- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström /
643-644

(1891) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Stolberg, Otto, grefve zu S.-Wernigerode - Stolbova, en nu försvunnen by i ryska guvern. Sankt Petersburg (Ingermanland) - Stolgång, anus, anat. Se Anus - Stolherre. Se Fehmdomstolar - Stoliditet (af Lat. stolidus, dum), dumhet, enfald - Stoljetov, Nikolaj Grigorjevitj - Stoll, bergsv. Se Dagort - Stoll, Maximilian - Stollberg. Se Stolberg - Stolnik (af R. stol, bord), hofmästare - Stolo. Se Licinius - Stolp l. Stolpe, stad i preussiska regeringsområdet Köslin (Pommern) - Stolpe, stad. Se Stolp - Stolpe, Knut Hjalmar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till de frikonservative och utvecklade en betydande
politisk verksamhet. 1876 afgick han som ambassadör
till Wien, var 1878–81 vice president i preussiska
statsministeriet och 1884–88 minister för det
kungliga huset.

Stolbova, en nu försvunnen by i ryska
guven. Sankt Petersburg (Ingermanland), vid
Sjasfloden, nära fästet Ladoga. Der slöts d. 17 (27)
Febr. 1617 en fred mellan Sverige och Ryssland,
i hvilken Sverige erhöll Keksholms län, Nöteborg
med dertill hörande område af Ingermanland norr
om Neva, de tre öfriga fästena i Ingermanland,
Koporje, Jama och Ivangorod med underliggande län,
samt stora handelsförmåner och 20,000 rubel i
krigsskadestånd. Dessutom afsade Ryssland sig alla
anspråk på Estland och Livland, hvaremot Sverige
utrymde Stora Novgorod och erkände Mikael Romanov
som Rysslands tsar.

Stolgång, anus, anat. Se Anus.

Stolherre. Se Fehmdomstolar.

Stoliditet (af Lat. stolidus, dum), dumhet, enfald.

Stoljetov, Nikolaj Grigorjevitj, rysk general, född
1834, ingick 1855 i kaukasiska armén samt sändes
1867 till Tasjkend, der han ledde kansliet för
Turkistans militärförvaltning och befordrades till
öfverste. Efter att 1875 hafva utnämnts till chef
för det uralska infanteriregementet blef han chef för
Amu-Darja-expeditionen. År 1876 erhöll han i uppdrag
att organisera en milis af bulgariska flyktingar,
gick med densamma under Gurko öfver Balkan, kämpade
vid Eski-Sagra d. 31 Juli 1877 och försvarade derefter
Sjipkapasset. Efter freden i San Stefano (Mars 1878)
afgick han med en ambassad till Kabul och vann der
stort inflytande öfver emiren, men återvände till
Tasjkend vid engelsmännens infall i Afganistan (1878).

Stoll, bergsv. Se Dagort.

Stoll, Maximilian, tysk läkare, född 1742 i
Würtemberg, var först jesuit, men studerade sedermera
medicin och tjenstgjorde 1744–84 såsom professor i
klinik i Wien. Der grundade han jämte van Swieten
och de Haen en berömd klinisk skola samt inlade stor
förtjenst i synnerhet om utvecklingen af läran om de
epidemiska sjukdomarna. Död 1787.

Stollberg. Se Stolberg.

Stolnik (af R. stol, bord), hofmästare, särskildt
öfverhofmästare hos de forne ryske tsarerna.

Stolo. Se Licinius.

Stolp l. Stolpe, stad i preussiska
regeringsområdet Köslin (Pommern), vid
kustfloden Stolpe samt Stargard–Danzig-
och Neustettin–Stolpmünde-banorna. 22,431
innev. (1885). Liflig handel med bernstensartiklar
och linnevaror. Laxfiske. S. erhöll stadsprivilegier
1310 och tillhörde sedermera hanseförbundet. Dess hamn
vid Östersjön är Stolpmünde, 2,000 innev. (1885).

