Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olai, Nicolaus (latinisering af Nils Olofsson) - Olai, Arvidus (latinisering af Arvid Olofsson) - Olanda, Guilielmo d'. Se Aelst, W. - Olands härad, Upsala län - Olands och Frösåkers kontrakt, Upsala stift - Olaus Basatömir. Se Olof Basatömer - Olaus Chrysostomus. Se Gyldenmund - Olaus Laurentii (latinisering af Olof Larsson) - Olaus Magni (latinisering af Olof Månsson) - Olaus Magni (latinisering af Olof Månsson), med binamnet Gothus (östgöte)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Olai, Nicolaus (latinisering af Nils Olofsson),
ärkebiskop, föddes i Piteå socken i Vesterbotten
och fick med anledning deraf binamnet
Bothniensis. Han inskrefs 1578 vid Rostocks universitet,
blef under sina studier i utlandet magister
och kallades 1586 till läsemästare vid Collegium
stockholmense. Genom motstånd mot liturgien ådrog han
sig Johan III:s missnöje, så att han mot slutet af
1589 fängslades jämte sina kolleger Petrus Kenicius
och Ericus Schinnerus. Med undantag af större
delen af år 1591 satt han, likasom de båda andra,
fängslad (dels i Stockholm, dels å Ventholm), tills de
utsläpptes under konungens sista sjukdom (på senhösten
1592). Han begaf sig derefter till Upsala i afvaktan
på universitetets återupprättande. 1593 valdes han
med stor pluralitet till Upsala mötes preses och
skötte denna befattning med mycken utmärkelse. Han
blef s. å. teol. professor och domprost samt 1599
ärkebiskop, men dog, före invigningen, d. 18 Maj
1600. – 1598 var O. den ene af de Upsalaprofessofer,
som anförde det s. k. korftåget. Han ansågs lärd i
hebreiska och grekiska samt utgaf några teologiska
småskrifter på latin. -rn.
Olai, Arvidus (latinisering af Arvid Olofsson),
öfversättare, född i Skeninge 1609 (med anledning
deraf fick han binamnet Scheningensis), blef 1631
student i Upsala, prestvigd 1633 och 1634 kollega vid
Linköpings skola. 1649 nämndes han till kyrkoherde i
Gryt, der han förde ett något oordentligt lefnadssätt,
samt 1652 i Drothem, hvarest han afled 1663. O. utgaf
ett par skolböcker och några predikningar samt
åtskilliga öfversättningar från skrifter af von
Beust, Mathesius, Gerhard och Chemnitius, äfvensom
Petrarcas »Speculum morale . . . ., försvenskad och i
rijm afsatt» (1641). -rn.
Olanda, Guilielmo d’. Se Aelst, W.
Olands härad, Upsala län, ingår i Upsala läns
Norra domsaga och utgör Olands fögderi samt omfattar
socknarna Skefthammar, Ekeby, Alunda, Morkarla, Tuna,
Stafby, Dannemora, Film, Tegelsmora, Öster-Löfsta,
Hållnäs. Areal 1,313 qvkm. 20,324 innev. (1886).
Olands och Frösåkers kontrakt, Upsala stift,
omfattar de nio pastoraten Börstil med Östhammars
stadsförsamling; Alunda med Morkarla; Tuna med
Stafby; Oregrunds stad med Gräsö; Harg; Forsmark;
Hökhufvud med Skefthammar; Valö; Ekeby med
Bladåker. Areal 1,487 qvkm. 22,331 innev. (1886).
Olaus Basatömir. Se Olof Basatömer.
Olaus Chrysostomus. Se Gyldenmund.
