Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ramsay ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framfötterna. – I Sverige finnas följande arter. Vanliga
grodan, R. temporaria, har pannan platt och nosen
kort, trubbig. Ryggen saknar gult midtband och
är rödbrun, med mörka fläckar, hvilka i nacken
bilda en mer eller mindre tydlig, /\-formig figur;
buksidan är fläckig. Bakfötterna bära en oval,
långsgående svulst och hafva hel, ej urringad
simhud. Hannen har gråhvit, föga fläckig buk,
två strupsäckar och en fyrdelad svulst på tummen,
hvilka båda bildningar saknas hos honan, hvars buk
är gulaktig, fläckad af rödbrunt. Längden stiger
till 9,5 cm. Denna art är hemma i hela Europa, norra
Asien och östra delen af Nord-Amerikas förenta stater
ända till 2,000 m. höjd. Tidigt på våren kommer hon
fram och börjar sin lek ofördröjligen, så att hennes
ägg äro kläckta och larver utvecklade förr än andra
grodors. I olikhet med sina samslägtingar träffas
hon ofta långt från vatten, der hon under dagen
döljer sig under stenar och trädrötter, i gräs och
jordhål m. m. samt i skymningen kommer fram för att
söka sin föda. Denna utgöres af insekter, sniglar,
maskar o. d. Bytet griper hon genom att blixtsnabbt
framslunga sin klibbiga tunga, hvarefter hon slukar
det helt. Knappast annars än under fortplantningstiden
låter vanliga grodan höra sitt föga starka
läte. Mångenstädes fångas hon för sina köttiga lårs
skull, hvilka användas till föda. Detta är dock
långt mera händelsen med den i Sverige sällsynta
(i Skåne, Småland och Östergötland anträffade)
ätliga grodan, R. esculenta, som har pannan urgröpt,
nosen lång och afrundadt spetsig. Ryggen är gulgrön,
med mörka fläckar och tre gula, långsgående linier,
kroppens sidor fläckiga och marmorerade, bakbenen
försedda med mörka tvärband och regnbågshinnan
guldgul. Bakfötternas svulst är mycket utdragen på
längden och deras simhud något urringad. Hannen har
två strupsäckar, odelad, tjock svulst på tummen och
ofläckad buk; honan saknar dessa båda bildningar och
har gråfläckig buk. Längden utgör 8–11 cm. Arten är
hemma i största delen af Europa, nordvestra Afrika
och mellersta Asien, vistas företrädesvis i närheten
af vatten, lefver af insekter, snäckor, små fiskar
och amfibier, men förgriper sig stundom äfven på små
foglar och däggdjur. I somliga delar af mellersta och
i stora sträckor af södra Europa ätes denna groda,
dels hel och hållen, dels endast bakbenen. Hon fångas
på allehanda vis eller skjutes samt blir på åtskilliga
ställen föremål för handel. Hennes sinnen stå på
den högsta grad af utveckling, som medlemmarna af
vattengrodfamiljen kunna nå, och hon förstår mycket
väl att taga sig till vara, der hon blir utsatt för
förföljelse. – Åkergrodan, R. arvalis, har platt
panna och lång, spetsig nos. Bakfötterna hafva en
oval svulst och simhuden mycket urringad. Ryggen
är gulaktigt brun, med mörka fläckar, hvilka i
nacken kunna bilda en mer eller mindre tydlig
V-formig figur, och tre bleka längdband; buksidan är
ofläckad. Hannen har strupsäckar och odelad svulst
på tummen. Längden utgör 5,5 cm. Arten är hemma i
norra Europa samt
förekommer, troligen icke så sällsynt, i södra och
mellersta Sverige. – I Nord-Amerika lefver oxgrodan
(se d. o.). C. R. S.
Ranc, Arthur, fransk publicist och politi-tiker,
f. 1831, anslöt sig redan som yngling med hänförelse
till det republikanska partiet. Som student i Paris
deltog han i det väpnade motståndet mot statskuppen
d. 2 Dec. 1851. För delaktighet i en sammansvärjning
mot Napoleon III deporterades R. i Jan. 1856 till
Lambessa (i Afrika), hvarifrån han lyckades rymma i
Juni 1857. Efter en mängd farliga och djerfva äfventyr
undkom han till Schweiz, der han lefde som lärare,
tills amnestien 1859 tillät honom att återvända
till Paris. Han blef der medarbetare i åtskilliga
republikanska tidningar och tidskrifter samt utgaf Le
Bilan de l’année 1868 och L’histoire de la conspiration
deboeuf (1869). Förtrogen vän till Gambetta, utnämndes
R. af försvarsregeringen i Tours i Okt. 1870 till
direktör för polisen. Såsom sådan utvecklade han en
utomordentlig verksamhet och kraft. Vid Gambettas
fall, Febr. 1871, nedlade äfven R. sitt ämbete. Vald
till medlem af Kommunen, deltog han en kort tid i
öfverläggningarna på Hôtel de Ville, men afgick
redan d. 6 April 1871, då ytterlighetspartiet inom
Kommunen vann öfverhand. Då Gambetta i Nov. 1871
stiftade »République Française», blef R. en af
denna tidnings förnämste medarbetare. Han valdes
1873 af Lyon till medlem af Nationalförsamlingen,
men dömdes i Okt. s. å. till döden för sitt
deltagande i Kommunen. Denna, endast af politiskt
hat dikterade, dödsdom undandrog R. sig genom
att fly till Belgien. Först efter amnestien 1879
kunde han återvända till Paris. Han valdes 1881 af
Paris till medlem af deputeradekammaren, men föll
igenom vid valen 1885. Såsom medarbetare i »La
République Française», »Voltaire», »Mot d’ordre»
och flere andra republikanska tidningar har R. under
de senaste tio åren kämpat för sina republikanska
idéer, och han är äfven en af Boulangers ifrigaste
motståndare inom pressen. Han är nu (1889) redaktör
för den opportunistiska tidningen »Paris». R. har
äfven skrifvit de politiska romanerna Sous
l’empire (1872) och Le roman d’une conspiration
(1868) samt några smärre politiska skrifter.
E. W.
Rance [rangs], kustflod i Bretagne, rinner upp på
Menébergen i depart. Côtes-du-Nord, förenar sig s. om
Dinan med den till Rennes vid Ille gående kanalen,
är segelbar derifrån och faller ut i La Manche genom
ett bredt sestuarium, vid hvilket ligga hamnarna S:t
Servan och S:t Malo. Längd 110 km.
Rancé [rangse’], Dominique Armand Jean Le Bouthillier
de, trappistordens stiftare, f. 1626 i Paris, der hans
fader var statsråd och sekreterare hos drottning Maria
af Medicis. Han bestämdes för det andliga ståndet och
ärfde efter en äldre broder redan vid tio års ålder
ansenliga inkomster af kyrkliga prebenden. Vid elfva
års ålder blef han korherre vid Notre-Dame i Paris,
abbot för klostret La Trappe i Normandie och prior
för åtskilliga andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