Stolpe, stad. Se Stolp.

Stolpe, Knut Hjalmar, arkeolog och etnograf, född i
Gefle d. 23 April 1841, blef student i Upsala 1860,
filos. kandidat 1870 och filos. doktor 1872. Han
studerade 1870, med understöd
af Vet. Akad. Gotlands myr- och acaridfauna. 1871
började han arkeologiska undersökningar på Björkö i
Mälaren (se vidare Björkö), hvilka med statsanslag
fortsattes 1872–79 och 1881. År 1872 idkade
S. arkeologiska och etnografiska studier i Lund och
Köpenhamn. Han kallades 1873 till docent i nordisk
arkeologi vid Lunds universitet och förordnades 1874
till e. o. amanuens vid Vitt. hist o. ant. akademien,
der han 1880 utnämndes till andre amanuens. S. har
på Björkö undersökt öfver 1,100 grafvar och dessutom
(1881–82) graffältet vid Vendels kyrka i Upland
m. fl. De senaste åren har han ledt kartläggningen af
graffälten m. m. på Björkö. Till det 1873 stiftade
Antropologiska sällskapet i Stockholm uppgjordes
första planen af G. Retzius och S., som jämväl
1877–79 var sekreterare i sällskapet. Den af sällskapet
föranstaltade allmänna etnografiska utställningen
i Stockholm 1878–79 föranleddes ytterst af S., som
ock ordnade densamma. 1880–81 studerade han såsom
letterstedtsk stipendiat de flesta etnografiska museer
och privatsamlingar på kontinenten och i England. I
fregatten Vanadis’ expedition omkring jorden 1883–85
deltog S. i offentligt uppdrag såsom etnograf för att
göra samlingar till ett blifvande etnografiskt museum
samt hemförde öfver 7,500 föremål från södra Amerika,
Söderhafsöarna och Asien. Under denna resa utförde
han äfven undersökningar å graffälten vid Ancon i
Perú samt i grafgrottor och på graffält å Tahiti och
Oahu. Under sex veckors uppehåll i Japan genomreste
han södra delen af Nippon; af de japanska samlingarna
(omkr. 1,300 nummer) intaga afdelningarna rörande
den shintoistiska och buddhistiska gudstjensten
och te-ceremonien främsta rummet. På Luzon besöktes
negritostammarna i Mariveles-bergen. I Kalkutta
lemnade S. expeditionen och genomreste under
tre månader Bengalen, Nordvest-provinserna och
Pendjab upp till Pesjaur och Jammu i Kasjmir samt
for derefter genem Kadjputana till Bombay. 1886
anordnade S. en utställning af de af honom gjorda
samlingarna, »Vanadis-utställningen», som 1887
efterföljdes af en liknande i Göteborg, der S. under
vårterminen s. å. var anställd såsom föreläsare i
etnografi. Sedan de s. k. Vanadis-samlingarna derefter
införlifvats med zool. riksmuseum, der de jämte
öfrigt etnografiskt material utgöra ett annex till
afdelningen för vertebrerade djur, har S. ordnat den
1889 öppnade asiatiska delen af museets etnografiska
samling. Höstterminen 1888 förestod S. professuren
i kulturhistoria vid Stockholms högskola och var
1889 der t. f. lärare i etnografi. S. har deltagit
i flere vetenskapliga kongresser, är medutgifvare af
det sedan 1888 i Leiden utkommande »Internationales
archiv für ethnographie» och medlem af flere
utländska antropologisk-etnografiska sällskap. Utom
de under art. Björkö omnämnda har han utgifvit
skrifter om Björkö (arkeol. kongr. i Sthlm 1874;
Vitt. akad:s Månadsbl. 1878, 1880; Sv. fornm.
fören. tidskr. 1882); Björkö i Mälaren, en vägledn. för
besökande
(1888); Vendelfyndet (Antiqu. tidskr. 1884);
Sur l’ambre jaune

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:39 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfao/0328.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free