Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stipites Laminariæ, bot., de nedre trinda delarna af bålen hos Laminaria digitata Lamour., en alg af fucoidéernas familj - Stipler, bot. - Stipulera, bestämma, betinga - Stirbey, furste. Se Bibesco - Stirling. 1. Grefskap i mellersta Skotland - Stirling. 2. Hufvudstad i nämnda grefskap - Stirling, James - Stirner, Max, psevdonym för den tyske skriftställaren Kaspar Schmidt - Stirr. Se Laxslägtet, sp. 929 - Stjedrin, psevdonym för den ryske författaren Saltykov - Stjelk, caulis, bot., en örtartad, bladbärande stam (se d. o.) - Stjelkknöl, bot. Se Stam - Stjelkröta, trädgårdsk. - Stjerna, i allmänhet benämning för himlakropparna, men särskildt för de s. k. fixstjernorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedan äldre tider varit använd af kustbefolkningen
vid Atlanten såsom näringsmedel.
O. T. S.
Stipler (af Lat. stipula, strå), bot., kallas de
2, vanligen små blad, hvilka ofta träffas på ömse
sidor om ett blads fäste vid stammen. Stiplerna äro
formförändringar af bladets slid-del (»bladfoten»),
och hos törnrosens blad ser man en öfvergångsform
mellan bladslida och stipler, der bladslidans
sidodelar äro liksom lösgjorda blott till en del
från bladskaftet. Stipler förekomma mycket ofta
hos växter med 2 hjertblad, men deremot sällan hos
monokotyledoner. Stiplerna äro oftast bredare
vid basen och hafva en oliksidig, men dock sins
emellan symmetrisk form. Hos växter med sammansatta
blad äro stiplerna mycket olika småbladen. Deras
tillväxt sker, liksom bladslidans i allmänhet, till
en början långt hastigare än bladets öfriga delar,
hvarigenom stiplerna ofta nog blifva rätt stora och
tjena till skydd åt bladen, innan dessa hinna växa
ut. Hos polygonéerna äro stiplerna ombildade till en
s. k. stipelslida (ochrea), som innanför bladfästet
omgifver stjelken med ett hinnaktigt rör. Hos somliga
växter, t. ex. Robinia pseudacacia, äro stiplerna
förvandlade till taggar, och hos slägtet Smilax
hafva de form af slingertrådar l. klängen. Stiplerna
kunna äfven göra tjenst som assimilationsorgan,
såsom de stora, gröna stiplerna hos våra odlade
ärter. Stundom äro stiplerna förkrympta till
små körtelliknande bildningar, hvilka afsöndra en
egen vätska, såsom händelsen är hos flädern.
O. T. S.
Stipulera (Lat. stipulari), bestämma, betinga,
aftala. – Stipulation, bestämmelse, framgången ur
ett aftal mellan två eller flere personer.
Stirbey, furste. Se Bibesco.
