- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1495-1496

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polidoro da Caravaggiio. Se Caldara - Polignac, fransk adlig ätt - Polignano a Mare, stad uti italienska prov. Bari - Poligny, stad i franska depart. Jura - Poliklinik. Se Klinik - Polinja. Se Polynja - Poliomyelitis, med., inflammation af ryggmärgens grå substans - Polis, politi, jur.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Polidoro da Caravaggio [-va’djå]. Se
Caldara.

Polignac [pålinja’ck], fransk adlig ätt, som
har sitt namn efter slottet Polignac i Velay
(dep. Haute-Loire). Den förste af ätten, som vann
historisk ryktbarhet, var 1. Melchior de P., diplomat,
kardinal, f. 1661. Såsom yngre son bestämdes han
för det andliga ståndet, blef redan vid unga år
abbé, användes vid Ludvig XIV:s underhandlingar med
påfven Alexander VIII och sändes 1693 som Frankrikes
ambassadör till Polen, der han efter konung Johan III
Sobieskis död, 1696, förgäfves arbetade för att få
prins Louis de Conti vald till konung af Polen. Trots
denna motgång användes P. äfven sedermera till
diplomatiska uppdrag, sändes 1712 till fredskongressen
i Utrecht och var 1725–32 fransk ambassadör i Rom. Han
utnämndes 1713 till kardinal och 1726 till ärkebiskop
af Auch. P. gjorde sig fördelaktigt känd äfven som
författare, vältalare och konstvän och invaldes
1704 i franska akademien. Hans stora diktverk
Anti-Lucretius, hvari han från kristen ståndpunkt
vederlägger Lucretius och den epikureiska filosofien,
utgafs först 1745, efter hans död. Han afled 1742. –
2. Jules, hertig de P. en sonson till den föregåendes
äldre broder generallöjtnanten markis Scipion de
P
. (d. 1739), vann sina framgångar och sin ryktbarhet
genom sin gemåls inflytande. Han gifte sig nämligen
1767 med Gabrielle Yolande Martine de Polastron,
en vacker och intrigant qvinna, f. 1749, hvilken
1775 vann anställning vid hofvet och snart blef
drottning Marie Antoinettes förtrognaste väninna och
inflytelserikaste favorit. Familjen P. öfverhopades
med gåfvor, förläningar, pensioner, ämbeten och
gunstbevis. Mannen upphöjdes 1780 till hertig. Genom
sin egennytta och sitt hat mot reformer ådrogo sig
hertig de P. och hans gemål folkets hat och ansågo
derför klokast att redan i Juli 1789, kort efter
revolutionens början, emigrera från Frankrike, sålunda
lemnande den kungliga familjen i sticket. Hertiginnan
de P. afled i Wien 1793. Hennes gemål begaf sig
sedermera till Ryssland, der han afled 1817. –
3. Armand, hertig de P., den föregåendes äldste son,
f. 1771, emigrerade 1789, deltog 1803 jämte sin
broder (se P. 4) i Georges Cadoudals och Pichegrus
sammansvärjning mot Napoleon Bonaparte. Bröderna
arresterades i Paris i Febr. 1804, dömdes till döden,
men kejsarinnan Josefinas förböner utverkade, att
Napoleon mildrade domen till fängelsestraff. Först
i början af 1814 återfingo de friheten. P. invaldes
1815 i deputeradekammaren och blef efter sin faders
död (1817), då han ärfde hertigtiteln, medlem af
pärskammaren. Ultrarojalist och klerikal, röstade
han alltid med yttersta högern, emigrerade efter
Julirevolutionen 1830, bosatte sig i Bajern, hvars
konung upphöjde honom i ärftligt furstligt stånd, och
afled 1847. – 4. Jules Auguste Armand Marie, furst de
P., f. 1780, den föregåendes broder, statsman, följde
1789 sina föräldrar i landsflykten, deltog jämte sin
äldre broder (se P. 3) 1803 i Georges Cadoudals
sammansvärjning. Ifrig rojalist och klerikal, upphöjdes
han 1816 af Ludvig XVIII till pär och 1820 af påfven
Pius VII till romersk furste. Han utnämndes 1823 till
ambassadör i London. Gunstling och hemlig rådgifvare
åt Karl X, utnämndes P., efter den moderata ministèren
Martignacs fall, i Aug. 1829 till utrikesminister
och konseljpresident. Genom sitt egenmäktiga och
frihetsfientliga uppträdande råkade han snart i
en våldsam konflikt med deputeradekammaren, som,
då den icke ville gifva efter, upplöstes d. 16
Maj 1830. Då de nya valen helt och hållet utföllo
till fördel för oppositionen, öfvertalade P. Karl
X att underteckna fem kungliga förordningar, de
s. k. Juli-ordonnanserna, hvarigenom i öppen strid med
konstitutionen tryckfriheten betydligt inskränktes,
den nyvalda deputeradekammaren upplöstes, innan den
ännu sammanträdt, och vallagen ändrades i reaktionär
riktning. Detta författningsbrott väckte i Paris
en storm af vrede. Folket grep till vapen. P.,
som icke låtit vidtaga några försigtighetsmått,
visade sig alldeles oduglig att kufva den
revolutionära rörelsen, som hans dumdristiga
kränkning af lagarna kallat till lif. Efter tre
dagars (27–29 Juli) hjeltemodiga gatustrider
segrade folket, och de af marskalk Marmont anförda
trupperna måste utrymma Paris. P., som äfvenledes
lemnat Paris och begifvit sig till Saint-Cloud, der
Karl X vistades, kunde nu ej längre dölja sakernas
verkliga läge för den gamle konungen, utan inlemnade
sin afskedsansökan. Förgäfves återkallade Karl
X Juli-ordonnanserna: Juli-revolutionen störtade
icke blott P:s ministèr, utan äfven det legitima
konungadömet i Frankrike. P. arresterades i Saint-Lô
d. 15 Aug. och fördes till Vincennes. Af pärsdomstolen
dömdes han d. 21 Dec. 1830 till lifstidsfängelse,
men återfick friheten genom amnestien d. 29
Nov. 1836. Under sin fångenskap på slottet Ham, utgaf
han 1832 skriften Considérations politiques. Nästan
alldeles bortglömd afled han i Paris 1847. Hans äldste
son, Jules Armand Jean Melchior, hertig de P., f. 1817,
är nu (1888) ättens hufvudman och bosatt i Paris.
E. W.

Polignano a Mare [pålinjano], stad uti italienska
prov. Bari, ofvanför en hög klippvägg vid Adriatiska
hafvet och vid jernvägen Ancona–Brindisi. Omkr. 8,000
innev. Biskopssäte. Sjöfart och fiske.

Poligny [-linji’], stad i franska depart. Jura,
vid Besancon–Lyon-banan. Omkr. 4,600 innev.

Poliklinik. Se Klinik.

Polinja. Se Polynja.

Poliomyelitis (af Grek. polios, grå, och myelos,
märg), med., inflammation af ryggmärgens grå substans,
uppträder dels akut hos barn (p. anterior acuta),
äfven kallad essentiel eller spinal barnförlamning,
dels kronisk, äfven kallad progressiv muskelatrofi.
F. B.

Polis, politi (T. polizei, Fr. police, af
Grek. politeia, statsförvaltning, stadsordning),
jur. Med »politi» betecknade man ursprungligen all
den statens verksamhet, som gick ut på att i statens
inre lif skydda och befordra statens och dess borgares
välfärd. Numera tages ordet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:31 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0754.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free