Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Suyderhoef ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varit bruten vid Falun, Dylta och äfven på andra
orter inom Sverige. Jfr Markasit. Ant. Sj.
Svafvelkisel. Se Kisel.
Svafvelklorur, kem., en gul vätska, S2 Cl2,
som erhålles, om man inleder klorgas i smält
svafvel. Den användes som lösningsmedel för svafvel
vid vulkanisering af kautsjuk. P. T. C.
Svafvelkoppar. Se Koppar.
Svafvellefver, ett farmacevtiskt preparat,
som erhålles genom sammansmältning af svafvel och
pottaska. Det bildar en gröngul eller lefverbrun
massa, som i fuktig luft deliquescerar under
utbredande af lukt af svafvelväte. Preparatet
består af kaliumpolysulfuret (K2 S3 och K2 S5)
med kaliumsulfat och användes till svafvelbad.
P. T. C.
Svafvelmetaller. Många svafvelmetaller förekomma
som mineral och äro vigtiga malmer, t. ex. blyglans,
zinkblende, cinnober, silfverglans och kopparglans,
eller råämnen för den kemiska industrien,
såsom svafvelkis. Med konst kunna de erhållas
genom direkt förening af många metaller med
svafvel, genom glödgning af oxider i en ström af
svafvelväte eller kolsvafleånga, genom upphettning
af svafvelsyrade salter med kol samt genom fällning
af metallsalters lösningar med svafvelväte eller
svafvelammonium. Svafvelmetallerna äro till
sammansättningen oftast analoga med oxiderna samt
kallas sulfuret, om de äro positiva, och sulfider,
om de äro negativa. De flesta tunga metallers
sulfuret hafva metallglans, men svafvelzink bildar
genomskinliga, diamantglänsande kristaller, och
svafvelqvicksilfver har icke metallglans. Vid
upphettning i luft gifva svafvelmetallerna
svafvelsyrlighet och alltefter omständigheterna
metall, oxid eller sulfat. P. T. C.
Svafvelmjölk. Se Lac sulphuris.
Svafvelregn, meteor. Stundom inträffar, att regnet
afsätter ett gult slam, som till utseendet liknar
svafvelblomma. Noggranna undersökningar hafva dock
gifvit vid handen, att detta gula stoft icke består
af svafvel, utan utgöres af frömjöl af för tillfället
rikligt blommande träd och buskar. Jfr Stoftmoln.
R. R.
Svafvelsalter l. sulfosalter, kem., en af Berzelius
upptäckt klass af salter, som innehålla svafvel i
st. f. syresalternas syre. Svafvelsalter bildas
genom inverkan af svafvelväte på lösningar af
vissa syrors salter (arsenit, arseniat, antimonit
och antimoniat, stannat, molybdat, volframat och
vanadinat), genom förening af sulfuret och sulfider
samt genom inverkan af lösliga svafvelbaser på
sulfider. Många svafvelsalter förekomma i naturen
och äro vigtiga malmer, såsom kopparkis, rothgylden,
fahlerz m. fl. Alkalimetallernas svafvelsalter äro
oftast lösliga i vatten och sönderdelas af syror, så
att svafvelväte bortgår och sulfid utfälles. P. T. C.
Svafvelsilfver. Se Silfver.
Svafvelstickor. Se Elddon.
Svafvelsyra, kem. Svafveltrioxid, SO3 (se Svafvel),
förenas begärligt med vatten till motsvarande
hydrat svavelsyra, H2O2SO2, en syra, som i stort
erhålles genom syrsättning af svafvelsyrlighet med
qväfvetrioxid (salpetersyrlighet). Såsom råämne för
erhållande af svafvelsyrlighet användes numera företrädesvis
svafvelkis, Fe S2, som vid rostning i luft
förbrännes till svafvelsyrlighet och jernoxid. Denna
rostningsprocess utföres i särskilda ugnar, från
hvilka svafvelsyrligheten och luft inledas i ett
system af stora rum af blyplåt, blykamrar. Innan
svafvelsyrligheten inkommer i blykamrarna, får den
stryka öfver grytor, som innehålla en blandning
af salpeter och svafvelsyra och afgifva ångor af
salpetersyra. Salpetersyreångorna reduceras af
svafvelsyrligheten till salpetersyrlighet, som
medföljer svafvelsyrligheten till blykamrarna. I
dessa inledes vattenånga, vid hvars närvaro
salpetersyrligheten afger syre åt svafvelsyrligheten,
så att svafvelsyra och qväfoxid bildas. Den
sistnämnda upptager syre ur luften och öfvergår
till salpetersyrlighet, som oxiderar en ny mängd
svafvelsyrlighet:
SO2 + N2 O3 + H2 O = H2 SO4 + 2NO.
På detta sätt öfverflyttas luftens syre genom
qväfoxiden till svafvelsyrligheten. På bottnen af
blykamrarna samlas utspädd svafvelsyra (kammarsyra),
som koncentreras genom afdunstning i flata blypannor
och slutligen i platinaretorter. Den på detta sätt
erhållna svafvelsyran är oren af blysulfat, oftast af
arseniksyrlighet, selensyrlighet, salpetersyrlighet
m. m. Ren svafvelsyra är en färglös, tjockflytande
vätska med egentl. v. 1,84. Den fryser först vid
-35° och kokar vid 327°. Ur fuktig luft upptager
den begärligt vatten, hvarför den användes till
torkning af gaser. Blandas svafvelsyra med vatten,
uppstår en häftig värmeutveckling. Svafvelsyra
är starkt sur och ytterst frätande. Trä ger med
svafvelsyra en kolad, svart massa. Intagen,
verkar svafvelsyra som ett häftigt frätande gift och
dödar under svåra plågor. Utspädd svafvelsyra löser
många metaller, såsom zink och jern, med utveckling
af vätgas. Koncentrerad syra löser zink, koppar,
qvicksilfver och silfver först vid upphettning,
och då utvecklas svafvelsyrlighet. Gjutjern angripes
så obetydligt af het, koncentrerad svafvelsyra, att
syran kan destilleras uti jernretorter. Upphettar
man svafvelsyra med kol, reduceras den till
svafvelsyrlighet, och ledas ångor af svafvelsyra,
genom glödande rör, bildas syrgas, vatten och
svafvelsyrlighet. Svafvelsyrans salter kallas sulfat
(se d. o.).
Svafvelsyra är ett af de vigtigaste kemisk-tekniska
fabrikaten och har stor användning, t. ex. vid
tillverkning af soda, superfosfat, salpetersyra och
saltsyra, vid rening af lysoljor m. m. Man anser,
att årliga tillverkningen uppgår till 1 mill. tons.
Svafvelsyran framställdes redan i 15:de årh.,
af Basilius Valentinus, som erhöll den genom
destillation af jernvitriol, hvarför den också
kallas vitriololja. Den första svafvelsyrefabriken
med blykamrar anlades 1746 af Roebuck i
Birmingham. Svafvelsyrans sammansättning utröntes af
Lavoisier m. fl.
Genom destillation av rostad jernvitriol erhålles
en svafvelsyra, som till skilnad från den vanliga,
engelska, kallas sachsisk l. nordhausisk (äfven
rykande) svafvelsyra. Denna syra, som äfven kan
erhållas, om ångor af svafveltrioxid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
