- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
249-250

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omslag ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vanliga fall jämväl vara gifvet, derest förmyndaren,
efter vunnen kännedom om rättshandlingen, underlåter
att inom lämplig tid yrka på dennas ogiltighet. Under
vissa omständigheter kan ett sådant samtycke vara
gifvet på förhand eller i allt fall presumeras till
förmån för den eller dem, som med den omyndige inlåta
sig i rättsliga transaktioner. Sålunda anses under
vanliga förhållanden den, som mot kontant betalning
sålt något till omyndig, hafva haft anledning
antaga, att den omyndige dervid handlat på uppdrag
af förmyndaren; och den goda tro, hvari säljaren
härvid förutsattes hafva varit, förlänar åt köpet
giltighet. En dylik verkan tillägges deremot icke
god tro, då det gäller huruvida den, som aftalat med
den omyndige, kunde anses hafva vetat eller haft
skäl att antaga, att den senare verkligen varit
omyndig. Allenast för det fall att den omyndige
genom bedrägligt handlingssätt härutinnan framkallat
en oriktig föreställning hos medkontrahenten, kan
denne göra mot honom en rätt gällande, nämligen i
form af ett vanligt skadeståndsanspråk. För den
händelse att ett aftal må kunna häfvas på grund
af den ene kontrahentens omyndighet anse några,
att yrkandet härå kan framställas ej blott från
den omyndiges, utan äfven från medkontrahentens
sida. Enligt den motsatta uppfattningen har den
omyndiges medkontrahent åter ej en sådan rätt, utan
eger endast att affordra förmyndaren en förklaring
huruvida han vill gifva sitt samtycke till aftalet
eller icke. Och denna senare åsigt torde äfven hos
oss ännu vara den mera allmänt omfattade. Åtminstone
är väl förhållandet sådant, för det fall att den, som
aftalat med den omyndige, kan anses hafva haft eller
böra haft kännedom om hans omyndighetstillstånd. Då
aftal med den omyndige återgår, skall hvad som på
grund af aftalet presterats, så vidt möjligt är,
å ömse sidor återställas, eller ock ersättning
derför lemnas. Från den omyndiges sida behöfver dock
sådant återbärande ega rum endast i den mån som det,
hvilket till honom lemnats, ännu finnes qvar i hans
besittning eller uppenbart ländt till ökande af hans
förmögenhet. Jfr Minderårig. A. W.

Omö, en liten dansk ö i Stora Belt, 7,5 km. från
själländska kusten, bildar en egen socken, som är
annex till Aggersö. 304 innev. (1880), hvilka lefva
af åkerbruk och fiske. E. Ebg.

Onager. Se Vildåsnan.

Onagrarieae Juss. (Oenotheraceae), bot., en
nat. växtfamilj af (vanligen) örter, ofta tämligen
högväxta, med mångårig rot och jordstam. Blommorna
hafva 4 fria foder- och kronblad, 8 ståndare
och frukten bildad af 4 fruktblad, till formen
långsträckt, jämnbred, skidlik, sittande under
blomman. Jfr Oenothera. O. T. S.

Onani (efter den i 1 Moseb. 38 kap. omtalade Onan)
l. manustupration, masturbation (af Lat. manus, hand,
och stuprare, skända), sjelfbefläckelse, retning
af könsdelarna med händerna eller andra onaturliga
medel, en farlig last, åt hvilken ungdomen alltför
ofta öfverlemnar sig, och som i hög grad försvagar
nervsystemet och hela organismen, framkallar
blekhet, skygghet, afmagring, leda
vid lifvet, hypokondri, hysteri samt
slutligen fånighet eller galenskap.
F. B.

Onar, Nord. mytol. Se Natt.

Onatas, forngrekisk bildhuggare. Se Eginetisk konst.

Onça [å’nsa], Port., uns, i Portugal och Brasilien dels
en handelsvigt, som utgör 1/16 arratel, dels en
guld-, silfver- och myntvigt, som utgör 1/8 marco =
28,7 gr.

Onchus, paleont., ett föremål, som af några anses
såsom en ichthyodorylit, men af andra tolkas såsom
stjerttaggen af ett kräftdjur (Ceratiocaris),
tillhörande gruppen Phyllocaridae. O. har nästan
formen af en föga böjd klo samt finnes i de yngsta
silurlagren och gränslagren mellan silur och devon.
B. L-n.

Oncken, Wilhelm, tysk historieskrifvare,
f. i Heidelberg 1838, blef 1866 e. o. professor
derstädes och 1870 ordin. professor i Giessen. Hans
förnämsta arbeten äro Athen und Hellas (1865–66), Die
staatslehre des Aristoteles
(1870–75), Österreich
und Preussen im befreiungskrieg
(1876–79) samt Das
zeitalter Friedrichs des grossen
(1881–82) och Das
zeitalter der revolution, des kaiserreichs und der
befreiungskriege
(1885 o. f.). De båda sistnämnda
arbetena ingå i samlingen »Allgemeine geschichte in
einzeldarstellungen», hvilken O., i spetsen för ett
större antal historieforskare, utgifver sedan 1878.

Oncle [å’ngköl]. Se Onkel.

Onda bettet, i folkspråket en benämning på fulslag
(se d. o.).

Ondatra. Se Zibet-råttan.

Onda ögon, en kraft att förhexa, som fordom hos
olika folkslag tillskrefs vissa menniskor, i det
att dessa troddes kunna med sin blick bringa skada
och sjukdom öfver barn, vuxna personer, husdjur,
gröda o. s. v. Hos de antika folken var detta slags
vidskepelse mycket gängse. Man trodde, att skyter,
tracer, illyrer och tebaner mera allmänt egde nämnda
gåfva. Mot »det onda ögats» demoniska inflytelse
sökte man skydda sig genom åtskilliga medel, som
hos grekerna kallades probaskania, hos romarna
fascina. Det vanligaste, i synnerhet hos romarna,
var att bära amuletter, formade likt en fallos
(se d. o.). Hos den italienska allmogen lefver
ännu denna vidskepelse i oförsvagad kraft, och man
nyttjar såsom afvärjningsmedel mot »malocchio»
l. »malvagiocchio» dels horn- (fallos-) formade
amuletter, dels blottandet af vissa kroppsdelar,
grimaser eller tecken med fingrarna. Äfven folken
på Balkan-halfön samt ryssar och polacker skatta åt
denna öfvertro, så ock, ehuru i ringare mån, allmogen
på Irland och i Skotland, norra England, Skandinavien
och Tyskland. Likaså är fruktan för onda ögon stark
bland araber, turkar och indianer. Antagligen har
denna föreställning funnits hos de flesta naturfolk,
ty iakttagelsen af menniskoblickens trolska makt och
egenskap att omedelbart uttrycka själens passioner kan
osökt leda ett barnsligt, vidskepligt sinne till tron
på ögat såsom en härd för ondskefulla inflytelser.

On dit [ång di], Fr., »man säger»; rykte, sqvaller.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:30:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfal/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free