Olaus Laurentii (latinisering af Olof Larsson),
ärkebiskop 1432–38, »en allvarlig man, förfaren i
lagen, vältalig och af stor klokhet» enl. Ericus
Olai, studerade i Leipzig och Paris, der han blef
magister. När ärkebiskop Jöns Håkansson dog, hade
O. länge varit »prost i Upsala». Af kapitlet vald
till ärkebiskop, for han till Rom och underställde
sitt val påfvens dom, hvarefter han af denne invigdes
i sitt ämbete. Konungen, Erik af Pommern, förklarade
sig missnöjd med att allt detta skett honom oåtspord,
så mycket mer som »ärkebiskopen var konungens och
rikets första råd och under unionskonungens frånvaro
rikets föreståndare». Han yrkade derför på omval och
utsåg den norske biskopen Arnold (Arend) i Bergen till
ärkebiskop. En strid derom började. Arnold, som under
konungens beskydd tog sitt säte i Upsala, dog 1434,
och 1435 försonade konungen sig med O. Ehuru indragen
i den tidens politiska strider, synes denne likväl i
dem icke hafva spelat någon betydande rol. Han afled
i Nyköping d. 25 Juni 1438. Ericus Olai förtäljer,
att han fick gift i mandelmjölk. J. P.
Olaus Magni (latinisering af Olof Månsson), biskop,
föddes i Rungo by i Piikkis socken, Finland
(födelseåret obekant). I den finska biskopskrönikan
benämnes han »biskop Magnus Olai Tavasts nepos»,
men arten af hans slägtskapsförhållande till
denne är icke närmare känd. Hans vapen liknade
familjen Tavasts ättevapen, men slägtnamnet
angifves ingenstädes. Magnus Tavast understödde
honom frikostigt, hvarför han länge kunde studera
vid universitetet i Paris, der han 1427 aflade
sitt första lärdomsprof genom att försvara en
s. k. baccalaureatsafhandling. Sedermera blef han
magister och baccalaureus i teologi samt verkade
såsom lärare under titeln »lector ethicorum». Han
nämnes äfven »paedagogista», eller föreståndare för
en enskild läroanstalt. Han valdes särskilda gånger
till »procurator» och »receptor» för engelska
nationen, fick tvänne gånger hedersuppdraget
att vara universitetets rektor (1432 och 1435)
samt var t. o. m. medlem i en deputation, som 1436
sändes att å universitetets vägnar underhandla med
Karl VII. Dessa utmärkelser vittna om framstående
personliga egenskaper, hvilket äfven bestyrkes
af biskopskrönikan, som prisar honom för lärdom,
insigt och vältalighet. Återkommen till hemlandet,
omkr. 1437, blef han domprost och efterträdde 1450
Magnus Tavast såsom biskop i Åbo. Hans verksamhet
på denna post tyckes varit mindre betydande. Det
nämnes endast, att han grundlade »de elfvatusen
jungfrurs altare» i Åbo domkyrka. Han dog d. 21
Sept. 1460 och blef begrafven i Åbo domkyrka. Hans
öden i Paris äro skildrade i Yrjö Koskinens
skrift: »Olavi Maununpoika Pariisissa» (1862).
M. G. S.
Olaus Magni (latinisering af Olof Månsson), med
binamnet Gothus (östgöte), prelat, diplomat,
kulturskildrare och kartograf, föddes, enligt
en uppgift, i Skeninge i början af Oktober 1490
samt var yngre broder till Sveriges siste katolske
ärkebiskop, Johannes Magni. (Fadern var borgare i
Linköping. Båda bröderna kallade sig under senare
delen af sitt lif Magnus i st. f. Magni; se derom
Johannes Magni.) O. M. egnade sig åt kyrkans tjenst,
studerade i sju år utrikes och blef magister, reste
1518–19 i norra Sverige i aflatskrämaren Arcimboldus’
ärenden samt lär hafva blifvit kanonikus både i Upsala
och Linköping. Enligt broderns utsago har han äfven
utnämnts till domprost i Strengnäs. 1524 sändes
han till Rom för att begära påfvens stadfästelse
på broderns val till ärkebiskop och brukades
under de närmast följande åren af konung Gustaf i
diplomatiska värf. En relation öfver en underhandling
om handelsförbindelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
