Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Piper ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid flere riksdagar såsom ledamot af Sekreta
utskottet, och var tre gånger uppförd på
riksrådsförslag.
3. Piper, Eva Sofia, den föregåendes sonhustru,
föddes d. 30 Mars 1757 och var dotter till grefve
F. A. von Fersen. Hennes skönhet och älskvärdhet
fjättrade till den grad hertig Fredrik Adolf, att
denne 1774 begärde hennes hand. Men hennes fader
afböjde giftermålsförslaget, och 1777 trädde Sofia
v. Fersen i äktenskap med dåv. kammarherren grefve
Adolf Ludvig P. (f. 1750, d. 1795). 1786 blef
grefvinnan P. hofmästarinna hos hertiginnan af
Södermanland, till hvilken hon alltjämt stod i
det förtroligaste förhållande. I likhet med många
af sina samtida bland den högre societetens damer
skall grefvinnan P., enligt ryktet, ej hållit alltför
strängt på den äktenskapliga troheten, och efter
sin mans död gjorde hon så liten hemlighet af
sitt förhållande till den rike baron Evert Taube,
att hon följde honom på hans resa till Tyskland
1798–99. När Taube derunder afled, i Karlsbad,
och grefvinnan P. öfvertog hans qvarlåtenskap,
var förtalet färdigt med beskyllningen att hon
förgiftat honom för att komma åt hans egodelar.
1801 öfvertog hon ledningen af sin broder
riksmarskalken A. v. Fersens hus. Der fördes stor
ståt, der utmärktes allt af en högaristokratisk ton
och hållning liksom till trots mot tidens demokratiska
riktning, och den societet, som samlades der,
och som ansågs taga sina intryck af grefvinnan P.,
blef mycket impopulär bland Stockholms allmänhet,
i synnerhet då den berättades i sin förkärlek för
den afsätta dynastien med sidvördnad yttra sig om
den folklige tronföljaren Karl August. Ja rykten
om att prinsens lif hotades från detta sällskaps
sida började kringsmyga, och efter prinsens plötsliga
död (1810) utpekades grefvinnan P. i tryck såsom
den der medelst gift tagit honom af daga. Den 20
Juni 1810 föll hennes broder ett offer för massans
våld. Det berättades, att äfven grefvinnan skulle
dela hans öde. För att undgå detta lemnade hon,
förklädd till mjölkförsäljerska. Stockholm i en
öppen båt under storm och regn och fick följande
morgon tak öfver hufvud på Penningby i Roslagen.
Med konungens tillstånd erhöll hon dagen derpå
en säkrare fristad på Vaxholms fästning, der
hon stannade till Nov. månad. En under tiden
(på hennes egen begäran) anställd undersökning af
hennes papper samt ett med henne inför en
»melerad krigsrätt» företaget förhör gåfvo
intet stöd åt de misstankar, som framkastats.
Under de dagar då hon var som mest utsatt för
farorna och förtalet mottog den 53-åriga grefvinnan
två giftermålsanbud (det ena af G. von Döbeln).
Sedan hon lemnat Vaxholm, var hon bosatt på
Löfstad i Östergötland, der hon afled d. 2
Febr. 1816.
4. Piper, Sten Abraham, hofman, sonson af
viceguvernören Henrik P. (se slägtöfversigten)
och son af landshöfdingen i Österbottens län
Gustaf Abraham P. (f. 1692, d. 1761),
föddes på Gräntsö (vid Vestervik) d. 19 Sept. 1739.
Han blef student i Upsala 1752 och
Henrik P:s adliga Stockholm d. 27 Maj
tjenstgjorde 1754–74 i Kansliet, der han 1763
befordrades till protonotarie. P. har låtit tala
om sig hufvudsakligen på grund af den i ögonen
fallande välvilja, hvarmed han behandlades af
enkedrottning Lovisa Ulrika, och som samtiden
ansåg vara kärlek. P. blef 1773 kammarherre och
handsekreterare samt 1774 tjenstgörande hofmarskalk
hos nyssnämnda drottning. Han inkallades 1773 i
hennes Vitterhetsakademi och blef 1786 hedersledamot
af Vitt. hist. o. ant. akad., i hvars handlingar
finnas intagna några af P. öfversatta stycken ur
Tacitus. Död i Stockholm d. 12 Juni 1813.
5. Piper, Peter Bernhard, militär, den
föregåendes syssling, sonson till Henrik
P:s broder Berndt P. (se slägtöfversigten), föddes
i Upland d. 14 Jan. 1723, tjenade 1745–59 vid
regementet Royal Suédois, der han avancerade till
kapten, och deltog derefter såsom artilleri-officer
i pommerska kriget. 1780–84 var P. kommendant på
Sveaborg och 1784–92 generalintendent vid finska
krigskommissariatet samt hade i denna egenskap
under finska kriget 1788–90 en svår uppgift.
1792 utnämndes han till guvernör för krigsakademien
på Karlberg och generalmajor samt 1793 till president
i Krigskollegium. 1776 blefvo P. och hans
broder Gabriel Magnus (f. 1721, d. 1777,
hofintendent) adopterade på Henrik P:s adliga
ätt. P. dog barnlös i 1799.
6. Piper, Fredrik Magnus, den föregåendes brorson,
arkitekt, född d. 3 April 1746, blef konduktör
1772, hofintendent 1780 samt vice preses i
k. målare- och bildhuggareakademien 1795. År 1799
kallades han till direktör för undervisningen i
byggnadskonst, var 1803 någon tid t. f. öfverintendent
och afled i Stockholm d. 22 Febr. 1824. – P. hade
genom resor utbildat sig till arkitekt och var den
förste, som i Sverige införde trädgårdsanläggningar
i engelsk stil. Hans verksamhet inskränkte sig
också hufvudsakligen till dylika. Så anlade han
parken vid Haga och en del af Drottningholms park.
För öfrigt gaf han ritning till några landthus:
Listonhill å Djurgården, Säby i Östergötland,
Wrangelsro i Halland o. s. v. -rn.
Piperaceae, bot. Se Piper.
Piperin (af Lat. piper, peppar), kem., en i
peppar förekommande alkaloid, som 1820 upptäcktes
af Örsted. Den bildar färglösa, tämligen stora
prismer utan lukt och smak. Dess sammansättning
är C17 H19 NO3. Genom destillation af piperin
med kalk erhålles en flyktig ammoniakbas,
piperidin, C5 H11 N, eller pyridinhexahydrin.
P. T. C.
Piperno, stad uti italienska prov. Roma, vid
floden Amaseno, ö. om Pontinska träsken. Omkr, 5,000
innev. Biskopssäte.
Pipett (Fr. pipette, dimin. af pipe, pipa),
stickhafvert, ett på midten till en cylinder
eller kula vidgadt glasrör, som användes till
uppsugning och uppmätning af vätskor. För det
senare ändamålet äro pipetterna försedda med märken,
hvilka utvisa den vätskevolym, som de kunna rymma.
P. T. C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
