Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Sverdrup, Jakob Liv Rostad - Sverige, konungarike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kungl. proposition föreläggas stortinget, hvilket
1887 förkastade det med oerhörd majoritet. Detta
förslag till kyrklig sjelfstyrelse vållade
stark splittring inom venstern och partiel
ministerkris. Vid stortinget 1889 lyckades
S. genomföra en folkskolelag. Han utträdde 1889
jämte farbrodern ur ministèren och utnämndes 1890
till kyrkoherde i Korskyrkans församling i Bergen.
H. W.
Sverige, konungarike, omfattande den östra, bredare
sluttningen samt hela den sydligaste delen af
Skandinaviska halfön jämte åtskilliga närliggande
öar, begränsas i n. v., n. och n. ö. af Norge och
Finland, men omgifves i öfrigt af Östersjön, Öresund,
Kattegatt och Skagerak, hvilka vatten skilja det från
dess öfriga grannar, Ryssland, Tyskland och Danmark.
Läge och storlek. S. sträcker sig ifrån 55°
20’ 18" n. br., Smygehuk i Skåne, till 69° 3’
21" n. br., riksröset n:o 294 Kuokkimmuodka, på
gränsen mot Finland. Rikets vestligaste punkt är
skäret Klöfningen utanför Kosteröarna, under 10°
58’ 11" ö. l. (fr. Greenw.; den vestligaste punkten
på fastlandet ligger under 11° 6’ 19" ö. l.), samt
dess östligaste halfön Lannakari vid Torne elfs
mynning, under 24° 9’ 34" ö. 1. Sistnämnda uppgift
är dock ej afgjordt säker. Arealen uppgår till
442,126,48 qvkm., hvadan S. i afseende på ytinnehållet
bland europeiska stater öfverträffas endast af
Ryssland, Österrike-Ungern, Tyska riket, Frankrike
och Spanien. Sedan uråldriga tider har S. delats i
Svealand, den mellersta delen, med 6 landskap, och
Götaland i söder, med 10 landskap, hvartill sedermera
kommit Norrland, den nordligaste och största delen,
med 8 landskap. Landets omkrets, oafsedt alla vikar
och öar, beräknas utgöra omkring 4,550 km.
Ytförhållanden, kuster, vattendrag. Endast landets
nordligaste och nordvestliga delar, hufvudsakligen
längs norska gränsen, äro att anse såsom bergland,
från hvilket landet öster- och söderut sänker sig
mot hafvet, så att större delen af S. är ett mer
eller mindre brutet lågland, hvars fördjupningar till
mycket stor del äro fyllda af vatten. I det nämnda
berglandet, som uppfylles af den skandinaviska
fjällryggen Kölens största bergklumpar, är det
som S:s högsta fjällparti träffas, under 67° 20’
n. br., med jättarna Kebnekaisse (2,135 m.), Sulitelma
(1,880 m.) m. fl. De breda bergåsar, som från Kölens
hufvudmassa sänka sig mot s. ö. och s., uppfylla
nästan hela norra S., men nå endast undantagsvis en
betydligare höjd, så att man beräknat att endast
1/12 af landets yta höjer sig öfver 600 m. Mellan
dessa åsar sträcka sig långa, smala dalar, hvilka
öfverallt i Norrland hafva samma hufvudriktning, från
n. v. till s. ö., och genomflytas af strida elfvar,
som esomoftast vidgas till långsträckta sjöar (se
Lappland 2). Slutligen öfvergå höjderna omärkligt i
de nästan jämna slätter, som följa Bottniska viken
och söderut sänka sig till de vidsträckta bäcken,
hvilka delvis upptagas af de stora mellansvenska
sjöarna. Endast på få ställen fortsättas åsarna
af enstaka bergpartier öfver slättlandet, såsom i
Ångermanland, der
klipporna gå ända till Bottenhafvets strand, samt
i Vestmanland, Nerike och östra Värmland, der
förgreningar från den stora landtryggen sträcka
sig nedåt södra Sverige. Sänkningen är emellertid
långt ifrån jämn. Enstaka fjällpartier resa sina
hjessor högt, såsom Åreskutan 1,472 m., Syltoppen
1,790 m., Svuckustöt 1,759 m. och Städjan 1,159
m., hvaremot vida dalbäcken sänka sig på andra
ställen, såsom i Jämtland omkring Storsjön och i
Dalarna omkring Siljan. Den sydliga tredjedelen af
S. är i det hela ett lågland, ehuru, äfven det,
mycket brutet och i midten höjande sig till en
skogsplatå. Den breda sänka, som från Skagerak
och Kattegatt går tvärs öfver landet till
Östersjön – Vestgöta-, Östgöta-, Nerike-, Vestmanlands-
och Uplandsslätterna – och hvilken karakteriseras
af de stora insjöarna Vänern, Vettern och Mälaren
samt några enstaka, för sina geologiska bildningar
märkliga höjder, Halle- och Hunneberg, Kinnekulle,
Billingen, Omberg m. fl., äfvensom skogstrakterna
Tiveden och Kolmården, var fordom en hafsarm, som
från den skandinaviska halföns hufvudmassa afskilde
det nuvarande småländska höglandet, hvilket likvisst
endast relativt kan kallas ett högland, då blott
enstaka kullar höja sig öfver 300 m. (högsta punkten,
377,3 m., ligger omkr. 35 km. s. s. ö. från Jönköping,
vid Stora Åkerhult). Denna höglända skogstrakt
upptager en stor del af norra Småland och sydöstra
Västergötland. Söderut sänker den sig i terrasser,
som uppbära en stor samling insjöar, Bolmen, Åsnen,
Helgasjön, Möckeln m. fl., samt sträcker sig i
öfrigt med mycket söndersplittrade klyftor åt ö. till
Östersjön, med mera utplattade åsar vesterut inåt
Halland och åt s. till Bleking och Skåne, der den med
en arm, Hallandsås, når Kattegatt. Denna skogsregion
öfvergår till bördiga slätter vid hafvet i södra
delarna af Småland och Halland samt framförallt
i Skåne.
S:s kuster hafva att uppvisa mycken
omvexling. Mestadels äro de sönderskurna af mer eller
mindre djupt inträngande vikar med klippiga stränder,
i hvilket fall hafvet utanför brytes af otaligt
många öar, holmar och klippor, som bilda de för
den skandinaviska halfön och Finland karakteristiska
skärgårdarna. Dock träffas äfven långa sträckor, der
kusten, jämn och utan större inskärningar, ligger
öppen mot hafvet. De förnämsta skärgårdarna äro:
Luleå, Norra Qvarkens, Stockholms, Östergötlands och
Smålands, Blekinge och Bohus läns. Af märkligare vikar
må nämnas: Södertelgeviken, Bråviken och Slätbaken
på östra kusten, Skelderviken, Laholmsbukten,
Kungsbackafjorden, Gullmarsfjorden och Idefjorden
(med Svinesund) på vestra kusten, den sistnämnda
fjorden på gränsen mot Norge.
S:s öar äro, som sagdt, oräkneliga. Nästan alla
tillhöra skärgårdarna. De två största, Gotland och
Öland, ligga dock för sig sjelfva i Östersjön och
skilja sig i öfrigt från de andra derigenom att de
äro höglända, jämna kalkklippor. De största öarna
för öfrigt äro: Holmön, Hemön, Hemsön och Alnön i
Bottniska viken, Gräsö och Singö vid Ålands haf, Vätö,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
