- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström /
257-258

(1891) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spinnegods ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ur äggen, hvilka i regeln beklädas med en
ull-lik massa, framkomma larver med vanligen
yfvig hårbeklädnad. Larverna spinna alltid vid
förpuppningen omkring sig en kokong, hvilken
de fästa vid ett föremål ofvan jord. Till
spinnarna hör silkesfjärilen l. silkesspinnaren
l. mulbärsspinnaren (Bombyx mori), hvilken mäter
omkr. 40 mm. mellan vingspetsarna, är till färgen
gulhvit med 2–3 mörka tvärband på framvingarna och
en mellanliggande halfmånformig brun fläck. Larven,
den s. k. silkesmasken, hvars enda föda äro bladen af
det hvita mulbärsträdet, afviker mycket från öfriga
spinnarelarver. Den är gråhvit, naken och baktill
försedd med ett horn liksom svärmarelarverna. Hos
en liten grupp, Psychina, äro larverna försedda med
egendomliga fodral af olika form och förfärdigade
af de mest olikartade beståndsdelar; hos en
art är detta fodral snäckformigt vridet och
beklädt med sandkorn. Se vidare Silkesodling.
L-e.

Spinnegods, sjöv., gammalt tågvirke, hvaraf
sjömansgarn m. m. spinnes. R. N.

Spinnhus. Se Långholmen och Rasphus.

Spinning, spinnmaskiner. Vid allt slags spinning
kan man urskilja tre olika operationer, nämligen
utdragning af spinnmaterialet, snoende af detsamma
samt upplindning af den bildade tråden. Det äldsta
spinnverktyget är sländan, som anses hafva sitt
ursprung i Asien, på Himalajas höjder, och som
ännu i våra dagar användes i Ostindien, Afrika och
Syd-Amerika. Sländan utgöres af en spindel af trä,
som afsmalnar åt båda ändarna, och på hvars spets
spinnmaterialet är uppsatt. Spindeln hålles i högra
handen och kringsnos hastigt, under det den venstra
utdrager fibrerna. Den sålunda bildade, omkring 1 1/2
m. långa tråden upplindas derefter på spindelns
mellersta, tjockare del. Den hos oss uti hemmen
vanligen använda spinnrocken med sin vingspindel
eller vingdon uppfanns af en tysk bildhuggare
Johann Jürgens omkr. 1530. Den utgör en väsentlig
förbättring af sländan, i det att tråden snos och
upplindas kontinuerligt. Den mekaniska spinningens
uppkomst daterar sig från sista tredjedelen af förra
århundradet, och dess egentlige grundläggare voro
James Hargreaves och Richard Arkwright. Den förre
uppfann på 1760-talet den efter hans dotter uppkallade
Jenny-maskinen (»Spinning Jenny»). Emellan rullarna,
som innehöllo den kardade bomullen, och spindlarna,
som medelst snören och trissor kunde gemensamt
sättas i rörelse af en vals, anbragtes en klämma
eller press, som tidtals fasthöll banden, medan
spindlarna aflägsnade sig, hvarpå den bildade tråden
upplindades vid spindlarnas tillbakagående. Arbetare
och pöbel förstörde maskinerna och tvungo den
snillrike uppfinnaren att fly. Han dog i armod på
arbetshuset i Nottingham. Lyckligare i ekonomiskt
hänseende blef Arkwright (se d. o.), som 1769 uttog
det första patentet på en bomullsspinnmaskin. Denna
drefs med vattenkraft, hvarför den också benämndes
vattenspinnmaskinen. Understödd af Strutt
och Need, grundläggarna af det berömda spinneriet
i Derby, byggde han 1771 sitt stora spinneri i
Cromford. Samuel Crompton uppfann derpå, 1775, den
s. k. mulstolen (se nedan). Åren 1784–98 anlades de
tre första mekaniska spinnerierna i Rhenlanden och
straxt derpå flere dylika i Barmen, Köln, Elberfeld
m. fl. st. Dock uppblomstrade bomullsspinnerierna
företrädesvis i England, kraftigt understödda af
maskinbyggeriet, som särskildt inom detta område fick
ett vidlyftigt fält för sin verksamhet. I Sverige
var Jonas Alströmer den, som bragte spinningen
från en husslöjd till en industri. 1888 funnos i
Sverige 25 bomullsspinnerier med maskiner af 5,200
hästkrafter och ett tillverkningsvärde af 11,780,721
kr. De förnämsta äro Rosenlunds i Göteborg samt Gryts
och Holmens i Norrköping. Äfven må märkas Almedals
spinneri för spinning af lin. Såsom husslöjd idkas
denna senare ännu mycket i Sverige, i synnerhet i
Ångermanland, Helsingland och Dalarna, men aftager
alltmera till följd af bomullsindustriens kraftiga
utveckling.

Med spinnmaskiner förstår man i allmänhet mekaniska
anordningar, hvilka, vanligen drifna af vatten eller
ånga, samtidigt spinna ett större antal trådar
(30–500 eller ännu flere) utan någon synnerlig
hjelp af arbetare. Vanligen försiggår spinningen i
tvänne olika processer, utförda af skilda maskiner,
nämligen förspinningen, som af spinnämnet bildar
en grof och lös tråd med ringa snodd (slubbgarn,
förgarn, förspinning
), samt den egentliga spinningen,
finspinningen, genom hvilken förspinningen utdrages
till finare trådar och erhåller sin tillbörliga
snodd. Oftast förekomma andra förberedande processer
före förspinningen, hvarigenom spinnandet på maskiner
blir ganska inveckladt och dyrbart; och blott
genom fördelning af arbetstiden och kostnaderna
på ett mycket stort antal samtidigt bildade trådar
möjliggöres en täflan med handspinning med hänsyn
till billighet; deremot är alltid det maskinspunna
garnet jämnare och likformigare än det handspunna,
hvars beskaffenhet vida mer beror på personlig
skicklighet.

Maskinspinning kan försiggå efter tvänne olika
principer, antingen så, att en viss, till trådfomn
förberedd längd spinnmaterial fasthålles vid en
punkt, fattas vid en annan mer eller mindre aflägsen
punkt samt utdrages under snoning, hvarefter den
sålunda färdigbildade tråden upplindas på en bobin;
eller också kan det till trådform förut beredda
spinnmaterialet så småningom sträckas samt spinnas i
den mån sträckningen försiggår. I förra fallet sker
spinningen genom en periodisk spinnmaskin, i senare
genom en kontinuerlig. Till det förra slaget maskiner
hör den s. k. Jenny-maskinen (se ofvan) samt
cylindermaskinen; till det senare watermaskinen eller, som
den oftare kallas, trostelstolen. Den åtminstone för
kardull vanligast använda spinnmaskinen är dock den
s. k. mulstolen, som hos sig förenar de båda nämnda
operationssätten, hvaraf den också erhållit sitt namn
(mulåsna, bastard). De numera vanligast förekommande
spinnmaskinerna äro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:33:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfao/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free