Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stafylorafi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Frankrike, der han lyckades bereda sig ett stort
inflytande öfver hertigenregenten, hvilket
han bl. a. använde för att omintetgöra alla
jakobitiska intriger. Fältmarskalk och ambassadör
hos generalstaterna 1742, erhöll han befälet öfver
den s. k. pragmatiska armén i Tyskland och vann
1743 segern vid Dettingen. Till följd af en mängd
intriger lemnade han dock kort derefter sin plats
som anförare och lefde i onåd till 1745, då han som
öfverbefälhafvare i södra England bidrog att kufva
den af Karl Edvard Stuart väckta insurrektionen. Den
som fältherre och statsman lika framstående mannen
dog d. 9 Maj 1747 i Edinburgh.
Stake [stäk], Eng., insats, vadsumma vid kapplöpningar
eller annan sport.
Stake, Harald, friherre, krigare, född på Hönsäter på
Kinnekulle d. 20 Juni 1598, blef 1618 kammarjunkare
hos Gustaf II Adolf och sändes af honom att lära
sig krigskonst under Morits af Oranien. Efter sin
hemkomst befordrades han 1624 till kornett, 1625
till häradshöfding i Stranda härad af Småland och
1629 till ryttmästare vid Vestgöta kavalleri. Under
tyska kriget räddade han konungen från att blifva
tillfångatagen nära Werben (1631) och var honom
derefter ständigt följaktig. I slagen vid Nördlingen,
Dömitz och Wittstock deltog han med stor utmärkelse
och blef, då han tagits tillfånga af brandenburgarna,
för sin tapperhet bemött med stor aktning och
utvexlad mot en tysk öfverste. Utnämnd till öfverste
för Vestgöta kavalleri 1638, hemkom han till Sverige
1639 och tillbakaslog 1645, under danska kriget,
flere angrepp på Göteborg. 1648 förordnades han till
landshöfding i Skaraborgs län, 1657 till generalmajor
och 1659 till generallöjtnant samt ledde under Karl
X Gustafs båda danska krig försvaret mot Norge. Som
guvernör öfver det nyförvärfvade Bohus län, hvartill
han utnämnts 1658, anlade han fästningarna Karlsten
och Gustafsberg samt förbättrade Bohus, hvilket
sistnämnda fäste han 1676 med kraft försvarade mot
danskarnas anfall. Friherre sedan 1654 och riksråd
sedan 1658, dog S. 1677. Han var en af Sveriges
tappraste och skickligaste fältherrar pä sin tid.
Stala, socken i Göteborgs och Bohus län, Orusts Östra
härad. Areal 5,088 har. 1,808 innev. (1889). Annex
till Tegneby, Göteborgs stift, Orusts och Tjörns
kontrakt.
Stalagmit (af Grek. stalagma, droppe), geol. Se
Droppsten 1.
Stalaktit (af Grek. stalazein, droppa),
geol., ett slags droppsten (se d. o.). –
Stalaktithvalf, byggnadsk. Se Droppsten 2 och Hvalf.
Stalimene. Se Lemnos.
Stall, musikt., på stråkinstrument det
upprättstående, utsirade trästycke, öfver hvilket
strängarna äro spända; på pianot den tvärs öfver
resonansbottnen löpande list, som uppbär strängarna.
A. L.
Stall, husdjurssk., kallar man, i vidsträcktare
bemärkelse, de byggnader, i hvilka större husdjur
förvaras, äfvensom de byggnader, i hvilka rörliga
ångmaskiner inhysas. I mera inskränkt mening begagnas
ordet endast för byggnader,
i hvilka hästar förvaras. Vid uppförandet
af stallbyggnader för större husdjur (hästar,
nötkreatur, får och svin) väljes byggnadsplatsen med
afseende å beqvämlighet för fodrets inkörning och
fördelaktig belägenhet till öfriga ekonomibyggnader
samt med hänsyn till markens beskaffenhet. Marken
bör vara så afpassad, att aflopp kan beredas
såväl för grundvattnet som för tillströmmande
dagvatten. Stallbyggnad kan uppföras af virke,
korsvirke, tegel eller gråsten, beroende af pris
och tillgång på byggnadsmaterial. Höjden i det
egentliga stallet, till inre taket, måste rätta
sig efter antalet husdjur, som skola inhysas. För
omkr. 12 större husdjur kan höjden i stallet vara
2,8–3,1 m., för 12–30 djur 3,1–3,8 och för ett större
antal husdjur i förhållande derefter. För svin kan
höjden vara något mindre, och för får måste stallets
höjd lämpas derefter att gödsellagret beräknas under
vintern stiga till 1 m. eller något deröfver. Dörrarna
göras breda och tillräckligt många för att kreaturen
i händelse af eldsvåda lätt och hastigt skola kunna
utdrifvas. Fönster placeras högt upp, om djuren
uppställas utmed väggarna, på det att ej för starkt
solljus skall skada djurens ögon, men i alla händelser
så, att i stallet erhålles erforderligt ljus. Det
inre taket måste vara så tätt, att de osunda ångorna
från stallet ej kunna intränga i det ofvan liggande
fodret. För luftvexling begagnas antingen rör eller
luckor å ytterväggarna eller lodräta lufttrummor, som
från inre taket genomgå foderskullen och mynna ofvan
takåsen. De sistnämnda, eller lodräta lufttrummor, äro
alltid att föredraga, men på det att ej vattenångorna
i den utströmmade luften skola kondenseras, då luften
passerar genom den kalla foderskullen, och vattnet
nedrinna i stallet, omklädes den del af lufttrumman,
som går genom foderskullen, med tätt sammanfogade
bräder, och deremellan packas torr sågspån. Sådana
lufttrummors förmåga att bortföra den osunda luften
beror deraf att temperaturen i stallet och den
yttre luften är olika; ju lägre den senare är, i
förhållande till värmegraden i stallet, dess lifligare
luftvexling. En lufttrumma af t. ex. 8–10 m. höjd
och 1 qvm. i tvärmått samt vid en temperaturskilnad
emellan stallluften och den yttre luften af + 15°
C. bortför omkr. 1,500 kbm. luft i timmen, hvilket är
en tillräcklig luftvexling för 40–50 större husdjur. I
stället för en lufttrumma af ofvannämnda storlek för
40–50 husdjur är det emellertid fördelaktigare att
uppsätta flere smärre. Luften i stall förorenas
hufvudsakligen genom kolsyran från djurens
utandning och genom organiska ämnen, som afgå med
den utandade luften och hudutdunstningen äfvensom
genom omsättningen af exkrementen. Kolsyremängden
i stall-luften står i öfverensstämmelse med de
organiska ämnen, som (utom exkrementen) afgå från
husdjuren, hvarför man i allmänhet bedömer luftens
beskaffenhet efter halten af kolsyra deri. Luften i
rum för menniskor anses icke böra innehålla mer än 1
vol. kolsyra på 1,000 vol. luft, hvaremot vid närvaro
af 3 vol. kolsyra i samma vol. af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
