Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svinstad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Svärdsidan, ett genealogiskt uttryck, som betecknar
samtliga de manliga linierna inom en ätt,
i motsats till spinnsidan, som betecknar de
qvinliga linierna. Uttrycket härledes deraf att
svärdet fordom ansågs utgöra det väsentliga i mannens
attribut, liksom ordet spinnsida bildats med anledning
deraf att spinna fordom betraktades som den specielt
qvinliga sysselsättningen.
Svärdsjö, socken i Kopparbergs län, Falu domsagas
norra tingslag. Areal för hela pastoratet och Enviken
1,329 qvkm. 4,965 innev. (1889). – S. bildar med
Svartnäs bruksförsamling ett konsistorielt pastorat
i Vesterås stift, Falu kontrakt.
Svärdslilja, bot. Se Iris.
Svärdsman. Se Svärdsorden.
Svärdsmedaljen. Manskap vid såväl armén som flottan
kunna, då de tjenat minst 16 år och uppfört sig väl,
erhålla ett hederstecken, kalladt svärdsmedalj. Då
den, som fått svärdsmedalj, uppnått pensionsålder,
erhåller han i tur, efter som ledighet uppstår,
en pension af 15 kr. årligen och kallas till följd
deraf medaljpensionär. Medaljpensionärernas antal är
sammanlagdt 300, deraf vid flottan 60. Svärdsmedaljen
stiftades af Oskar I d. 26 Juni 1850. Å framsidan ses
Sveriges tre kronor med ett upprättstående svärd och
omskriften »Konung och fädernesland», å frånsidan
inskriften: »För krigsmannaförtjenster». Medaljen
är af silfver och bäres i Svärdsordens gula band med
blå kanter. L. H.
Svärdsorden, svensk orden, som stiftades af Fredrik I
d. 23 Febr. (g. st.) 1748, samtidigt med Serafimer-
och Nordstjerne-ordnarna. Svärdsorden, afsedd för
»krigsbefälet», var ursprungligen ämnad som ett
»vedermäle af hjeltemod samt lång och nyttig tjenst»,
men har alltmer, i likhet med andra, för ämbetsmän
afsedda ordenstecken, kommit att utdelas i tur och
ordning som sjelfskrifven belöning åt officerare
efter en viss tjenstetid. Denna orden hade urspr.
tre grader: kommendörer med stora korset, kommendörer
(sedan 1873, två klasser) och riddare (sedan 1889
två klasser), hvartill 1788 och 1850 kommo två
grader: riddare af Svärdsordens stora kors (sedan
1814 delade i två klasser) samt svärdsmän. Ingen
blifver kommendör utan att hafva minst öfverstes
rang och vara svärdsriddare. För att erhålla
riddarekorset fordras i fredstid 20 års tjenst;
för den, som utmärkt sig i krig, gäller deremot
icke tjensteårsberäkning. Riddarevärdigheten af
Svärdsordens stora kors utdelas endast i fält. Dess
första klass erhåller blott den, hvilken som
divisionsgeneral kommenderat mot fienden eller
nyttjats i värf, som med en divisionsgenerals befäl
kunna jämföras. Till andra klassen utnämnas de,
som ega regementsofficers rang och åtminstone
som bataljonschefer kommenderat mot fienden
eller utfört jämförliga uppdrag, hvarjämte båda
klasserna äro tillgängliga för allierade truppers
officerare. Svärdsmannagraden gifves endast åt
underofficerare, som tjenat minst 16 år, deraf 6
år som underofficerare. Antalet kommendörer med
stora korset och kommendörer är bestämdt till 24 af
hvartdera slaget, utländingar oberäknade; dock har
kommendörernas antal betydligt vuxit. För de öfriga
graderna är ingen dylik bestämmelse gjord. Den
numera aflagda ordensdrägten var ljusblå och
hvit. Dekorationer äro för kommendörer med stora
korset: 1) ordenskedjan, sammansatt af 11 i
bälten invecklade svärd i slida och 11 på sköldar
liggande blå kaskar; 2) ordenskorset, ett gyllene,
hvitemaljeradt Andreaskors med blå, af 4 kronor
omgifven, midtglob, på hvars framsida synas tre kronor
och ett upprättstående svärd samt å baksidan ett svärd
med lagerkrans och omskriften Pro patria (detta kors,
omgifvet af en kunglig krona och blottade svärd,
bäres i ett vattradt, gult med blå kanter försedt
sidenband öfver axeln, från höger till venster); 3)
kraschanen af silfver, bestående af ett grekiskt
klufvet kors med kronor mellan uddarna och blå
midtglob, liknande ordenskorsets (den bäres å venstra
sidan af bröstet). Kommendörer af första klass bära 1)
ordenskorset i band om halsen; 2) en kraschan, lik
den föregående, men mindre och utan kronor mellan
uddarna. Kommendörer af andra klass bära endast
ordenskors. Riddare af Svärdsordens stora kors bära i
första klassen jämte kommendörsband och ordenskors
på venstra sidan af bröstet ett upprättstående
svärd af silfver, i andra klassen två korslagda
svärd. Riddarnas kors är mindre än kommendörernas,
utan omgifvande svärd och bäres å venstra sidan af
bröstet. Svärdsmännens tecken, svärdstecknet, liknar
riddarkorset, men är af silfver. För de 14 äldste
kommendörerna finnas pensioner à 300 kr. och för de
60 äldste svärdsmannen à 45 kr.
Svärdsriddareorden stiftades af biskop Albert I af
Riga och erhöll påfven Innocentius III:s stadfästelse
1202–04. Den organiserades efter Tempelherreorden
såsom mönster både i militäriskt och religiöst
hänseende. 1210 påbjöd påfven, att den nya orden
visserligen fortfarande skulle bära tempelherrarnas
hvita mantel och röda kors, men till åtskilnad
från dem tillika ett svärd under korset. Deraf
uppkom namnet svärdsriddareorden; den ursprungliga
benämningen var dock Bröderna af Kristi ridderskap
(Lat. fratres militiae Christi). Namnet svärdsbröder
började användas först långt efter sedan denna orden
blifvit förenad med Tyska orden. Först i midten af
1500-talet blef det intill våra dagar brukliga namnet
svärdsbröderna af Tyska orden (Lat. Ensiferi teutonici
ordinis milites l. Ensiferi) den vanliga benämningen
bland historiska författare. Till skilnad från de
andra riddareordnarna skulle den nya orden icke lyda
direkt under påfven, utan under biskopen af Riga,
i både andligt och verldsligt afseende. Orden
utgjorde ett slags stående här, som skulle hjelpa
sin länsherre, biskopen, att försvara och utbreda
kristendomen. Det var ock till stor del genom
denna orden, som biskop Albert eröfrade de tyska
Östersjöprovinserna. Till lön för sina tjenster
begärde orden år 1207 af biskopen att få 1/3 af
det eröfrade landet och af det, som skulle komma
att eröfras. Albert beviljade det förra, men ej det
senare. Men då orden några år derefter åter framkom
med nämnda begäran, tog man till skiljedomare påfven,
som var Livlandens högste öfverherre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
