Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Steinamanger ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett utdrag Handbuch der verwaltungslehre utkom i
2:dra uppl. 1876.
Steinamanger (Magyar. Szombathely), stad
i ungerska komitatet Vasvár (Eisenburg), vid
österrikiska sydbanan och ungerska vestbanan. 10,820
innev. (1880). Staden ar säte för en rom. katolsk
biskop samt har en teologisk läroanstalt och ett
gymnasium. Vacker katedral. S., som under romaretiden
hette Sabaria, var hufvudort i öfre Pannonien. År
193 utropades Septimius Severus derstädes till
kejsare. Flere fornlemningar hafva blifvit uppgräfda.
Steinbach, Erwin von. Se Erwin.
Steinberg, Antonius von, grefve, krigare, född
i Tyskland, blef 1646 hofmästare hos drottning
Kristina. Sedan han 1651 vid ett tillfälle räddat
henne från att drunkna, stod han högt i ynnest och
lyckades till och med nästan uttränga drottningens
förre gunstling, M. G. De la Gardie. Friherre och
öfverste för adelsfanan 1653 (ej introd.), upphöjdes
han 1654 till grefve med Enköpings stad såsom
grefskap. År 1667 befordrades han till generallöjtnant
och 1675 till general. Under förmyndarestyrelsen
råkade han i häftiga tvister med rådet och blef
för sitt oroliga uppträdande flere gånger inmanad i
fängelse. Han dog utfattig 1675.
Steiner. Se Stainer.
Steiner, Jakob, tysk matematiker, född 1796
i Utzendorf nära Solothurn, blef 1835 professor
vid universitetet i Berlin. Död 1863. Han inlade
stor förtjenst om den nyare syntetiska geometriens
utveckling. Till hans förnämsta arbeten höra
Systematische entwickelung der abhängigkeit
geometrischer gestalten (1832) och Theorie
der kegelschnitte, gestützt auf projectivische
eigenschaften (1867). »Gesammelte werke»
utgåfvos i 2 bd 1881–82.
Steinheil, Fabian, grefve, generalguvernör i Finland,
föddes 1762 i Penall socken i Hapsalska kretsen
i Estland. 1782 blef han löjtnant i rysk tjenst,
deltog 1788–90 först som kapten och sedan som
öfverstelöjtnant i kriget i Finland, var 1791–92
anställd hos generalfältmarskalken Suvorov-Rimnitzky
för verkställande af fortifikationsarbeten inom
ryska Finland samt användes 1793–95 vid uppförandet
af fästningsverk i Fredrikshamn, Villmanstrand
och Davidsstad. 1797 fick han pris för en af honom
utarbetad topografisk karta öfver dåvarande ryska
Finland. Som generalmajor, från 1798, bevistade
han fälttågen i Preussen 1805 samt i Polen och
Preussen 1806–07. Han blef generallöjtnant 1807. År
1809 var han befälhafvare öfver ryska armén
på Åland och den dermed förenade flottiljen. I
Mars 1810 utnämndes han till generalguvernör i
Finland, till följd hvaraf han äfven blef chef för
trupperna i landet och ordförande i den nyupprättade
regeringskonseljen. S., som redan under början af sin
förvaltning i Finland tillvann sig förtroende genom
synbar välvilja mot landet och humanitet i bedömande
af personer och förhållanden, blef 1812 upphöjd
i finskt grefligt stånd. Han kallades s. å. att
såsom befälhafvare för en i Livland och Kurland
sammandragen armé deltaga i kriget mot Napoleon
I. Sedan han bekämpat
fienden i flere träffningar, förenade han sig med
Wittgensteins armékår samt deltog 1813 i eröfringen af
Elbing och Danzig. S. å. återvände han till Finland,
hvars förvaltning han åter såsom generalguvernör
öfvertog. Sedan han 1823 tagit afsked från denna
befattning, fick han i uppdrag att fortfarande
vara t. f. generalguvernör, hvarmed han fortfor
till Mars 1824. Under den långa tid han i Finland
representerade monarken var förhållandet mellan
honom och styrelsens öfriga medlemmar i allmänhet det
bästa. Bland utmärkelser, som mot slutet af hans bana
tillföllo honom, må nämnas, att han 1819 blef general
af infanteriet och 1817 kallades till hedersledamot af
vetenskapsakademien i Petersburg. Under sina sista
lefnadsår egnade han sig träget åt forskningar
i mineralogi och geologi samt åt målning och
teckning. S. dog i Helsingfors d. 23 Febr. (7 Mars)
1831. M. G. S.
Steinheil, Karl August, tysk fysiker och astronom,
född d. 12 Okt. 1801 i Rappoltsweiler i Elsass, blef
1835 professor i matematik och fysik i München. Han
egnade sig särskildt åt utvecklingen af den
elektromagnetiska telegrafien, i det han bl. a. 1836
uppfann den första skriftelegrafen, som framställde
bokstäfverna genom punkter i tvänne rader, och 1838
visade möjligheten af de telegrafiska strömmarnas
återledning genom jorden. Sistnämnda år konstruerade
han äfven de elektriska urverken. 1849 utnämnd till
chef för det österrikiska telegrafdepartementet,
genomförde han inom kejsaredömet ett nästan
fullständigt telegrafsystem. Efter att för samma
ändamål hafva vistats i Schweiz återvände han till
München, der han tjeristgjorde som konservator
för de matematisk-fysikaliska samlingarna samt 1852
erhöll titeln ininisterialråd. År 1854 grundade han
en optisk-astronomisk verkstad, från hvilken flere
af nutidens stora refraktorer hafva levererats. Se
vidare Fotometer. Död d. 12 Sept. 1870.
Steinheilit, miner. Se Cordierit.
Steinheils astrometer. Se Fotometer.
Steinle, Eduard, tysk målare, född i Wien 1810,
vistades, efter att hafva studerat i sin fädernestad,
en längre tid i Rom samt anslöt sig till Overbecks och
Cornelius’ skola. Professor vid Städelska institutet
i Frankfurt a. M. sedan 1850, dog han 1886. Genom
känslig uppfattning och behagfull teckning var S. en
af det religiösa, arkaiserande måleriets förnämste
representanter i Tyskland. Hans mest betydande
arbeten äro freskerna i kapellet i Rheineck,
i Kölndömen och i Aegidiuskyrkan i Münster samt
monumentalmålningarna i münstern i Strassburg. Af
hans hand finnas dessutom förträffliga oljetaflor,
aqvareller och teckningar.
Steinmann, Peter Kristian, dansk general, född
d. 8 Juli 1812, son af en generallöjtnant S.,
blef 1830 löjtnant och, efter 4 års utbildning
vid krigshögskolan, anställd vid generalstaben samt
kapten 1842 och major 1848. S. var 1849 stabschef vid
general Ryes kår i Nörrejylland och 1850 vid general
Moltkes division, och efter kriget var han under en
lång följd af år stabschef vid generalkommandot i
Flensburg; 1854
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
