Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statsform, det sätt, hvarpå statsmakten är organiserad - Statsfyllnadssumma - Statsförbrytelse, jur., betecknar i vidsträckt mening ett brott, som riktar sig mot staten - Statsförbund. Se Stat 1 - Statsfördrag, detsamma som internationella fördrag. Se Internationel - Statsförening. Se Stat 1 - Statsförfattning, en stats till sina hufvudgrunder bestämda rättsliga ställning - Statsförvaltning. Se Förvaltning - Statshushållning kallas sammanfattning af de planmässigt ordnade åtgärder, som i en stat äro nödvändiga för ett regelbundet anskaffande och förnuftig användning af de till statsändamålen erforderliga medlen. Se Statsreglering - Statshvälfning. Se Revolution - Statshöghetsrättigheter. Se Höghetsrättigheter - Statsinkomster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är oinskränkt sjelfherskande eller inskränkt genom
en lag, hvars stiftande äfven beror af folket,
antingen avtokratisk, absolut, oinskränkt monarki
eller inskränkt, konstitutionel monarki. Ej mindre
den republikanska än den monarkiska statsformen kan
erhålla en aristokratisk eller demokratisk karakter,
alltefter det sätt, hvarpå folkviljan gör sitt
inflytande gällande. De politiska rättigheterna
kunna utöfvas antingen omedelbart, såsom i den
gamla republikens folkförsamlingar, eller medelbart,
genom vald representation. Den representativa formen
för folkviljans uttryckande har alltmer gjort sig
gällande. De båda slag af statsform, som nu förtjena
uppmärksamhet inom de civiliserade landen, äro den
representativa republiken och den representativa
monarkien, hvartill kommer den orientaliska
sjelfherskarestaten. Se vidare Aristokrati, Demokrat,
Envälde, Monarki, Oklokrati, Oligarki, Representation
och Republik.
Statsfyllnadssumma. Under en lång tid efter 1809
var förhållandet det, att de till statsverket
ingående ordinarie statsinkomsterna jämte de
s. k. bevillningsmedlen, d. v. s. de i R. F. §
60 särskildt uppräknade bevillningsmedlen,
voro otillräckliga att bestrida de af statsverket
utgående utgifter, utan en brist uppstod, till hvars
fyllande erfordrades, att riksdagen åtog sig särskild
bevillning, den s. k. allmänna bevillningen. Den
summa, som erfordrades till bristens fyllande,
kallades statsfyllnadssumma. Som enligt R. F. § 66
äfven genom särskild bevillning skall tillskjutas de
medel, som för betalande af rikets gäld oumbärliga
finnas, var gifvet, att till Riksgäldskontoret,
hvilket det ytterst ålåg att äfven betäcka uppkommande
brist i riksstaten, skulle på sätt redan egde rum före
1809 anslås den allmänna bevillningen, mot skyldighet
för kontoret att deraf till statsverket öfverlemna det
belopp, hvartill statsfyllnadssumman uppgingo. Sedan
vid 1853–54 års riksdag bränvinsskatten blifvit
bestämd att utgå efter andra grunder, behöfde
statsverket ej bidrag af Riksgäldskontoret. Först
1868, då de extra ordinarie anslagen öfverflyttades
till Statskontoret från Riksgäldskontoret,
återkom behofvet af ett statsfyllnadssumman
motsvarande bidrag från Riksgäldskontoret, och
detta fortfor till och med 1873, då riksdagen
beslöt, att allmänna bevillningen skulle jämte
andra inkomster öfverflyttas från Riksgäldskontoret
till Statskontoret och statsfyllnadssumman ej mera
nämnas i statsregleringen. De tillskott, som från
Riksgäldskontoret öfverlemnas, afse i allmänhet vissa
uppgifna ändamål, t. ex. jernvägar, och uppföras
i staten såsom »bidrag från Riksgäldskontoret».
H. L. R.
Statsförbrytelse, jur., betecknar i vidsträckt mening
ett brott, som riktar sig mot staten, i motsats
mot ett brott, som riktar sig mot enskild man. I en
inskränktare och vanligare bemärkelse omfattar ordet
endast sådana brott, som innebära angrepp å statens
bestånd eller dess rätt eller säkerhet i förhållande
till främmande makter eller ock å statsöfverhufvudet
eller folkrepresentationen – alltså i hufvudsak
detsamma, som kommer under högförräderi,
landsförräderi och majestätsbrott (se dessa ord), men
icke sådana mot staten riktade förbrytelser, hvilka
ej äro af denna allmänna betydelse (t. ex. våldsamt
motstånd vid en offentlig förrättning).
J. H-r.
Statsförbund. Se Stat 1.
Statsfördrag, detsamma som internationella fördrag. Se
Internationel.
Statsförening. Se Stat 1.
Statsförfattning, en stats till sina hufvudgrunder
bestämda rättsliga ställning. Genom densamma
konstitueras statens makt i förhållande till den
enskildes frihet, sättet, hvarpå statsmakten är
organiserad, och det sätt, hvarpå han gör statsviljan
gällande i de olika verksamhetsgrenarna. Dessa
hufvudgrunder äro i allmänhet sammanfattade uti lag. I
avtokratiskt styrda land bestämmas dessa grunder
maktfullkomligt af sjelfherskaren. De konstitutionella
monarkiernas statsförfattning skiljer sig från
den avtokratiska deruti att den lag, som utvecklar
de statsrättsliga hufvudgrunderna, ej kan ensidigt
bestämmas eller ändras af monarken, utan att samtycke
fordras af en folkvald representation, der icke
såsom enligt den republikanska författningen folket
allena genom sina organ eger bestämningsrätt. Denna
författning har således en särskild, fast grund att
stödja sig på, säkrare än den avtokratiske monarkens
föränderliga vilja.
De hufvudgrunder, som sålunda lagfästas, utvecklas
i bestämmelser om hvilket land och folk, som staten
omfattar och beherskar, om statsformen och sättet,
hvarpå statsmakten i utöfningen af de olika
huvudfunktionerna såsom lagstiftande, styrande
och lagskipande gör sin vilja gällande, samt om
gränserna för denna makt, hvartill komma garantierna
för att de i författningen intagna förpligtelserna
iakttagas af statsmaktens utöfvare. Med hänsyn
till denna lagens betryggade fortvaro och de deri
intagna hufvudgrunder för statens rättsliga ställning
kallas densamma konstitution, grundlag (se d. o.).
H. L. R.
Statsförvaltning. Se Förvaltning.
Statshushållning kallas sammanfattningen af de
planmässigt ordnade åtgärder, som i en stat äro
nödvändiga för ett regelbundet anskaffande och
förnuftig användning af de till statsändamålet
erforderliga medlen. Se Statsreglering.
Statshvälfning. Se Revolution.
Statshöghetsrättigheter. Se Höghetsrättigheter.
Statsinkomster. Staten, såsom hvarje annat timligt
väsende, behöfver för sin tillvaro materiella
ting. Derför är nödvändigt, att staten får sådana
till sin disposition, och de ting han sålunda har
att förfoga öfver kallas statsinkomster. Med afseende
på de behof, hvilka statsinkomsterna äro afsedda att
betäcka, delas de i ordinarie, sådana, som äro afsedda
att betäcka de i statens hushållning regelbundet
förekommande behofven, och extraordinarie, hvilka
anvisas till bestridande af tillfälligt förekommande
behof. (Se Extra ordinarie statsinkomster och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