Stirling [stö’r-]. 1. Grefskap i mellersta
Skotland, gränsar i n. till Perth, i n. ö. till
Clackmannan och Firth of Forth, i s. ö. till
Linlethgow, i s. till Lanark och Dumbarton samt i
v. till Dumbarton. Inberäknadt tvänne enklaver i
Clackmannan och Perth är arealen 1,208 qvkm. 112,443
innev. (1881). Landet är till omkr. 1/3 uppfyldt
af berg, i mellersta delen af Lennoxhills och i
den nordöstra af Grampianbergen, som der med Ben
Lomond nå 973 m. Utefter nästan hela norra gränsen
slingrar sig Forth; öfriga floder af betydenhet äro
Carron och Endrick. Bland de många sjöarna (lochs)
märkas Loch Lomond, delvis belägen i Dumbarton,
Loch Katrine, i grefskapets nordvestligaste hörn,
Loch Arklet, Coulter och Ellrig, alla bekanta för
sina vackra omgifningar. Omkr. 39 proc. af arealen
äro odlingsbara. Mer än hälften deraf upptages af
artificiella och naturliga ängar. Boskapsskötseln
är derför äfven af väsentlig betydelse. På
mineralier, särskildt stenkol och jern, finnes riklig
tillgång. Jern- och yllemanufakturer drifvas i stor
skala, hvarjämte förekomma kemiska fabriker och
bryggerier. – 2. Hufvudstad i nämnda grefskap, på en
höjd med härlig utsigt öfyer Forths floddal och vid
flere jernvägslinier. 16,001 innev. (1881). Staden,
hvars äldre del är brant och trång, har flere
anmärkningsvärda byggnader, såsom Greyfriars-kyrkan
(delvis från 13:de årh.), det s. k. Argylls
lodging från 16:de årh. och Smiths institut
med konst- och boksamlingar. Vigtigast är dock
det högst på klippan belägna Stirling castle
med ett fäste af okänd ålder och ett i fyrkant
bygdt slott, påbörjadt under Jakob V:s regering
(1513–42). Betydande yllemanufakturer. – S. uppväxte
troligen kring ofvannämnda fäste, hvilket spelade
en vigtig rol såväl under striderna mot England som
under kampen mellan katoliker och reformerta. 1226
erhöll staden sina första privilegier samtidigt med
att Stirling castle blef kungligt residens.
Stirling [stö’r-], James, engelsk matematiker, född 1692 i
Garden i Stirlingshire, var från 1735 direktör för
ett grufbolag i Leadhills. Han upptäckte allmänna
summationsformler samt undersökte och klassificerade
speciella kroklinier och ytor. Hans förnämsta arbeten
äro: Lineae tertii ordinis newtonianae... (1717),
Methodus differentialis sive tractatus de summatione
et interpolatione serierum infinitarum (1730) och
On the figure of the earth and on the variation
of the force of gravity at its surface (1735). Död
i Edinburgh 1770.
Stirner, Max, psevdonym för den tyske
skriftställaren Kaspar Schmidt.
Stirr. Se Laxslägtet, sp. 929.
Stjedrin, psevdonym för den ryske författaren Saltykov.
Stjelk, caulis, bot., en örtartad, bladbärande stam
(se d. o.).
O. T. S.
Stjelkknöl, bot. Se Stam.
Stjelkröta, trädgårdsk., den
röta eller förruttnelse (bortdöende af väfnaderna),
som kan inträda i en skadad stjelk, sannolikt genom
bakteriers inverkan och med tillhjelp af fuktighet,
som intränger i såret.
O. T. S.
Stjerna, i allmänhet benämning för himlakropparna,
men särskildt för de s. k. fixstjernorna. Hvarje
sådan är bestämd och definierad genom
sina koordinater, t. ex. rektascension och
deklination. Dessa koordinater äro angifna i
stjernkataloger (se d. o.), hvarför man med fördel
använder till stjernans benämning katalogens titel
och dess mot stjernan svarande löpande nummer. Man
använder äfven en annan systematik, som redan i
äldsta tider utbildades för de för blotta ögat synliga
stjernorna, i det man nämligen tänkte sig stjernorna
gruppvis förenade till vissa äfven för ögat lätt
framträdande kombinationer, s. k. stjernbilder (se
d. o.), hvilka man i fantasien och på kartor täckte
med bilder af olika föremål, t. ex. menniskor och
djur, såsom Perseus, Stora Björnen o. s. v., hvarefter
hvarje stjerna bestämdes af dess läge i den ena eller
andra kroppsdelen, det ena eller andra partiet af den
ifrågavarande bilden. Ett vigtigt tillägg till denna
systematik gjordes af Bayer, som å stjernkartorna
till sin »Uranometria» (1603) betecknade stjernorna
i hvarje stjernbild med de grekiska bokstäfverna α,
β, γ o. s. v. och, sedan dessa eventuelt tagit slut,
med de latinska bokstäfverna. Med vissa undantag
för stjernor, hvilka tillhöra samma storleksklass,
utmärker denna bokstafsföljd stjernor, hvilkas
ljusstyrka är mindre, ju längre man framskrider i
alfabetet, så att t. ex. [alfa]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
