Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Novo-Tjerkask ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ledningen af Egyptens jernvägsväsende, då han
i Sept. 1867 af kediven Ismail utnämndes till
utrikesminister. På denna post arbetade han med
framgång för Egyptens största möjliga sjelfständighet
i förhållande till Turkiet, åvägabragte
konsular-jurisdiktionens ersättande med den nuvarande
internationella domstolsorganisationen till slitande
af tvister mellan infödingar och främlingar samt
sökte civilisera Egypten efter europeiskt mönster. I
Maj 1874 störtades han genom franskt inflytande
(N. är en ifrig beundrare af Preussen), men var Juni
1875–Jan. 1876 åter utrikesminister, denna gång äfven
handelsminister, och blef d. 23 Aug. 1878 president
i den halft europeiska ministèr, som Ismail nödgades
antaga för att tillmötesgå Englands och Frankrikes
starka intresse af att få Egyptens finanser bättre
ordnade. Redan i Febr. 1879 afgick dock N. till
följd af ett mot ministèren riktadt militärupplopp
i Kairo. Alltsedan nyåret 1884 är han den nuvarande
kedivens, Tevfiks, främste rådgifvare, på en gång
ministerpresident samt utrikes- och justitieminister.
Nubb kallar man de minsta sorterna jernspik af 1
tums längd och derunder. Nubben har i allmänhet
qvadratisk genomskärning och hufvudet antingen
formadt såsom på gröfre spik, med fyra från
midten utåt sluttande triangulära ytor, eller
också platt- och cirkelformadt. Tillverkningen
af nubb sker för hand och bedrifves på vissa
trakter, såsom i Godegårds socken i Östergötland,
såsom folknäring. Af tråd tillverkad småspik af
samma dimensioner som nubb kallas vanligen stift,
vare sig den är gjord af jern- eller mässingstråd.
C. A. D.
Nubecula (Lat., egentl. »litet moln»), med., ett af
de många namn, som de äldre författarna gåfvo åt
de mycket vexlande fläckarna i ögats hornhinna,
rester eller ärr efter sår eller genomgångna
inflammationer. Nubeculan är en liten, vanligen
halft genomskinlig fläck, eller leukom (se d. o.).
Rsr.
Nubien (om namnets härledning se art. Nuba)
är en inom geografien antagen, men ännu något
sväfvande benämning på ett vidsträckt område i
nordöstra Afrika, som enligt allmännast gängse
betydelse omfattar Nildalen från första katarakten
(vid Assuan) söderut till Kartum vid Blå och
Hvita Nilens förening samt det omgifvande öcken-
och stepplandet till Röda hafvet i ö. och till
ungefår 25° ö. lgd i v. Denna landsträcka –
som anses innehålla omkr. 800,000 qvkm. och af
några geografer delas i Nedre N., n. om linien
Debba-Ambuköl, och Öfre N., s. derom, medan andra
räkna större delen af Öfre N. till egyptiska Sudan –
har dock hvarken något inhemskt ej häller i Egypten
officielt gällande gemensamt namn. Den dithörande
delen af Nildalen mellan 1:sta och 4:de katarakten
(vid Barkalberget) heter der Bilad-et-berabra,
»nubiernas (egentl. »berbernas») land»; norra
och större delen af hvad vi kalla nubiska öcknen
heter Arab. Bilad-el-bisjarijje, »bisjarilandet»,
inhemskt Etbai, och det öfriga området är fördeladt
på flere partiella benämningar. Med den omfattning,
som ofvan gifvits åt N., tillhör
dess norra del, till 22° n. br., Öfre Egyptens
sydligaste mudirijje (län), Wadi-halfa, och det
öfriga är indeladt i två mudirijjer, Dongola
i v., med Nya Dongola l. El-urdu, och Berber
i ö., med Berber (stundom kalladt El-mucherif)
till residensstad. Dessutom bildar hamnstaden
Sauakin med omnejd ett särskildt administrativt
område under en muhafis, och staden Kassala med
området Taka styres af en guvernör lydande under
hukmdaren (generalguvernören) i Kartum. Men alltsedan
mahdi-upproret (1883) är denna indelning tills vidare
fullkomligt nominel, då Egyptens myndighet numera
icke sträcker sig längre än till Wadi-halfa. – Under
hela sitt lopp genom N. mottager Nilen inga tillflöden
från venstra sidan och från den högra endast Atbara.
Följaktligen är N. v. om Nilen och större delen af
trakten ö. om denna flod hufvudsakligen torr öcken,
sandig, med små oaser i v., och bergig, med större
grässtepper i ö. Nubiska öcknen, ö. om Nilen,
består väsentligen af nakna sandstensslätter,
afbrutna af låga granitkullar och åsar samt af
många små »khor» l. åbäddar, som löpa i olika
riktningar genom platån. De brunnar och oaser, som
förekomma längs dessa depressioner, innebära enda
möjligheten till samfärdsel i denna trakt äfvensom
i den mera sandiga Bajuda-öcknen på Nilens motsatta
sida. Sålunda bildas alla de stora karavanvägarna,
af hvilka de vigtigaste äro: från Korosko på högra
Nilstranden till Abu Hammed (370 km., omkr. 1/3
kortare än den svåra, under större delen af året
ofarbara vattenvägen mellan dessa ställen); genom
Bajuda-öcknen från Debba på venstra Nilstranden
dels till El-obeid i Kordofan, dels till Kartum;
från Ambukol till Kartum; vidare från Berber österut
till Sauakin vid Röda hafvet (en 450 km. lång väg,
i v. genom öcknen med få brunnar, i ö. genom gräsrik
stepp), af stor kommersiel och strategisk vigt, emedan
den för direkt från kusten till det inre; samt en
annan, mer vattenrik, men mycket längre väg från
Tokar nedanför Sauakin söderut till Kassala vid
Atbaras biflod Mareb och derifrån vesterut till
Kartum. Sistnämnda väg skär Taka, den fruktbaraste
trakten i hela N., väl försedd med vatten, ett
verkligt tropiskt land, mångenstädes bevuxet med
tät skog, på andra ställen försedd med rika beten
och odlingsbara trakter. Följaktligen har denna väg
föredragits framför den projekterade jernvägen från
kusten till det inre. Utom Taka är Nildalen den enda
bördiga och ständigt beboeliga trakt i N. Men denna
dal, som ofvanför Kartum utbreder sig till öppna
alluvialslätter, är inom N. mycket smal, enligt
Burckhardt inskränkt till en medelbredd af knappt
mer än 800 m. Floden är nämligen nästan öfverallt
innesluten mellan granit- och sandstenskullar,
som på några ställen nå sjelfva flodstranden, på
andra ställen skära den transverselt, derigenom
gifvande anledning till flodens krokiga lopp och
många forsar. De enda mineralen af ekonomisk vigt
äro salt och alun, som förekomma på flere ställen
af platåerna. Graniten och syeniten lemna präktigt
byggnadsmaterial, som nyttjades i stor skala af de
gamle egypterna. De enda hittills upptäckta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
