Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ramsay ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spörsmål äfven teoretiskt och lemnade en framställning
Om undervisningsverken i Sverige såväl de äldre,
gymnasier och lärdomsskolor, som de nyare, nya
elementarskolan, Upsala lyceum o. s. v. (1833). Jämte
J. A. Moberger deltog R. i öfversättningen af
Gesenius hebreiska och kaldeiska lexikon (1829–32).
Ramsundsberget, en klippa i Sjövikshagen under
Mora by i Jäders socken af Öster-Rekarne härad,
Södermanlands län, är bekant för sin märkvärdiga
runristning. Sjelfva inskriften, som med vanliga
runtecken förtäljer, att en qvinna vid namn Sigrid
till åminnelse af sin make, Holmger, och för hans
själs frälsning uppfört en bro, innehåller dock ej
något särdeles ovanligt, men af så mycket större
intresse äro de andra bildliga framställningarna
å berghällen. Dessa bilder skildra nämligen de
hufvudsakliga tilldragelserna i Sigurd Fåfnesbanes
kämpalif. Man ser här afbildade både den med det
från dvärgen Andvare utpressade guldet uppstoppade
utterbälgen och den konstskicklige Regin förfärdigande
svärdet Gram, äfvensom Sigurd dräpande ormen Fåfne;
vidare ser man två i ett träd sittande foglar
uppenbara Regins list och tilltänkta svek mot Sigurd,
till följd hvaraf Regin dödas af Sigurd, och slutligen
ser man hästen Grane bärande Fåfnesskatten, hvilken
Sigurd bemäktigat sig. Dessa bilders betydelse har
först blifvit framställd af C. Säve (1868); och äfven
om hans förklaring utaf afbildningarna icke i alla
detaljer kan anses vara säker, synes det dock vara
alldeles visst, att teckningarna framställa motiv ur
Sigurdssagan. Dermed är då ock ovedersägligt visadt –
hvad som äfven a priori kunde antagas –, att den
märkvärdiga sagocykeln om völsungar och gjukungar
varit välbekant äfven för Sveriges innebyggare. Att
dessa afbildningar blifvit anbragta vid en inskrift,
som icke står med dessa i något sammanhang, vill
Säve förklara genom antagandet att någon af de i
runskriften nämnda personerna ansetts vara befryndad
med den frejdade Völsungaätten. Detta är dock blott
en förmodan, som icke är mycket sannolik. Det synes
ej häller nödigt att antaga något närmare samband
mellan inskriftens innehåll och afbildningarna
från hjeltesagan, hvilka säkerligen äro endast ett
dekorativt element i runristningen. Jfr Göksstenen.
Th. W.
Ramsåsa, socken i Malmöhus län, Färs härad. Areal
1,245 har. 613 innev. (1888). Annex till
Rödinge. Lunds stift, Färs kontrakt.
Ramundeboda (Ramundaboda). 1. Socken. Se Bodarna. –
2. Kloster, som var beläget på norra Tiveden
i nuvarande Bodarna socken, vid stråkvägen mellan
landet nordanskogs och sunnanskogs, der af ålder
gränsen varit mellan Svea- och Götaland. Stället
utgjorde en af stationerna vid konungarnas eriksgata,
der nerkingarna skulle möta honom. Läget var särdeles
lämpligt för ett kloster af Antonius-orden, som företrädesvis
egnade sig åt sjukvård o. d., hvilket kunde komma de
vägfarande väl till pass. Det omtalas ej förr än
1497, då »S:t Antonii kloster på Tiveden»
tillhandlade sig Solberga torp i Edsbergs
socken. Dessutom egde det gården Klippan i Nysunds
socken, ö. om Letelfven, samt en gård i Arboga, men
dertill synes dess egendom varit inskränkt. Detta
föranledde Gustaf I, som insåg svårigheten för
klostret att uthärda den dagliga gästningen, att
tillåta munkarna (1527), »enär inom kort tid inga
herbergerare kunna förordnas, som så lämpliga äro
att förestå denna tunga, som S:t Antonii bröder»,
att trots beslutet i Vesterås draga omkring i landet
12 veckor på vintern och 8 på sommaren för att
under »Guds rena ords predikande» förvärfva sitt
uppehälle. Några få år derefter (det uppgifves 1529)
ansåg han dem obehöfliga och lät utrymma klostret.
C. S–e.
Ramus, Petrus. Se Ramée, P.
Ramus, Jonas, norsk prest och historiker, f. på
Ageröen i Romsdals amt 1649, var först komminister
i Sörum från 1681 och blef sedan kyrkoherde i
Norderhov i Ringerike, der han dog 1718. Utom en
del uppbyggelseskrifter utgaf han Nori regnum:
Norvegia antiqua et ethnica (1689), Ulysses et
Othinus unus et idem (1702), Norges beskrivelse
(1715) och Norriges kongers historie (utg. efter
hans död, 1719). Om R:s hustru se Colbjörnsen, Anna.
Y. N.
Ramus. 1. Kristian R., dansk numismatiker, f. i
Maribo 1765, teol. kandidat 1786, filos. doktor
1793, utnämndes 1799 till föreståndare vid den
k. myntsamlingen. Han upprättade en utförlig latinsk
förteckning på samlingens grekiska och romerska
mynt (2 bd; 1816). Död 1832. – 2. Kristian R.,
dansk matematiker, brorson till den föregående,
född i Nykjöbing på Falster d. 5 Dec. 1806,
vann 1831 universitetets guldmedalj för en
matematisk prisuppgift samt blef 1832 magister
och 1834 professor vid universitetet. Död d. 10
Juni 1856. Utom åtskilliga lärda afhandlingar
i facktidskrifter författade R. sedan 1837 en hel
följd af gedigna läroböcker i olika grenar af såväl
den elementära som den högre matematiken.
E. Ebg.
Ran l. Rån (Isl. Rán), Nord. mytol., hafsguden
Äges maka och sjelf herskarinna öfver hafvet, hade
ett nät, med hvilket hon sökte att draga menniskor
ned i djupet till sig, och tänktes såsom fientligt
sinnad mot menniskoslägtet. Äge och R. hade nio
döttrar, hvilkas namn beteckna hafvets böljor i
deras olika storlek och utseende. Gudinnans namn
är egentligen identiskt med det appellativa ordet
rån, och sjelfva namnet angifver sålunda mycket
tydligt nordbons uppfattning af hennes väsende.
Th. W.
Rana, vattengrodslägtet, zool., hör till
vattengrodornas familj (Ranidae) inom de stjertlösa
amfibiernas ordning (Batrachia; se Groddjuren)
och amfibiernas klass. Huden är glatt, endast delvis
vårtig, tungan baktill djupt inskuren, gomtänderna
ordnade i två grupper, trumhinnan tydlig, fingrarna
fria och tummen icke motsättlig. Tårna hafva hel
simhud och bära vid lederna tydliga uppsvallningar.
Vid parningen fattar hannen om honan med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
