Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Novo-Tjerkask ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
guldfyndigheterna ligga nära Röda hafvet under 22° n. br. och
bearbetades redan af forn-egypterna samt under
medeltiden, men äro nu öfvergifna, ehuru de med
säkerhet icke äro uttömda. Större delen af landet
ligger inom ett nästan regnlöst bälte. Klimatet
är följaktligen ytterst torrt, men helsosamt. –
Befolkningen i N., som uppskattas till minst
1,5 mill., tillhör trenne i etnologiskt hänseende
strängt skilda grupper: de egentliga nubierna
(Arab. berabra), i Nildalen till 4:de katarakten,
arabiska stammar, i Nildalen s. derom till Kartum
och dessutom i den till N. hörande delen af Libyska
öcknen och dess sydliga fortsättning Bajudaöcknen,
samt bisjari och andra med dem nära beslägtade
stammar (abábde i n., hadéndoa i s. m. fl.) i öcken-
och stepplandet ö. om Nilen (jfr art. Nuba och
Hamiter). Af dessa hafva nubierna alltsedan
Muhammed Alis tid lydt direkt under Egypten,
under det att arab- och bisjaristammarna lydde
under sina egna sjeicher, som voro skattskyldiga
och lydpligtiga under kediven. I våra dagar hafva
dessa senare jämte en mindre del af nubierna åter
blifvit sjelfständiga eller stå under någon mahdis
lydnad. Närmare kännedom härom saknar man helt och
hållet, sedan England (1884) drog sina trupper
tillbaka n. om Dongola. Alla tre grupperna af
befolkningen utmärka sig för en ovanligt kraftfull
och harmonisk kroppsbyggnad, som hos bisjari ofta
antar en smidighet och ett naturligt behag, som äro
sällsynta i Europa. Hudfärgen är hos nubierna mörkt
chokladbrun, hos araber och bisjari svartbrun, och
hos de bägge senare slagen prålar det manliga slägtet
med en yppig, ytterst karakteristisk och konstrik,
men fettdrypande frisyr. Liksom alla beduinstammar äro
bisjari och araber stolta och krigiska, stundom vilda
och grymma, så i synnerhet de arabiske kababisch
(»getherdar») och baggara (»koherdar»), de
mäktigaste stammarna i Bajudaöcknen. Sederna äro
hos dem fullständigt patriarkaliska, men deras
muhammedanska religion (i synnerhet hos bisjari) en
tom skylt med mindre betydelse än lokala vidskepliga
bruk, utom när den användes som fanatiserande
upphetsningsmedel mot utländingarna: egypter,
turkar och franker. Förvärfskällor äro här nästan
uteslutande boskapsskötsel och karavandrift, utom i
Taka, der ett betydande jordbruk idkas. Nubierna i
Nildalen deremot äro nästan uteslutande jordbrukare
samt derför äfven ett mera stillsamt och fredligt
slägte, utmärkt både för en uppriktig fromhet och
en i Orienten sällsynt ärlighet. En stor del af den
manliga befolkningen utvandrar i sin första ungdom
till Nedre Egyptens städer, förnämligast Kairo,
der de äro mycket eftersökta som tjenare, men de
fleste återvända efter ett par tiotal år till det
kära hemlandet. Som bofasta innebyggare bo nubierna i
riktiga, ofta ganska stora hus af nilslam, under det
att araber och bisjari vandra omkring med sina svarta
gethårstält. Industrien är i hela N. obetydlig och
består hufvudsakligen i förfärdigande af lergods,
husgerådssaker af trä och halm samt något ringa
jernsmide och väfnad. Den lokala handeln är
också obetydlig, men genom N. går en liflig
transitohandel, förmedlad genom karavaner, som till
hamnarna vid Medelhafvet och Röda hafvet sedan
urminnes tid från det inre Afrika fört elfenben,
guldstoft, strutsfjädrar och slafvar samt numera
derjämte, och hufvudsakligen, gummi, sennablad
och hudar. H. A.
Nubiska språket betecknar i egentlig mening de i
Nildalen från 1:sta till 4:de katarakten bosatte
nubiernas språk. Dessutom finnas i sydvestra
Kordofan några stammar, hvilka sjelfva kalla sig
nuba, och hvilkas språk, ehuru ej närmare kändt,
af offentliggjorda ordförteckningar synes vara
identiskt med Nildalens nubiska. Fr. Müller
(»Grundriss d. sprachwissenschaft», 1886) hänför
nubiskan jämte en mängd negerspråk i östra och
ful-be(fuhla)-språket i vestra Central-Afrika till en
stor, gemensam språkstam, men detta är blott ett löst
antagande. Nubiskan, som icke har någon literatur
(nubierna skrifva aldrig sitt eget språk, utan
arabiska), var för tio år sedan så godt som okänd,
men blef då genom trenne språkforskares samtidiga
arbete det mest vetenskapligt undersökta af alla
inhemska afrikanska språk och synes nu vara den
mest typiska representanten för en hel intressant
språkklass, de könlösa afrikanska språken. Nubiskan
delar sig i tre hufvuddialekter (från n. till s.):
kensi, mahassi och dongolawi. Den enkla vokalismen
omfattar a, i, u, e, o (= å), ai, au, den rikare
konsonantismen k, t, (p); g, d, b; c (tj, kj), g
(dj, gj); h, j, f, w (Eng. w); s, z (lent), s (sj),
z (franskt j); l, r, n, ñ (spanskt), n (ng). Dock
finnes p ej ursprungligt, utan blott som följd af den
rikt utvecklade assimilationen (t. ex. pp = b +
k; tt = d + k), som jämte de klara, »sjungande»
vokalljuden i väsentlig grad bidragit till detta
språks ovanliga välljud. Bestämd artikel och genus
saknas, och äfven i satsbyggningen, med postpositioner
i st. f. konjunktioner, står nubiskan på samma
morfologiska grund som de ural-altaiska språken
utan någon slägtskap med dessa. Vid subst. är den
enkla stamformen nomin., t. ex. buru, dotter, bab,
fader. Genitiv bildas med -n, -in, t. ex. buru-n,
dotterns, bab-in, faderns, objekt (dat.-, ackus.-)
med ga, t. ex. buru-ga, bap-pa (af bab-ka),
öfriga kasus med postpositioner, som vanligen styra
genitiv. Då flere substantiv förenas med -gon,
»och», eller substantivet åtföljes af ett adj.,
fogas kasusändelsen till sista ordet, t. ex. buru
kondjil-in bab, »den vackra flickans fader». Plural
bildas med -i, -ri efter konsonant, med -gu, -ji efter
vokal, t. ex. buru-gu, döttrar. Pronomina person.,
demonstr. och interr. böjas med samma ändelser som
nomina; relativpronomen saknas alldeles. Verbet är
utomordentligt rikt utveckladt. Särskildt egendomlig
är sammansättningen af verbalrötter, t. ex. ad, taga,
ta, komma, atta (= T. bringen, Fr. apporter). Af bog,
rinna, und, lägga, ot, uttaga, tir, gifva, bildas
bogundottir, slå i (ur ett kärl i ett annat). Härpå
bero 1) de många grundformer, under hvilka hvarje
rot kan uppträda, t. ex. tog, slå, tog-os, verkligen
slå, ag-tog, oupphörligt slå, ag-tog-os m. fl., 2)
freqventativen (med pluralt obj.): tog-ir, slå flere
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
