- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
421-422

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Saltsjön ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppsatser, hvilka ställt honom i raden bland Rysslands
ypperste nyare författare och beredt honom rykte som
Rysslands förnämste satiriker. Hans flesta skrifter
skildra på ett qvickt och dystert skärande sätt de
ryska samhällsförhållandena, särskildt det högre
ryska ämbetsmannastandet. Få bland dem lämpa sig
för öfversättning, enär man ej kan förstå dem utan
grundlig kännedom om det ryska lifvet. Kännare
ställa dock författaren i jämnbredd med Swift och
Rabelais. Ett mindre urval af hans skrifter har
nyligen på svenska utgifvits af A. Jensen, under
titeln »Småstadslif» (1890). S. dog efter en långvarig
sjukdom, d. 10 Maj 1889. Som enskild person ansågs
han hård och grällysten, kanske mer än han förtjenade.

Saltza, en från Über-Launitz i Sachsen härstammande
familj, hvars ursprungliga namn lär hafva varit
Drefurt von Normanstein. En gren af densamma kom
ifrån Livland öfver till Sverige.

1. Saltza, Johan Ludvig von, friherre, krigare,
född i Livland 1685, deltog med stor tapperhet i
Karl XII:s krig samt blef 1751 generalmajor och
förordnades s. å. till landshöfding i Jönköpings
län, från hvilken befattning han 1762 tog afsked.
1755 upphöjdes han i friherrligt stånd. Död 1763
i Göteborg. När efter freden i Nystad det förelades
honom valet mellan att blifva rysk undersåte och
behålla sina stora gods i Livland eller stanna qvar
i Sverige och förlora sina gods, valde han det senare.

2. Saltza, Hugo Herman von, grefve, krigare, den
förres son, f. 1726, deltog som kapten och major
med stor tapperhet i Pommerska kriget, utnämndes
1770 till öfverstelöjtnant och 1772 till öfverste,
det sista som belöning för hans deltagande i
Gustaf III:s revolution, i hvars förberedelser han
var en af de mest invigde. 1774 förordnades han
till landshöfding i Halland, och 1776 utnämndes
han till generalmajor. Vid 1778 års riksdag
kallades han af konungen till landtmarskalk, men
tyckes ej hafva varit vuxen denna befattning »hvarken
genom kunskaper eller umgängessätt», enligt hvad det
ganska oförbehållsamt yttrades inom oppositionen
på riddarhuset. Under riksdagens lopp erhöll han
greflig värdighet. Han dog i Stockholm 1785.

3. Saltza, Edvard Fredrik von, grefve,
skriftställare, den förres brorson, f. 1775
på Åsakatorp i Vestergötland, tjenstgjorde
några månader som fänrik vid Elfsborgs
regemente, men egnade sedermera sitt lif dels
åt hoftjensten, dels åt industriella företag och dels
åt författareskap. Vid hofvet avancerade han från
kammarjunkare 1798 till öfverste kammarjunkare 1818,
och 1843 upphöjdes han i grefligt stånd. Han dog
på sin gård Mem 1859. Hans mest bekanta skrifter äro
uppbyggelseskrifter: Bönebok (1811, en mängd
nya upplagor), Christeliga betraktelser öfver
altarets sakrament
(1826, flere uppl.), Christeliga
betraktelser öfver Johannis evangelium
(1829)
m. fl. Äfven en skrift, kallad Rådgifvaren eller
ett ord till alla åldrar
(1829, 2:dra uppl. 1840),
omfattades med begärlighet. S. omarbetade för
öfrigt en stor del psalmer i den gamla psalmboken,
öfversatte stycken ur bibeln samt utgaf historisk-romantiska
romaner och noveller, teaterstycken,
tillfällighetsdikter m. m.

Saltört, bot. Se Salsa.

Salu-accis. Se Accis.

Salubritet (Lat. salubritas), sundhet.

Salubränning. Se Bränvinslagstiftning.

Saluen (Salwen), flod i södra Asien, upprinner under
namn af Lukiang i norra delen af den kinesiska
provinsen Junnan, flyter i sydlig riktning genom
laos område och Siam samt intränger, efter att hafva
förenat sig med floden Thou-Khan, på britisk-indiskt
område under 18° 40". På sin väg söderut upptager
den vidare Gyne och Attaran, hvarefter den genom
två mynningar faller ut i Martabanviken. Flodområdet
beräknas till 138,200 qvkm. och flodens längd till
1,780 km. S. är endast under en kortare sträcka
segelbar.

Salus, Lat., helsa, välfärd; Rom. mytol., sundhetens
och den allmänna välfärdens gudinna, dotter af
Aesculapius. Som sundhetens gudinna identifierades
hon med grekernas Hygiea. Som det romerska folkets
välfärdsgudinna, i hvilken egenskap hon hade ett
tempel på Qvirinalen, motsvarades hon af den sabinska
gudinnan Strenia. Hennes bild finnes på mynt, som
präglats under Tiberius och Nero.
Salus publica, den allmänna välfärden.
Salus publica salus mea, den allmänna välfärden min
egen välfärd, statens väl skall vara mitt eget väl
(Adolf Fredriks valspråk).
Salus publica suprema lex esto, den allmänna
välfärden vare högsta lag.

Salus publica. Se Salus.

Salut (af Lat. salutare, helsa), krigsv., och sjöv.,
kallas dels den helsning, som afgifves af officer,
som har dragen sabel, eller som göres med fana,
och dels den hedersbevisning, som afgifves medelst
aflossande af skott, vanligen kanonskott. Salut
med sabel afgifves i de flesta arméer genom sabelns
fällande framåt; i Sverige skiljer man mellan liten
salut,
då sabeln uppföres, så att fästet kommer
framför eller i höjd med munnen, och stor salut, som
afgifves för kungliga personer och fana, då sabeln
fälles framåt. Salut med fana afgifves för kungliga
personer genom fanans fällande framåt. Salut med
kanonskott afgifves från fästning, garnisonsort eller
fartyg för kungliga personer vid ankomsten till och
afresan derifrån, för generals- och amiralspersoner
och högre statstjenstemän, som efter fullgörande
af särskild tjensteförrättning lemna platsen, samt
för passerande örlogsfartyg. Liknande salut gifves
ock på de s. k. salutdagarna, näml. på kungliga
personers födelsedagar, konungens och drottningens
namnsdagar samt Sverige-Norges föreningsdag, äfvensom
vid särskilda tillfällen. Vidare saluteras vid
militärbegrafningar, då den döde deltagit i krig,
m. m. Vanlig salut sker så, att ett löst kanonskott
efter annat aflossas, hvarvid iakttages, att 10 skott
aflossas i minuten och sorgsalut betecknas genom 1/2
minuts uppehåll mellan hvarje kanonskott. Sorgsalut
med gevär gifves vanligen så, att en eller flere
gevärssalvor aflossas öfver grafven. Vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:38 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfan/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free