- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
195-196

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rågata ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


8. Rålamb, Hans Gustaf, friherre, hofman,
romanförfattare, den föregåendes halfbroders sonson,
född i Stockholm d. 14 Sept. 1716, blef konduktör
vid fortifikationen och 1744 kammarherre. Såsom
tillhörande hofpartiet var R., ehuru obetydligt,
invecklad i de förehafvanden, hvilka 1756 ledde
till ett statshvälfningsförsök. Han beskyddade
riksdagsbonden Lars Larsson, en bland upphofsmännen
till ett tumultuariskt uppträde i bondeståndet 1755,
och han sökte äfven hjelpa hofbetjenten Tiberg,
invecklad i bergsmannen Landbergs upprorsplaner
1758, på flykten. År 1758 utgaf han början af
romanen En svensk adelsmans äfventyr i främmande
orter,
ett dilettantförsök, som dock eger vissa
förtjenster. Fortsättningen utkom först 1780,
sedan en annan person, E. E. Ullman, på egen hand
s. å. utgifvit en dylik. R. blef 1761 hofmarskalk
och 1770 af ständerna förklarad berättigad
till första lediga landshöfdingesyssla, men
befordrades aldrig. Han afled på Fånö i Upland d. 29
Sept. 1790. – Hans son Klas R., född d. 1 Nov. 1750,
död d. 29 Nov. 1826 såsom öfverhofstallmästare och
En af rikets herrar, var 1792–98 förste direktör
för K. M:ts hofkapell och spektakler samt 1793–1802
derjämte ledamot af tulldirektionen. -rn.

Rålejdare. Se Jäckstag och Lejdare.

Rålik. Se Lik 2.

Råmanning. Se Manna rå.

Råmjölk. Se Colostrum.

Rån, Nord. mytol. Se Ran.

Rån (Fornsv. ran), jur., betecknade i äldre tider
ett öppet – antagligen ej nödvändigt våldsamt –
tillgrepp af annans egendom (i en vidsträcktare
bemärkelse användes uttrycket äfven för bortröfvande
af andra föremål, såsom t. ex. för enlevering af
qvinna). Af samma anledning som dråp ansågs mindre
straffvärdt än mord (i dess äldre betydelse af
ett hemligt och förhemligadt dödande), bedömdes
det öppna, trotsiga rånet mildare än den hemliga,
fega tjufnaden. Numera är förhållandet emellan
dessa brott ett annat. Tjufnad förutsätter ej mer,
att tillgreppet sker hemligen, och rån utmärkes genom
ett försvårande kännetecken, som tjufnaden saknar,
samt straffas derför vida strängare än detta senare
brott. Med rån förstås nämligen nu det fall, då
någon »medelst våld å person eller användande af hot,
som innebär trängande fara, af annan tager gods eller
penningar» (Strafflagens 21 kap. 1 §). Lika med rån
anses det, om tjuf, hvilken träffas å bar gerning,
med sådant våld eller hot, som för rån förutsättes,
sätter sig till motvärn emot den, som vill återtaga
det tillgripna, äfvensom om någon medelst enahanda
slags våld eller hot aftvingar annan skuldebref,
qvitto eller dylik handling, som kränker dennes eller
en tredje persons egendomsrätt. Straffet för rån är
flerårigt straffarbete. I svårare fall kan straffet
blifva straffarbete på lifstid (så t. ex. vid rån från
posten, vid rån nattetid i bebodt hus, dit rånaren
inkommit genom inbrott, samt vid återfall i rån)
eller till och med dödsstraff (detta i fall någon vid
rån eller försök dertill så våldförts, att han deraf
ljutit döden). J. H-r.

Råne elf upprinner i Gellivare socken af Luleå
lappmark, ej långt s. om Gellivare kyrkoby, i Råne
träsk l. Radnejaur, 373 m. öfver hafvet, flyter
mot s. ö., hvarunder den upptager måga tillflöden,
är länge smal, men vidgar sig i sitt nedre lopp i
Råneå socken till flere lugnvatten eller s. k. »sel»,
såsom Hvalfträsket, Degerselet m. fl., samt faller
slutligen ut i Rånefjärden af Bottniska viken nedanför
Råneå kyrka.

Råneå. 1. Socken i Norrbottens län, Råneå
tingslag. Areal 2,176 qvkm. 7,348 innev. (1888). R.
utgör ett konsistorielt pastorat af 2:dra kl.,
Hernösands stift, Vesterbottens Tredje kontrakt. –
2. Tingslag, som omfattar Råneå socken.

Rångedala, socken i Elfsborgs län, Ås härad. Areal
4,073 har. 1,200 innev. (1888). R. bildar med Toarp,
Espered, Tärby och Varnum ett regalt pastorat af
2:dra kl., Skara stift, Ås kontrakt.

Rånock. Se Nock.

Rånrike, Ranrike. Se Bohus län och Rane.

Rå och rör. Se Rågång.

Rå- och rörshemman, kamer., i de gammalsvenska
landskapen hemman, som tillhöra säterier (se
d. o.) och äro belägna inom den bys rågång
(»rå och rör»), hvarest sjelfva sätesgården
ligger. De åtnjuta s. k. rå och rörs friheter,
utgörande enahanda förmåner, som säteriet
åtnjuter, och räknas till det ypperliga frälset
(se Frälse, sp. 454). Jfr Insocknehemman.
Kbg.

Rår, sjöv., de på förkant af master och stänger
horisontalt hängande rundhult, byggda af trä eller
jern, hvilka tjena att sprida råseglen. För detta
ändamål är seglets öfverkant (råliket) fäst till rån,
dels genom nockbenslar (vid ändarna), dels genom
råband, hvilka, trädda genom sydda hål i seglet,
knopas om rålejdaren l. jäckstaget (se d. o.). Seglets
nedre hörn uthalas (skotas) till den nedanför varande
råns ändar (ranockarna) eller (såsom på underseglen)
till skeppssidan. Rår kallas äfven de smärre bommar,
som äro fastlitsade till öfverkanten af vissa flygande
segel (ledsegel, toppsegel m. fl.) och samtidigt med
dem upphissas. I sned ställning vid masten hängande
rundhult benämnas allmänt sprin. De olika rårnas
namn träffas å art. Tackling. – Att »springa rå»
var ett förr i tiden, i synnerhet på holländska
krigsskepp, mycket brukadt straff för matroser, som
svårt förbrutit sig i tjensten. Kring delinqventens
midja fastgjordes ett tåg, som var ledt ned i vattnet
på fartygets ena sida och upp igen på den andra. Han
tvangs derefter att, med vigter kring benen,
hoppa från storrånocken, drogs snabbt under kölen
och upphalades på motsatta sidan till råns höjd. Vid
skärpt straff, som skulle gälla lika med dödsstraff,
spändes tåget stramt utefter skeppets sidor, så
att den straffades hufvud och lemmar krossades mot
kölen. Straffen att »springa rå» och »dragas under
kölen» hafva förekommit äfven på svenska krigsfartyg
(se t. ex. K. M:ts Sjöartiklar af d. 2 Maj, 1685).
R. N.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:43 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfan/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free