- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
1361-1362

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norge, konungarike, omfattande den vestra och mindre delen af Skandinaviska halfön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tullar, näringsgrenar och polis, hvilka likväl ega
gällande kraft endast till nästa storting.
Han i utnämner ämbetsmän och eger att benåda
förbrytare, sammankalla trupperna, börja krig och
sluta fred, afsluta och upphäfva förbund,
affärda och emottaga sändebud samt har högsta
befälet öfver rikets krigsmakt till lands och
sjös. För anfallskrig kan konungen icke utan
stortingets medgifvande använda hären och den
till kustförsvaret bestämda delen af flottan.
Landtvärnet och öfriga trupper, som ej tillhöra
linien, få aldrig användas utom rikets gränser. Om
konungen dör och tronföljare icke finnes eller är
omyndig, eller tronföljden är oviss, öfvertages de
Förenade rikenas styrelse af en interimsregering
(se vidare d. o.) af 10 medlemmar från hvartdera
riket, hvarefter båda rikenas representationer
straxt sammankallas för att, om tronföljare saknas,
företaga val af ny konung, eller, om tronföljaren
är minderårig eller tronföljden oviss, vidtaga
bestämmelse om rikenas styrelse. Under konungens
utrikes resa eller sjukdom, förestås regeringen af
den till tronen närmast arfsberättigade prinsen,
så vida han är myndig, i egenskap af regent, men
om närmast arfsberättigade prins uppehåller sig
i utlandet eller ingen sådan prins finnes,
öfvertages styrelsen af interimsregeringen.
Har konungens bortovaro eller sjukdom räckt 12
månader, skola representationerna sammankallas
för att besluta om styrelsen. – Konungen
har vid sin sida ett statsråd. Detta delas,
när han vistas i Sverige eller utom Kristiania,
på 2 afdelningar. Den ena, Den kongl.
norske statsraads-afdeling i Stockholm,
består
af 1 statsminister och 2 statsråd, hvilka sistnämnda
årligen ombytas, samt åtföljer konungen; den andra,
som utgöres af 1 statsminister och de öfriga (minst 5)
statsråden, stannar i Kristiania och kallas Den
kongl. norske regjering,
och åt denna uppdrager
konungen rikets inre styrelse i de fall han sjelf
föreskrifver. Till vice-konung och ordförande
i Den kongl. norske regjering kan konungen förordna
kronprinsen eller hans äldste son, så snart de
uppnått myndig ålder. Vice-konungen må ej
vistas utom N. längre tid än 3 månader
om året. Den kongl. norske regjering är delad på
departement, åt hvilka styrelsens olika grenar
äro öfverlemnade med undantag af kommandomål och
af ärenden, som angå rikets förhållande till
främmande makter, s. k. »diplomatiske sager», hvilka
handläggas af Utrikesdepartementet i Stockholm
(jfr Ministeriella mål). I spetsen för departementen
står den i Kristiania varande statsministern
eller ett af de statsråd, som äro medlemmar af
Den kongl. norske regjering. Departementen äro f.
n. sju, nämligen Kirke- og undervisningsdepartementet,
Ju-stits og polisdepartementet, Departementet for
det indre, Departementet for de offentlige arbeider,
Finants- og tolddepartementet, Forsvarsdepartementet
och Revisionsdepartementet. – Den lagstiftande makten
utöfvas af folket genom stortinget, hvilket sedan
1871 årligen sammanträder i Kristiania på första
sökendagen i Febr. Stortinget räknar 114 för 3
år valda medlemmar och består af 2 afdelningar,
lagtinget (1/4, f. n. = 29, af stortingets ledamöter,
utsedda af stortinget sjelf) och odelstinget (de
öfriga 3/4, f. n = 85, af stortinget). Tingen
utse sjelfva sina presidenter och vice
presidenter. Stortinget tillkommer att stifta och
upphäfva lagar, pålägga skatter, upptaga statslån,
föra uppsigt öfver penningväsendet, bevilja medel
till statsutgifterna, låta sig föreläggas regeringens
protokoll och af henne ingångna traktater samt att
naturalisera utländingar. Frågor rörande allmänna
lagen behandlas särskildt på hvarje afdelning. Den
del af stortingets kontrollerande myndighet, som angår
statsräkenskapernas »decision», regeringsprotokollens
granskning och åtal inför Rigsretten, utöfvas af
odelstinget ensamt, hvaremot alla andra ärenden –
deribland förändringar i grundlagen, bevillningar
och beslut om skatter, som icke gifvas i form af
lag – afgöras af hela stortinget. Hvart lagtima
storting utser 5 statsrevisorer för granskning af
statsverkets räkenskaper; när de af statsrevisorerna
gjorda anmärkningarna besvarats af regeringen,
sändas räkenskaperna till stortinget jämte förslag
till »decision». Förslag till lag skall först
framläggas inför odelstinget, antingen af dess egna
medlemmar eller af regeringen. Antages förslaget
på odelstinget, skall det sändas till lagtinget,
som antingen gillar eller förkastar detsamma. Om
i sistnämnda fall tingen stanna i olika beslut,
då förslaget andra gången kommer till behandling,
sammanträder stortinget, som eger afgöra saken med
2/3 af samtliga rösterna. Samma röstetal erfordras
också för grundlagsändringar; dessa skola föreslås
på första storting efter nytt val och få ej komma
under behandling förr än på ett storting efter nästa
val. Konungens veto i lagstiftningsfrågor är endast
suspensivt, så att ett beslut, som oförändradt
fattats af tre storting, sammansatta efter olika på
hvarandra följande val och sinsemellan åtskilda af
minst tvä mellanliggande storting, blir lag, äfven
om konungen nekar sin sanktion. Med hänsyn till
konungens veto vid grundlagsändringar samt på annat
sätt än genom lag fattade beslut i finansärenden har
strid herskat mellan statsmakterna. Stortinget, som
icke utan konungens medgifvande får utsträcka sin
sammanvaro öfver 2 månader, kan i utomordentliga
fall af konungen sammankallas till urtima möte,
s. k. overordentligt storting, men han eger icke rätt
att förordna om nya val. Valen till stortinget äro
medelbara. Röstberättigade vid val af stortingsmän
äro de norske medborgare, som fyllt 25 år, varit
bosatta i landet 5 år, vistats der och uppfyllt
något af följande vilkor: 1) äro eller hafva varit
ämbetsmän; 2) på landet ega eller för längre tid
än fem år arrenderat »matrikuleret jord» (i mantal
satt jord) eller i fem efter hvarandra följande
år brukat och fortfarande bruka sådan jord; 3) i
Finmarken i fem år hafva varit och fortfarande äro
s. k. »rettighedsmænd» (se d. o.); 4) ega burskap
i stad eller i stad eller »ladested» (köping) ega
gård eller tomt till minst 600 kr. värde; 5) hafva
för sistförflutna år före valet betalt direkt skatt
till stat eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0687.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free