- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1045-1046

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Periferi ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

allmänt kyrkligt begagnande fr. o. m. adventstiden 1862
blifvit påbudna tvänne nya årgångar predikotexter
att omvexlande brukas med de gamla perikoperna, öfver
hvilka senare således hvart tredje år predikas,
och hvilka dessutom städse, äfven under de år,
när öfver dem icke predikas, skola från altaret
föreläsas. För att icke på minsta vis upphäfva
kyrkoårets enhet äro dessa nya predikotexter valda och
ordnade i öfverensstämmelse med kyrkans kalendarium
och årliga högtider. Såväl härigenom som genom det
fortfarande bibehållandet af de gamla perikoperna
till omvexlande bruk och till ständig liturgisk
läsning har åt hvarje sön- och helgdag förvarats
den särskilda egendomlighet, som af ålder varit för
densamma utmärkande. – Att de många s. k. frikyrkliga
församlingarna inom vårt land i fråga om liturgisk
perikopläsning fullständigt brutit med den gamla
såväl som med den evangelisk-lutherska kyrkans praxis
samt i detta liksom i så många andra hänseenden
ställt sig på den reformerta vensterns ståndpunkt,
torde till sist knappast behöfva anmärkas.
J. H. B.

Perillos, forngrek. bronsgjutare. Se Falaris.

Perim, en 11,8 qvkm. stor, af trachytlava bestående
ö i Bab-el-mandeb, omkr. 3,5 km. från arabiska och
20 km. från afrikanska kusten. Ön är en gammal
krater, och kraterkitteln bildar en rymlig och
förträfflig hamn. Som ön beherskar inloppet till
Röda hafvet, hafva engelsmännen der anlagt betydande
befästningar. 1881 hade den 149 innev.

Perimeter (af Grek. peri, omkring, och metron,
mått). 1. Matem., i allmänhet omkretsen af en sluten
plan figur. För cirkeln begagnas vanligen ordet
periferi i samma betydelse. Figurer med lika stor
perimeter kallas isoperimetriska (se d. o.). –
2. Fys., ett af Förster uppfunnet instrument för
mätning af ögats excentriska synförmåga. Då ögat
fixerar en punkt, ser det direkt och klart endast
i den fixerade punkten och dennas närhet, men
samtidigt uppfattas i det öfriga synfältet genom
det s. k. excentriska seendet i större eller mindre
utsträckning mer eller mindre oklara bilder. För
att uppmäta denna förmåga af excentriskt seende
föreslog Graefe att låta ögat fixera medelpunkten
på en plan skifva, under det en annan, väl belyst
punkt föres omkring i de excentriska delarna af
synfältet. Lämpligare är dock att uppmäta fältet
i en halfsfer, och detta göres med Försters
perimeter. Denna består af en graderad båge, som
genom rotering kring en axel kan ställas i alla
meridianer, och på hvilkens insida en rörlig lysande
punkt kan flyttas i alla grader. Yttersta gränsen
för det excentriska seendet ligger der denna punkt
upphör att synas vid flyttning utåt. Fältet för det
excentriska seendet kan sålunda noga uppmätas och
äfven tydligt åskådliggöras genom afprickning på
särskildt derför uppritade synfält med koncentriska
ringar. 2. F. B.

Perin [-rä’ng], Alphonse, fransk målare, f. i Paris
1798, d. 1874, var lärjunge af Guérin och begaf sig
1830 till Italien, der han
fullbordade sina studier. Han var en omsorgsfull målare
och tillhörde samma stränga riktning som Orsel
(se denne), med hvilken han arbetade i kyrkan
Notre Dame de Lorette i Paris. Det arbete han der
(1832–52) utförde i sakramentskapellet (Chapelle
de l’eucharistie) är hans förnämsta verk. I stilen
höll han sig till de florentinska målare, som
omedelbart föregingo Rafael. Dertill kommer en viss
gåtfullhet i innehållet, emedan han ej blott hållit
sig till evangeliet, utan äfven ur kyrkofäderna hemtat
symboliska antydningar beträffande nattvarden, hvilka
han sökt gifva konstnärlig form. Hufvudbilden är
Nattvarden (i ett bågfält); vidare märkas i kupolen
Den uppståndne och dömande Kristus samt i svicklarna
under kupolen fyra hufvudmoment ur Kristi lif,
symboliserande de tre kristliga dygderna (tron,
kärleken och hoppet), till hvilka P. som den fjerde
lagt kraften. C. R. N.

Perinaeum (Grek. perineon), stället emellan sätet
och könsdelarna. – Perineal, hvad som tillhör eller
afser perineon, t. ex. perinealdusch.

Perinephritis. Se Njursjukdomar, sp. 1168.

Perineurium (af Grek. peri, omkring, och nevron,
nerv), nervslida, anat., namn på de bindväfsslidor,
som dels (fastare) bilda det yttre höljet till
nerverna, dels (finare) i sådana omhölja nervtrådarna
och trådbundtarna. De stå i omedelbart sammanhang med
och äro perifera fortsättningar af hjernans eller
ryggmärgens hinnor. Lymfrummen mellan dessa
kommunicera långa sträckor med klyftorna i nervslidorna.
G. v. D.

1. Peringskiöld, Johan, fornforskare, yngre broder
till G. P. Lillieblad (se denne), föddes i Strengnäs
d. 6 Okt. 1654, blef student i Upsala 1677, antogs
1680 till »ämnesven» vid Antikvitetskollegium och
blef 1682 kanslist. Han erhöll sedan i uppdrag att
i sällskap med Hadorph göra resor i landsorten för
att uppleta och afteckna gamla minnesmärken och
runstenar. P. samlade då det första materialet
till det stora runstensverk, som längre fram
utgafs under namn af »Bautil». Sedan han 1689
blifvit assessor i Antikvitetskollegiet, egnade
P. sig hufvudsakligen åt samlandet af ett svenskt
diplomatarium samt genealogier. 18 folianter
förstördes visserligen vid slottsbranden 1697,
men arbetena gjordes om, och P. lemnade efter
sig betydande afskriftssamlingar (förvarade hos
Vitt. hist. o. ant. akademien). 1693 blef P. efter
Hadorph sekreterare vid Antiqvitetsarkivet och
riksantiqvarie samt adlades s. å. (han hette förut
Peringer). 1698–1711 var han derjämte isländsk
translator. P., som 1719 erhöll kansliråds värdighet,
afled i Stockholm d. 24 Mars 1720. – 1697 utgaf
P. Snorre Sturlassons »Heimskringla» med latinsk
och svensk öfversättning, 1699 Cochleus’ »Vita
Theodorici, regis ostrogothorum» med anmärkningar
och 1700–05 Messenius’ »Scondia illustrata». Af hans
egna arbeten må här nämnas Then första boken af Swea
och Götha minnings-merken vthi Uplandz första del
Thiundaland
(Monumentorum sveo-gothicorum liber
primus
etc., 1710; på svenska och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0529.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free