- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 13. Pontin - Ruete /
863-864

(1889) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reicha ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett annat ställe – i Snorres Edda – heter det,
att allt det fasta land, som Oden egde, kallades R.,
men alla öarna Eygotaland (Ögotaland), och att allt
detta var liktydigt med Danavälde och Sveavälde. Uti
Hervararsagan kallas konung Hedreks rike R. och säges
gränsa till Hunaland, hvarifrån det är skildt genom
gränsskogen Mörkved. Likaså brukas namnet reidgotar
i forn-engelska dikter om Syd-Europas
goter. I våra gamla mytisk-heroiska sagor tyckes
Reidgotaland användas som benämning på alla danska
land. I Ynglingasagan identifieras Gotland och
R. Med reidgotar måste i äldsta tider äfven hafva
menats detsamma som götar, östgötar, såsom synes af
runskriften på Rökstenen, hvaraf äfven framgår, att
orden hos oss ursprungligen skrifvits med begynnande
hr (i st. f. r), hvilket skrifsätt (hreidgotar,
Hreidgotaland
) äfven fordras af alliterationen på ett
ställe i Eddasången »Vafthrudnesmål» och bekräftas
af motsvarande ords stafsätt i angelsachsiskan.
Th. W.

Reiersen, Niels Lunde, dansk köpman, donator, född
d. 16 Febr. 1742, blef jur. kandidat 1760 och längre
fram grosshandlare i Köpenhamn, erhöll etatsråds
titel 1783 och dog d. 20 Juli 1795. Som köpman
förvärfvade R. stor förmögenhet, hvilken han vid
sin död anslog till främjande af industrien, dels
genom bidrag till fabriksanläggningar, dels genom
resestipendier åt vetenskapsmän och handtverkare. Vid
slutet af år 1887 utgjorde »Det Reiersenske fond»
886,000 kr., och s. å. utdelades i reseunderstöd
14,400 kr. E. Ebg.

Reiffenberg [räffangbär], Frédéric, baron, belgisk
historiker, f. 1795, d. 1850 såsom öfverbibliotekarie
vid kungl. biblioteket i Bruxelles, utgaf
bl. a. Histoire de la Toison d’or (1830), Documents
pour servir à l’histoire des provinces de Namur,
de Hainaut et de Luxembourg
(5 bd, 1844–48),
Histoire du comté de Hainaut (3 bd, 1849) samt utgaf
åtskilliga äldre författares verk rörande Belgiens
historia. Omnämnas bör äfven den af honom redigerade
»Annuaire de la bibliothèque royale de Belgique» (11
bd, 1840–50). R. var ledamot af belgiska akademien
och Franska institutet samt en bland stiftarna af
»Collection des chroniques belges inédites».

Reigate [ra’jget], stad i engelska grefskapet Surrey, i
den bördiga dalen Holmsdale och vid jernvägen mellan
London och Brighton. 18,662 innev. (1881). En stor
del af befolkningen utgöres af personer, som hafva
sin sysselsättning i London. Staden hade fordom ett
slott, som antages hafva funnits före den normandiska
eröfringen, men af hvilket återstår endast ett större
underjordiskt hvalf. I närheten ligger Red Hill,
en förbättringsanstalt för unga brottslingar.

Reijmyre, bruksegendom i Skedevi socken, Östergötlands
län, vid sjön Hunns södra strand, utgöres af 4 1/2 mtl
jordegendom, taxerad till omkr. 230,000 kr., glasbruk,
glassliperi, qvarn och tvänne sågar. Glasbruket
anlades 1811, sysselsätter omkr. 450 arbetare och
tillverkade 1885 glas för 194,059 kr. Tillverkningen
består af alla slags hvitt, slipadt, ritadt, måladt
och förgyldt husgerådsglas, lampeffekter och kemiska
apparater äfvensom s. k. härdadt glas. Egendomen
tillhör sedan 1868 ett bolag med ett aktiekapital
af 500,000 kr.

Reil, Johann Christian, tysk läkare och anatom,
f. 1759, d. 1813, blef med. doktor 1782 samt
med. professor 1788 i Halle och 1810 i Berlin. R. var
en mångsidigt bildad läkare och är i medicinens
historia känd såsom en af vitalismens förnämsta
förfäktare (Ueber die lebenskraft, 1796). Bland hans
anatomiska arbeten äro de öfver hjernan synnerligen
värdefulla (Exercitationes de structura nervorum,
1796, och afhandlingar i det af honom utgifna »Archiv
für die physiologie»). Äfven om vården af sinnessjuka
inlade R. stora förtjenster. I en berömd skrift
Ueber die anwendung der psychischen curmethode
auf geisteskrankheiten
(1803) gaf han en gripande
skildring af tillståndet i de tyska hospitalen och
bidrog derigenom icke oväsentligt till uppkomsten af
en bättre riktning inom psykiatrien. R. T-dt.

Reille [räj], Honoré Charles Michel Joseph, marskalk
af Frankrike, f. 1775, blef under revolutionen
soldat och utmärkte sig först såsom adjutant hos
Masséna (1796–1800), med hvars dotter han gifte
sig. R. användes sedermera af Napoleon, äfven i
diplomatiska värf. 1808 förde han ett högre befäl
i Spanien, kämpade 1809 vid Wagram i spetsen
för »unga gardet» samt 1813 och 1814 i Spanien
och Frankrike. Sedan R. tjenat restaurationen,
öfvergick han till den återkomne kejsar Napoleon och
deltog såsom chef för 2:dra armékåren i fälttåget i
Belgien 1815. R. höll sig väl med alla regeringar
och upphöjdes af Ludvig Filip till marskalk
(1847) och af Napoleon III till senator. Död 1860.
C. O. N.

Reimar, Freimund, psevdonym för tyske skalden
Friedrich Rückert.

Reimar, Reinald, psevdonym för tyske skriftställaren
Adolf Glaser.

Reimarus, Hermann Samuel, tysk filosof och
bibelkritiker, f. i Hamburg 1694, d. 1768 såsom
professor vid Johanneum derstädes, var en af den
tyska s. k. upplysningsliteraturens vigtigaste
målsmän. Hans framställning af logiken och den
allmänna metodläran, Die vernunftlehre (1754; 5:te
uppl. 1790), gällde länge såsom ett klassiskt verk,
och hans Betrachtungen über die triebe der thiere
(1762; 4:de uppl. 1798) är inom djurpsykologien
epokgörande. Sin ojämförligt största betydelse har
han dock på det religiösa området. Från deistisk
ståndpunkt bekämpade han den då gängse materialismen
och uppställde gent emot densamma den naturliga
religionen med de två enda grundsatserna: en vis och
god skapare samt själens odödlighet. I sitt arbete
Apologie oder schutzschrift für die vernünftigen
verehrer Gottes
(utg. delvis af Lessing 1774–78,
fullständigare af D. Strauss 1862 och kändt under
namnet » Wolfenbütteler fragmente») riktade R. emot
kristendomen, särskildt i dess historiska form,
en kritik, som, huru ytlig och ohistorisk den än kan
vara, när den ses i ljuset af nyare tiders forskning,
likväl på den följande tidens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:36 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfam/0438.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free