Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Queen's pipe ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
universitetet i Pernau, der han 1705 äfven blef
räntmästare. Vid ryssarnas inbrott i Livland
flydde han 1710 till Sverige och utnämndes 1712
till prof. i matematik i Lund, der han afled d. 13
Jan. 1732. – Såsom författare egnade Q. sig med
förkärlek åt kalendariografien, som i början af
1700-talet för svenskarna egde ett stort praktiskt
intresse på grund af den tilltänkta
kalenderreformen. Hit höra Computus cyclicus verus (u. å.; 1730?),
utgörande en lärobok i tidräkningen, och den lilla
uppsatsen Cogitationes problematicae de correctione
calendarii i »Acta literaria Sueciae» III (1730)
samt några under hans presidium utgifna akademiska
afhandlingar. Rörande kalenderreformen råkade Q. i en
liflig skriftvexling med kommissarien D. Forelius,
hvilken i en utgifven broschyr hade föreslagit, att
blott påskräkningen skulle korrigeras, antingen genom
rent astronomisk eller genom en förbättrad cyklisk
beräkning af påskterminen. Q. deremot fasthöll,
att äfven solårets längd borde korrigeras och, så
vidt möjligt, både i detta afseende samt i fråga
om påskterminen en rent astronomisk beräkning
införas. Q. utgaf äfven almanacker för ett helt
tjugutal år (1714–33), för flertalet år både
till Lunds, Jönköpings, Göteborgs och Stockholms
horisonter. Vidare må nämnas hans broschyr
Veritatis defensiuncula contra veritatis studiosi
de motu solis et lunae lucubratiunculam (1720),
innehållande ett försvar för det copernikanska
systemet emot en af M. Strokirch 1717 i Stockholm
anonymt utgifven skrift, samt i »Acta literaria
Sueciae» korta redogörelser för astronomiska och
meteorologiska observationer. Efter hans död utgafs
af sonen W. Quensel 1732 en Brevis manuductio ad
usum globorum tam coelestis quam terrestris. En af
honom i handskrift efterlemnad Aritmethica pro usu
matheseos har deremot förblifvit otryckt och finnes
nu i Karlstads läroverksbibliotek. G. E.
2. Quensel, Konrad, naturforskare, den föregåendes
sonson, född i Skåne d. 10 Dec. 1767, vardt
student i Lund 1783 och filos. magister 1787
samt företog 1789 en resa till Lappmarkerna,
hvarest han upptäckte flere nya insektarter, som
han beskref. Han fick 1791 en amanuensplats vid
botaniska trädgården i Upsala, promoverades 1797
till med. doktor, kallades 1798 till intendent för
Vetenskapsakademiens naturhistoriska samlingar,
blef s. å. lärare i kemi och naturalhistoria vid
Karlbergs krigsskola samt fick 1805 professors
titel. Död d. 22 Aug. 1806. Q. uppgjorde planen
till och började utarbetandet af två stora arbeten,
Svensk botanik (sedan 1802) och Svensk zoologie (1806
o. följ.), bägge med vackra, färglagda figurer af
J. V. Palmstruch.
Quenstedt, Johann Andreas, tysk teolog, en af
huvudrepresentanterna för den lutherska ortodoxismen
på 1600-talet, föddes 1617 i Quedlinburg och
blef 1649 teol. professor i Wittenberg, der
han dog 1688. Hans förnämsta arbete, Theologia
didactico-polemica sive Systema theologiae (1685),
frukten af hans mer än 30-åriga katederverksamhet,
utmärker sig mindre för originella åsigter och
sjelfständig forskning än för
omfattande lärdom samt logisk klarhet och skärpa. I
detta arbete har han sammanfattat resultaten af de
lutherska dogmatikernas forskningar från Hutterus’
tid till Calovius’. H. W. T.
Quenstedt, Friedrich August von, tysk geolog, f. i
Eisleben 1808, sedan 1836 professor i Tübingen,
har med lysande framgång egnat sig åt ett ytterst
noggrant studium af Jura-systemet i södra Tyskland
(Der Jura, 1858; Die Ammoniten des schwäbischen
Jura, 1885–88, m. fl.). Han är äfven framstående
paleontolog (Petrefactenkunde Deutschlands, 1849–80,
6 bd; Handbuch der petrefactenkunde, 1852 och 1867,
m. fl.) och mineralog (Handbuch der mineralogie,
1852, 1863 och 1877, m. fl.). B. L-n.
Quental [kenta’l], Anthero de, portugisisk skald,
f. 1842, visar sig i sin lyrik påverkad af Heine
och V. Hugo. Han har utgifvit bl. a. diktsamlingarna
Odes modernas (1865; tillök. uppl. 1875), Primaveras
romanticas (1872) och Sonetos (1881), i hvilka ett
kosmopolitisk-filosofiskt drag framträder. Om hans
vakna politiska intresse vittna prosaskrifterna
Portugal perante a revolucão de Hespanha (1868) och
Causas da decadencia dos povos peninsulares (1871),
i hvilka den iberiska halföns framtid skådas från
demokratisk synpunkt.
Quérard [kerar], Joseph Marie, fransk bibliograf,
f. 1797 i Rennes, d. 1865 i Paris, räknas bland
Frankrikes mest lärda bokkännare. Redan vid tio
års ålder anställdes han i bokhandel, till en början
i Rennes och senare i Paris (1807–19). Under tiden
väcktes hans håg för bibliografiska studier; och då
han efter några års tjenst i en bokhandel i Wien
(1819–24) återkom till Paris, hade han samlat ett
rikhaltigt material till sitt stora berömda verk La
France littéraire ou dictionnaire bibliographique
des savants, historiens et gens de lettres de France
etc. (1826–39). Såsom en fortsättning till detta
började han derefter utgifvandet af La littérature
française contemporaine (1839–44). Men till följd af
oenighet mellan honom och förläggaren måste han före
afslutandet af bokstafven B. öfverlemna redaktionen
åt andra, hvilka derför icke undgingo hans skarpa
kritik i Omissions et bévues du livre intitulé »La
littérature française contemporaine» etc. (1848). Utan
att låta sig modfällas af detta missöde fortsatte
han sina literära forskningar och utgaf ett högst
märkligt arbete: Les supercheries littéraires
dévoilées, galerie des auteurs apocryphes, supposés
etc. (1845–56), hvilket efterföljdes af Les écrivains
pseudonymes (1854- 64) och utgör så att säga en
fortsättning af »La France littéraire». Samtidigt
skref han meddelanden och uppsatser i åtskilliga
facktidskrifter, af hvilka flere voro uppsatta af
honom, bl. a. »Le Quérard. Complément periodique de
la France littéraire» (1855–56). Denna outtröttliga
verksamhet hade utan tvifvel kunnat bereda honom en
oberoende ställning och ett sorgfritt lif, men i dess
ställe ådrog den honom merendels bitter fiendskap
och förföljelse. Han förleddes nämligen icke sällan
till ogranlaga afslöjanden och hänsynslösa omdömen,
hvilka dess värre icke alltid voro fria från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
