Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Steinamanger ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lagstiftningsspörsmål, men han styrde med ovanlig stränghet och
oböjlig energi. 1815 blef han geheimeråd samt
1827 justitieminister och president i det danska
kansliet. Han utvecklade äfven på denna plats
stor kraft, genomförde ordning samt rensade
ämbetsmannaståndet från dåliga element. Men han
var en afgjord anhängare af enväldet och afrådde
derför konung Fredrik VI från inkallande af
ståndsrepresentation, undantagandes i det tyska
förbundslandet Holstein; och då han ej kunde
genomdrifva sin vilja hos konungen, försökte han
hindra Danmarks styckning i tre särskilda landskap,
liksom han också straxt ville gifva ständerna större
myndighet, emedan han ogillade alla halfva mått
och steg. Under Kristian VIII var det helt säkert
förnämligast S., som bekämpade frihetsrörelsen
och förföljde pressen, under det han som varm
fosterlandsvän hade väsentlig del i det k. öppna
brefvet af 1846, som uttalade att Slesvig likaväl som
konungariket stode under kongelovens arfsföljd. Vid
Kristian VIII:s död i Jan. 1848 gick S. öfver till
den unge konung Fredrik VII:s råd, men afgick
på grund af sjukdom vid ministèrförändringen
d. 21 Mars. Oaktadt sin höga ålder följde han med
oförminskadt intresse händelsernas gång. S. dog d. 25
Nov. 1855. – 2. Kristian Ludvig Ernst S., dansk jurist,
den föregåendes slägting, född i Husum d. 14 Mars
1802, blef juris doktor i Kiel och 1827 advokat i sin
födelsestad. Under åren 1836–49 beklädde han flere
olika juridiska ämbeten, och 1852–64 var han president
i den slesvigska appellationsdomstolen. Han lefde
derefter, sysselsatt med rättshistoriska studier, i
Köpenhamn till sin död, d. 14 Mars 1876. Han adlades
1848 och erhöll titeln geheimeråd 1876. S. skref:
Schleswigs recht und gerichtsverfassung im 17
jahrh. (1855), Geschichte des öffentlichen und
privatrechts des herzogthums Schleswig (3 bd, 1866–67)
och Den danske retshistorie indtil Christian V:s lov
(1871). E. Ebg.
Sten, petrogr. Se Bergart. – Konstgjord sten kan
erhållas af lösare material, såsom sand, krita
m. m. på flere sätt. Af småsten och cement tillverkas
betonsten. Med tillhjelp af vattenglas kan man af fin
sand erhålla konstgjord sandsten. För detta ändamål
blandas sanden med koncentrerad vattenglaslösning
till en deg, som formas och sedan nedsänkes i ett bad
af klorkalciumlösning. Föremålen antaga då vanlig
sandstens hårdhet, derigenom att kalciumsilikat
uppstår och sammankittar sandkornen. Af vattenglas
och krita eller benaska kan man erhålla marmorhårda
massor, hvilkas hårdnande icke beror af någon kemisk
vexelverkan. Magnesia och vattenglas hårdnar äfven
derigenom att magnesiumsilikat bildas. Deremot kan
gips icke med fördel härdas med vattenglas, emedan
genom kemisk inverkan uppstår natriumsulfat, som
utvittrar. En blandning af starkt bränd magnesia och
en lösning af klormagnesium hårdnar till en hvit,
marmorhård massa (Sorels cement). Jfr Stenindustri.
P. T. C.
Sten, stenbildning, stenpassion (Lithiasis), med.,
en sjuklig förhårdning af eller i organiska väfnader,
antingen såsom en
infiltration af kalksalter m. m. (t. ex. vid degeneration
af väfnader) eller såsom fri stenbildning i kaviteter
och gångar (vanligen genom kristallisation af salter
ur hålornas sekret). Mer eller mindre fria stenar
kunna bildas på många, ställen i kroppen, förekomma
oftast i njurarna, urinblåsan och gallblåsan (se
Blåsesten och Gallsten), men äfven i tårvägarna,
spottkörtelgångar, i mage och tarmar, i näsa,
luftstrupe, luftrör och lungor, i hudkörtlar,
i arterer ock vener (fleboliter), i prostata, i
ledgångar vid gikt (giktstenar), i magspottkörteln
(pankreasstenar) m. m. Till sina kemiska
beståndsdelar utgöras dessa stenar af kalksalter
(kolsyrad, fosforsyrad och oxalsyrad kalk) eller af
urinsyrade salter (urinsyrad kalk, talk, natron och
ammoniak) eller af hårda organiska ämnen (cystin,
pigment, cholestearin), allt i olika blandningar.
F. B.
Sten, jernbruk i Qvillinge socken, Bråbo härad,
Östergötlands län, vid Näknen, är med vid
Grafversfors i samma socken belägna 2:ne masugnar,
stenhuggeri och sliperi samt sågar, qvarnar samt
7 7/12 mtl i Qvillinge, Simonstorps,. Skedevids
och Eisinge socknar belägen jord taxeradt till
912,300 kr. (1890). Bruket, som anlades vid Näkna
år 1741, flyttades 1750 till S., der smidet
nedlades 1861. F. n. (1891) bedrifves endast
tackjernstillverkning, hvilken i medeltal årligen
belöper sig till omkr. 10,000,000 kg. – S. eges af
Aktiebolaget Finspongs styckebruk.
Sten, Daniel, psevd. för författarinnan fru Ina Lange.
Sten, De vises. Se Alkemi.
Stenart. Se Bergart.
Stenberg, Sten, läkare, född d. 23 Nov. 1824 i Kärnbo
socken i Södermanland, blef 1843 student i Upsala
och 1851 filos. doktor, efter att några år hafva
tjenstgjort som skollärare i Stockholm och idkat
medicinska studier vid Karolinska institutet. Han
blef i Upsala medicine doktor 1854 och i Stockholm
kirurgie magister 1856, kallades 1857 till docent i
farmaci och fysiologisk kemi vid Upsala universitet
och utnämndes 1858 till professor i medicinsk och
fysiologisk kemi derstädes. Han utbytte dock redan
1859 denna befattning mot professuren i kemi och
farmaci vid Karolinska institutet, der han förut under
några år förestått adjunkturen i samma ämnen. 1861–63
var S. inspektor vid. farmacevtiska institutet,
och från 1871 till sin död var han inspektor
vid Karolinska institutet. Han var 1869 medlem i
komitén för utarbetande af förslag till förändringar i
grunderna för medicinal- och laborationstaxorna, 1873
i komitén för utarbetande af ny laborationstaxa
och från 1874 i komitén för Sveriges deltagande i
utställningen i Filadelfia 1876. År 1870 kallades
han till medlem af Landtbruksakademien och 1875 af
Vetenskapsakademien. Från 1870 tillhörde han Tekniska
högskolans styrelse. Död d. 11 Juli 1884. Genom
sina försök att använda lafvar vid framställning af
drufsocker och alkohol samt sina deröfver skrifna
afhandlingar gaf S. upphof till en ny industri,
lafbränvinstillverkningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
