Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pantsjatantra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och läggas med förkärlek uti ihåliga träd, men äfven
i hål i jorden, i klippor, i byggnader o. s. v. Ofta
urhålka dessa foglar med sin starka näbb åt sig bon i
träden, hvarvid honan är den egentlige arbetaren. I
allmänhet är deras bale mycket simpel eller
nästan ingen; mera sällan bygges ett ordentligare
underlag för äggen. Vanligen rufva båda makarna,
hvilka gemensamt föda ungarna såväl i boet som
någon tid, sedan dessa flugit derur. Papegojor af
närslägtade arter para sig stundom med hvarandra. Ofta
förekomma mellan dessa foglar strider af svartsjuka,
afundsjuka om födan, ofördragsamhet o. s. v. Redan i
andra året tyckas ungarna erhålla hela sin fjäderprakt
och vara i stånd att fortplanta sig; de mindre
arterna göra så redan i första året. Det oaktadt
uppnå dessa foglar en mycket hög ålder: man har
sagt ända till hundra år. – Enär papegojorna orsaka
menniskan betydande skada, äro de också utsatta för
mycket ifrig förföljelse från hennes sida. Orsaker
härtill äro äfvenledes, att deras kött, ehuru hårdt
och segt, fortäres, att deras vackra fjädrar användas
som prydnader, och att de ofta hållas i fångenskap,
vid hvilken de lätt vänja sig. Sedan urminnes tider
hafva papegojor hållits tama. För européerna blefvo
de bekanta vid Alexander den stores fälttåg till
Indien, och längre fram kommo dessa foglar till Rom,
der de skattades högt (priset på en talande papegoja
öfversteg värdet af en slaf). Vid Amerikas upptäckande
anträffade spaniorema derstädes tama papegojor, och
fortfarande äro sådana en vanlig företeelse hos de
syd-amerikanske infödingarna. »Anmärkningsvärd är»,
säger Schomburgk, »tama papegojors och apors förkärlek
för barn. Jag har sällan sett en krets lekande
indianbarn, till hvilken icke apor och papegojor
sällat sig.» – I fångenskap vänja papegojorna sig
snart vid menniskans näringsämnen, ja äfven vid hennes
drycker. Såsom lämplig föda för de större arterna
nämner Brehm hampfrö, kokt ris, hafre, majs, salad,
kål och frukt, för de mindre hirs, kanariefrö, salad
och blad. Genom umgänge med menniskor civiliseras
papegojan på samma sätt, kan man säga, som det
sker med hunden. Men skall hon blifva behaglig och
göra framsteg, måste hon regelbundet undervisas
och behandlas med mildt allvar. I början måste hon
hållas instängd i ett trängre rum, och större frihet
bör man ej lemna henne, förrän hennes uppfostran är
fullbordad; men då fortplantar hon sig ock utan större
svårighet i det tama tillståndet. På senare tiden har
man flere gånger i Storbritannien (1887 äfven i Skåne)
sett papegojor häcka i det fria. – Sundevall indelar
papegojorna i egentliga och rakkäkade.
A) De egentliga papegojorna utmärka sig genom hög, uppsvälld, bukig, framtill plattad underkäk, hvars
uppåtriktade spets är bred, tvärt afskuren och försedd
med inskärning nära främre änden. Denna afdelning
kan fördelas på fem underfamiljer. Bland det, såsom
ofvanför nämndes, stora antalet arter anföres här
blott ett fåtal mera utmärkande eller allmännare
kända. – a) Kakaduorna hafva synnerligen stark näbb,
som vanligen är mera hög än lång, starka inskärningar
i käkkanterna, vanligen kort, stark och lodrätt
nedåtriktad öfverkäksspets samt nästan alltid
fjädertofs på hufvudet. Dessa foglar äro hemma från
Filippinerna till Tasmanien, från Timor och Flores
![]() |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>