Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nilssonia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
farväl af konsten. – Kristina Nilsson är
rättvisligen ansedd för att vara en af samtidens största
dramatiska sångerskor. Hennes röst var på sin
bästa tid af en flöjtlik skärhet och betydande
höjd. Dess jämnhet och fasthet äro högst ovanliga,
dess intonation absolut ren; och om den än saknar
sensationel styrka, så ersattes denna genom klangens
och uttryckets energi. Hennes uppfattning och tolkning
af dramatiska karakterer af ganska olika slag äro,
man kan väl nästan säga, genialiska, och hon besitter
en märkvärdig förmåga att gifva illusorisk sanning åt
sina partier, trots att dessa synas vara mera alster
af skarpt beräknande förstånd än af varm inspiration
och instinktiv fantasi. Det är af sistnämnda skäl –
äfvensom af brist på den ideala höghet, hvilken
karakteriserade t. ex. en Jenny Linds konst –,
som Kristina Nilssons sång i konsertsalen, der det
gäller att utgjuta sin egen personlighet mera än
att teckna andras, stundom gör ett mera lysande än
värmande intryck, och hon särskildt finner en bestämd
begränsning för sin mångsidighet vid sådana uppgifter,
som antingen fordra en osökt, naiv innerlighet, såsom
en del folkvisor, eller ock en djup, sjelfförnekande
andakt, såsom den klassiska kyrkomusiken. Deremot
är hon förträfflig såväl i den humoristiska
arten af folkvisa som i den moderna franska
kyrkomusiken med dess lidelsefulla subjektivitet.
A. L.
Nilssonia Brongniart, bot. paleont., ett af den
franske botanisten Ad. Brongniart efter den svenske
naturforskaren Sven Nilsson uppkalladt fossilt
cykadéslägte, som af den sistnämnde uppdagats i
sandstenen vid Hör i Skåne. Det hör till den grupp
af numera utdöda cykadéer, hvilkas bladflikar äro
fästa på rachis med hela sin bas. Hos Nilssonia
sitta de dessutom fästa ofvanpå rachis (ej på dess
sidor). Nerverna äro nästan alltid ogrenade, fina,
nedsänkta i fåror. Bladparenkymet är stundom,
såsom hos den vid Hör vanliga N. brevis,
uppdrifvet i rynkor. Slägtet är hufvudsakligen
kändt från rätiska lager och juralager, men har på
Sachalin fortlefvat ännu under den tertiära tiden.
A. G. N.
Nils Stensson. Se Natt och Dag 4.
Nilssön, Jens, norsk biskop, född i Oslo 1537,
studerade i Köpenhamn och blef 1563 rektor vid
skolan i sin födelsestad. År 1574 utsågs han till
medhjelpare åt sin gamle svärfar, biskop Frantz Berg,
och var efter hans afgång, 1580, styresman öfver
Oslo och Hamars förenade stift ända till sin död,
1600. Såsom biskop kan han sägas hafva afslutat
den lutherska reformationen och infört ordning i de
kyrkliga förhållandena inom sina vidsträckta stift,
i synnerhet genom sina visitationsresor och den
välbehöfliga kontroll han derigenom sattes i stånd
att utöfva öfverpresterskapet. N. var en andlig
vältalare af hög rang; derom vittna hans efterlemnade
predikningar, af hvilka några få blifvit tryckta såsom
bihang till hans visitationsböcker. Såsom författare,
på både det verldsliga och det religiösa området,
intager han en betydande plats
och är en af de värdigaste representanterna för
den senare humanismen i Norge. I sin stämningsfulla
latinska dikt Elegidion (1581) har han bl. a. skildrat
natur och folk i Thelemarken; i andra har han
behandlat religiösa ämnen, den år 1577 observerade
kometen m. m. Äfven utgaf han från trycket flere
smärre böner och likpredikningar. Ojämförligt
vigtigare äro emellertid hans visitationsböcker,
hvilka, fullständigt utgifvits af Y. Nielsen
under titel Biskop Jens Nilssöns visitatsböger og
reiseoptegnelser 1574–1597 (1880–85) samt utgöra
en hufvudkälla för vår kunskap om Norges och Bohus
läns historia och topografi under ifrågavarande
tid. De innehålla dels en af N. sjelf utarbetad,
kortare öfversigt öfver alla hans resor, dels de
mera utförliga visitationsböckerna i egentlig mening,
hvilka hans »famulus» Oluf Börgessön fick nedskrifva
under resorna. De sistnämnda ega vi likväl numera
endast för tiden 1593–97, och af dessa innehålla
de tvänne vidlyftigaste (1 Mars–1 Maj 1594 och 9
Juli–3 Sept. 1597) hans resor i Bohus län. Såsom
vän till Tyge Brahe var N. högeligen intresserad af
astronomien. I öfverensstämmelse med sin humanistiska
riktning sysselsatte han sig äfven med Nordens
äldre historia samt var förtrogen med fornspråket och
hemmastadd i dess literatur. Vi ega ännu af hans hand
en afskrift af den år 1728 uppbrända handskriften
af Norges konungasagor, hvilken af Torfaeus
erhöll namnet »Jöfraskinna». Med denna afskrift
var han sysselsatt, då han 1567 måste lemna det af
svenskarna besatta Oslo och fly till trakterna v. om
Kristianiafjorden. N. efterlemnade äfven förteckningar
öfver norska konungar och biskopar, af hvilka flere
ega sjelfständigt värde. Hans visitationsböcker
hafva till våra dagar bevarat många karakteristiska
drag af äldre tiders seder och bruk. Samma intresse
för humanistiskt vetande meddelade han äfven åt sin
omgifning i Oslo och närliggande bygder, hvilka i
honom egde sin andliga medelpunkt. Y. N.
Nils Turesson. Se Bielke 1.
Nilödlan. Se Varn-ödlorna.
Nimbus (Lat., moln, sky), regnmoln (äfven benämndt
cirro-cumulo-stratus; se Moln); strålkrans,
helgonsken, gloria (se d. o.); glans, höghetsskimmer.
Nîmes [nim], hufvudstad i franska depart. Gard, vid
jernvägen mellan Alais och Tarascon. 62,198
innev. (1886), deraf omkr. hälften reformerta. Den
egentliga staden är mycket gammal och derför trångt
bebyggd; mera regelbundna äro förstäderna, hvilka äro
skilda från den egentliga staden genom bulevarder,
som efterträdt de forna vallarna. Märkligare nyare
byggnader äro katedralen S:t Castor (i dels romansk,
dels gotisk stil), S:t Paulskyrkan (i romansk stil,
byggd 1840–50) och den nya gotiska kyrkan S:te
Félicité et Perpétue samt justitiepalatset, de båda
senare belägna vid esplanaden, som prydes af en
vacker springbrunn, med statyer af Pradier. Staden är
säte för en biskop, ett reformert konsistorium och en
appellationsdomstol samt har bl. a. ett lycée, ett
katolskt prest- och ett lärareseminarium, ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
