- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström /
371-372

(1891) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stannum ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Europa och norra Afrika. I Sverige förekommer
han om sommaren från södra Skåne ända upp inom
polcirkeln. Han förtär insekter, daggmaskar
och åtskilliga slags frön och korn. Ofta sätta
sig stararna på ryggen af boskapsdjuren för
att bortplocka flugor, bromsar etc. Staren har
förmågan att lära eftersäga ord och efterhärma
andra djurs läten, hvissla melodier o. s. v.,
hvarför han blifvit en omtyckt burfogel. I hål
af gamla träd, under tak, i murar o. d. lägger
han sitt bo, som består af strån, löf, hår, ull,
fjädrar m. m., och i detta omkr. 5 blågröna ägg.
L~e.

Stargard. 1. Stad i preussiska regeringsområdet
Stettin (prov. Pommern), vid Ihna samt Berlin–S.-,
Posen–S.- och S.–Danzig-banorna. 22,109
innev. (1885). Handel med boskap, säd och
ull. Tillverkning af ylle- och linnevaror. Staden
eger en präktig gotisk kyrka från 14:de årh.,
ett gymnasium och ett realprogymnasium. Af
slaverna kallad Starograd (»den gamla
staden»), fick den sina privilegier 1229 och
blef sedermera hufvudstad i Hinter-Pommern. Som
medlem af hanseförbundet hade S. en blomstrande
handel. Starkt befäst, belägrades det upprepade
gånger under medeltiden och under trettioåriga
kriget. – 2. (Preussisch-S.) Stad i preussiska
regeringsområdet Danzig (prov. Vestpreussen),
vid Ferse och Dirschau–Schneidemühl-banan. 6,619
innev. (1885). Handel med landtprodukter och
linnevaror. Gymnasium. S. skänktes 1198 af hertig
Primislav af Pomerellen till johanniterna. 1461
eröfrades det af Tyska orden samt intogs derefter
upprepade gånger af polackerna och 1655 af
svenskarna.

Starhemberg, österrikisk fursteslägt, härstammande
från de forne grefvarna af Steiermark. – 1. Ernst
Rüdiger,
grefve von S., österrikisk fältherre,
född 1635 i Graz, utbildades i Montecuccolis skola
samt deltog i sista delen af trettioåriga kriget,
i slaget vid S:t Gotthard (1664) och i kriget med
fransmännen (1672–76). Sitt egentliga rykte vann
han som kommendant i Wien under dess belägring af
turkarna (Juli–Sept. 1683). Med beundransvärd energi
eldade han modet hos borgarena och den fienden mycket
underlägsna besättningen, återuppförde de förstörda
fästningsverken och försvarade staden, tills de
belägrande drifvits på flykten af undsättningshären
under Karl af Lothringen och Johan Sobieski (d. 12
Sept.). Till belöning utnämndes S. till fältmarskalk
och statsminister. Han anförde sedermera infanteriet
i Ungern, men sårades vid belägringen af Buda
(1686) och lemnade krigsskådeplatsen. Död 1701 som
president i hofkrigsrådet. – 2. Guido, grefve
von S., österrikisk fältherre, den föregåendes
kusin, född 1657 (l. 1654) i Graz, utmärkte sig vid
belägringen af Wien (1683), vid stormningen af Buda
(1686) och Widdin (1689), anförde högra flygeln i
slaget vid Salankemen (1691) och bidrog väsentligt
till segern vid Szenta (1697). Fälttygmästare 1696,
kämpade han under spanska arfföljdskriget (1701–14)
i Italien, der han slog Vendôme vid Bormida (1704)
samt genomdref österrikarnas
förening med de savojiska trupperna.
1706–07 undertryckte han ett uppror i Ungern. 1708
mottog S. som fältmarskalk öfverbefälet i Spanien
samt lyckades derefter, trots sina begränsade
stridskrafter, att slå fransmännen vid Almenara
(1710) och vid Zaragoza (s. å.). Han eröfrade sedan
Madrid (s. å.) och lät utropa ärkehertig Karl till
spansk konung, men blef slagen af Vendôme vid Villa
Viciosa (s. å.). 1711 utnämndes han till vicekonung
i Barcelona, men 1713 måste han utrymma landet,
efter neutralitetsfördragets afslutande. S. var
näst Eugen af Savojen Österrikes störste fältherre
vid denna tidpunkt. Han dog i Wien d. 7 Mars
1737.

Starikeslägtet. Se Phaleris.

Stark, Bernhard, tysk arkeolog, född 1824 i Jena, blef 1855
professor i arkeologi i Heidelberg och 1866 direktor
för det på hans initiativ derstädes upprättade
arkeologiska institutet. Död 1879. Af hans skrifter
må nämnas: Archaeologische studien (1852), Städteleben,
kunst und altertum in Frankreich
(1855), Niobe und
die niobiden
(1863), Nach dem griech. Orient (1874),
Systematik und geschichte der archäologie (1878)
m. fl.

Starkad (i nyare skrifter ofta förvridet till
Starkodder eller Starkotter) är namnet på en i
norröna-literaturen berömd mytisk sagohjelte
och skald, hvilken kan sägas representera den
äfventyrsälskande fornnordiska kämpatiden under
dess sista utvecklingsskede. S. var af jättebörd och
ett vidunder till gestalt samt hade öfvermenskliga
krafter. Han uppfostrades hos Rosshårsgrane, som
i sjelfva verket var Oden. S. fick sig af gudarna
förelagdt, att han skulle blifva den siste af sin ätt;
lefva i tre mansåldrar, men begå ett nidingsdåd i
hvarje; hafva bästa vapen och rustning, men aldrig
ega land och jord; hafva öfverflöd på penningar
och lösören, men aldrig tycka sig hafva nog; vinna
seger i alla strider, men blifva sårad och stympad
i hvarje; kunna dikta med samma ledighet som tala,
men icke minnas sina dikter; hedras af stormännen,
men hatas af allmogen. Starkad-sägnen sättes i
förbindelse med en mängd andra mytiska hjeltesagor;
den långa lifstid man tillagt S. medgaf att göra
honom samtidig än med den ene, än med den andre af
de forntida kämparna. De isländska mytisk-heroiska
sagorna innehålla åtskilliga qväden, som bära hans
namn och föregifvas vara diktade af honom. Äfven
Saxo Grammaticus har känt dikter om S., af hvilka
han meddelar utdrag i latinsk öfversättning. Th. W.

Starkadarlag, isländskt versslag, nyrdalag. Se
Fornyrdalag.

Starkenburg, provins i sydvestra delen af
storhertigdömet Hessen, omgifven af Baden,
Unterfranken, Hessen-Nassau och Rheinhessen. 3,019
qvkm. 402,378 innev. (1885). Landet är i
s. ö. uppfyldt af Odenwald, men öfvergår i n. och
v. i en lågslätt. S., hvars namn härleder sig från
en numera raserad borg vid Heppenheim, är indeladt
i 7 kretsar. Hufvudstad: Darmstadt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:33:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfao/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free