- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1365-1366

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plateaus försök, fys. - Platen, von, svenska adliga ätter - 1. Platen, Filip Julius Bernhard von - 2. Platen, Baltzar Bogislaus von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

urverk att rotera. Dervid skola, i öfverensstämmelse
med den nämnda hypotesen, från den först klotformiga
och sedan allt starkare afplattade oljedroppen hafva
afsöndrats ringar o. s. v.

Platen, von, svenska adliga ätter, grenar af den
urgamla tyska (rügensk-pommerska) adliga ätten von
P., hvilka hafva till gemensam stamfader Baltzar von
P
. till Dornhoff m. fl. pommerska gods (d. 1716). Hans
yngre sons son, Filip Julius Bernhard (se P. 1),
naturaliserades 1778 såsom svensk adelsman och blef
1797 friherre (hans friherrliga ätt qvarlefver nu
endast på qvinnolinien). Dennes son Baltzar Bogislaus
(se P. 2) erhöll 1815 greflig värdighet enl. 37:de §
Reg. form. Den grefliga ätten utgick d. 10 April 1888
med öfverstekammarherren Karl Baltzar Ernst v. P. (född
d. 8 Juli 1833). – Den ofvannämnde Baltzar von P:s
äldre sons son, Balthasar Achates (född i Stralsund
d. 17 Nov. 1712, död i Stockholm d. 26 Okt. 1782
såsom f. d. öfverste för Savolaks’ regemente),
naturaliserades 1751 såsom svensk adelsman och är
stamfader för den nu lefvande adliga ätten von P.,
af hvilken en gren genom hans son Achates Karl
(född i Vestmanland d. 30 April 1752, död på
Öfrabyborg i Skåne d. 11 Jan. 1832, hofmarskalk,
1805 generalkrigskommissarie i Pommern) sedan 1815
har friherrlig värdighet enl. 37:de § Reg. form. Utom
dessa adliga ätter lefva i Sverige afkomlingar af
den s. k. ventzsubzowska grenen af den tyska ätten
von P. – Adliga ätten von P. immatrikulerades på
finska riddarhuset 1818 och utgick i Finland på
svärdssidan 1868.

1. Platen, Filip Julius Bernhard
von,
friherre, fältmarskalk, generalguvernör,
föddes på Domhoff i Pommern d. 14 Mars 1732,
inträdde 1746 i svensk tjenst som volontär
vid generalmajor von Schwerins regemente, utnämndes
1758 till ryttmästare för en sqvadron husarer,
som han sjelf uppsatt, och bevistade de
flesta under Pommerska kriget förefallande affärer.
Efter att hafva tjenat vid Gula husarregementet
(sedan 1762) och Gröna dragonerna (sedan 1767)
utnämndes han 1772 till öfverste för Norra skånska
kavalleriregementet och 1776 till generalmajor.
Han visade prof på utmärkt tapperhet i 1788–90
års finska krig samt utnämndes med anledning deraf
till generallöjtnant (1788), riddare af
svärdsordens stora kors (1789) och serafimerriddare
(1790). 1792 blef han generalbefälhafvare
i Skåne, 1795 general af kavalleriet, 1796 En
af rikets herrar, generalguvernör öfver
Pommern och Greifswalds akademis kansler samt
1799 fältmarskalk. 1800 fick han afsked från
generalguvernörs- och kanslersämbetena. P. dog på
Domhoff d. 23 April 1805. 1778 hade han blifvit
naturaliserad svensk adelsman och 1797 friherre.
B. S.

2. Platen, Baltzar Bogislaus von, grefve, Göta
kanals grundläggare, statsman, den föregåendes son,
föddes d. 29 Maj 1766 på stamgodset Domhoff (Rigen).
Han inskrefs vid 13 års ålder i Karlskrona kadettskola
och utnämndes följande år till fänrik vid örlogsflottan. Efter
afslutad skolkurs tillbragte han, i och för bättre
utbildning i sjömannayrket, tre år i kofferditjenst,
deltog efter återkomsten i några expeditioner med
svenska krigsskepp samt bevistade jämväl början
af 1788 års ryska krig. Sårad vid Högland, blef
han ombord på sitt fartyg rysk fånge och fördes
såsom sådan in i det inre Ryssland. Vid hemkomsten
ur fångenskapen efter fredsslutet erhöll han
antedaterad befordran till kapten. Under åtskilliga
kommenderingar avancerade han under de följande åren
småningom till öfverstelöjtnant vid amiralitetet och
generaladjutant af flygeln (1795) samt förvärfvade
obestridt anseende såsom duglig, insigtsfull
och handlingskraftig sjöofficer. Antagligen var
det af harm öfver faderns tvungna afgång från
generalguvernörskapet som han år 1800 begärde afsked
ur krigstjensten. Samma år slog han sig i ro på det
inköpta godset Frugården å Vänersnäs (Vestergötland),
hvarest han snart vann anseende såsom synnerligen
duglig och driftig jordbrukare. År 1801 invaldes han
i styrelsen för Trollhätte kanal, och under studiet af
Dan. af Thunbergs i dess arkiv förvarade kanalprojekt
mognade hos honom småningom tanken på en samfärdsled
mellan Vänern, Vettern och Östersjön, hvilken tanke,
sedan han på egen bekostnad genomrest och undersökt
de för kanalens framdragande ifrågasatta nejderna,
slutligen år 1806 tog form i hans epokgörande
Afhandling om canaler genom Sverige. Utförbarheten
af hans planer vitsordades vid de förnyade
undersökningar, som år 1808 verkställdes af honom
sjelf och den i sådant syfte af regeringen inkallade
skicklige engelske kanalbyggaren Thomas Telford,
och sålunda var kanalfrågan förberedd att öfvergå
från tanke till handling, då 1809 års revolution
mellankom. Bland de s. k. »1809 års män» var P. en af
de mera framstående och särskildt med Adlersparre nära
förbunden. Det blef vid sådant förhållande lätt nog
att genomdrifva den kredit i banken, som för arbetets
igångsättande ansågs erforderlig. Det stora företaget,
dubbelt märkligt om i betraktande tages den tidpunkt
af nationella olyckor, under hvilken det framlades,
omfattades snart med entusiasm, och det äskade
aktiekapitalet öfvertecknades icke obetydligt inom
loppet af några få dagar. P., som invalts i 1809
års konstitutionsutskott och således äfven är att
räkna bland vårt nya statsskicks fäder, inkallades
d. 9 Juni 1809 i statsrådet samt utnämndes i samband
dermed till konteramiral. Han intog ock, man kan säga
med sjelfskrifvenhetens rätt, ordförandeplatsen
inom det 1810 bildade kanalbolaget samt egnade sedan
med förkärlek och, efter taget afsked ur statsrådet
(1812), odeladt sina bästa krafter åt kanalverkets
fullföljande, alltid vaksam på dess intressen,
ständigt slagfärdig mot de hvarken få eller obetydlige
motståndarna, rådig i de ofta nog brydsamma lägena och
väl äfven någon gång icke så litet sjelfrådig. P. fick
se endast kanalens ena hälft, Vestgötalinien, öppnas
för trafik (Sept. 1822). I omedelbart samband med
frågan om Göta kanal böra omnämnas två andra företag,
i hvilkas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:31 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0689.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free