Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syfilis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
feberrörelse af måttlig grad. Vare sig dessa
s. k. prodromsymtom förefunnits eller ej, uppstå
nu bestämda symtom af den numera konstitutionella
sjukdomen i form af utslag å huden och vissa
slemhinnor, hvarjämte vanligen nya körtelansvällningar
uppträda här och der. Utslaget, som merendels är
fläckigt, kan ofta nog förete andra former. Sedan
dessa symtom stått någon tid, hvilken kan vexla mycket
i olika fall och är mycket beroende af behandlingen,
aftaga de och försvinna mer eller mindre fullständigt,
lemnande patienten skenbart frisk, men efter någon
tid uppträda de i regeln på nytt i samma eller en
annan form och ofta nu intresserande äfven andra
kroppsdelar, såsom bensystemet, ögonen m. m. På
detta sätt fortfar sjukdomen under omvexlande
perioder af framträdande symtom och frihet derifrån
under 2–3 år, stundom en kortare, men ofta en vida
längre tid. Detta sjukdomens stadium brukar man efter
Ricord ofta kalla sekundär syfilis och skilja från ett
senare, det s. k. tertiära stadiet. Denna sjukdomens
indelning i stadier har goda praktiska skäl för
sig, men dervid bör dock anmärkas, att, om också
det s. k. sekundära stadiet i allmänhet utmärker
sig genom mera ytliga symtom och sjukdomen i regeln
dermed slutar, icke sällan derunder uppträder en
svulstform, som egentligen tillhör det s. k. tertiära
stadiet, och att äfven inre organ kunna angripas en
jämförelsevis kort tid efter sjukdomens början. I ett
icke ringa antal fall – någon säker statistik finnes
dock ej – fortgår sjukdomen till allt svårare former
eller kan den upphöra att visa sig under åratal, ja
under 10–20 ända till 30 år eller mera, hvarefter nya
otvifvelaktiga vittnesbörd om sjukdomens fortfarande
tillvaro uppträda. Under detta s. k. tertiära
stadium kan sjukdomen angripa alla kroppens organ,
men är vanligen inskränkt till ett eller annat af
dessa. Äfven nu kan sjukdomen ofta öfvergå till helsa,
men till följd af sjukdomsprocessens djupare säte
vanligen med substansförluster eller förändringar af
mer eller mindre betydelse för patienten alltefter den
angripna kroppsdelens läge och dignitet. Då sjukdomen
tager sitt säte i något vigtigt inre organ, kan döden
direkt deraf följa, eller kan i andra fall, särskildt
vid långvarigare varbildningsprocesser, ett kakektiskt
tillstånd utbilda sig, hvarvid under utveckling af en
egendomlig förändring, s. k. amyloiddegeneration, i
lefver, njurar m. m. döden blir slutet på lidandet. Af
åtskilliga skäl ega vi ej någon nämnvärd statistik
öfver dödligheten vid syfilis, men den är ojämförligen
större än den officiella statistiken utvisar; vid
hereditär syfilis är den enorm.
Icke blott på grund af den deraf förorsakade
dödligheten, utan ännu mera genom dess freqvens,
långa duration och svårbotlighet, den ständiga
osäkerhet för nya utbrott, hvaruti den en gång af
sjukdomen angripne befinner sig, samt det moraliska
elände, som den ofta medför för individen och
familjen, är syfilis kanske den svåraste af de
sjukdomar, som hemsöka menniskoslägtet. Att icke
kraftiga försök göras till dess förminskande och
utrotande beror väl
delvis på den likgiltighet, som en lång vana vid ett ondt
alstrar och den brist på solidarisk känsla, som ännu
förefinnes, men många andra omständigheter bidraga
dertill. För ett lyckligt resultat äro strängt
genomförda internationella åtgärder nödvändiga,
men dessa äro för närvarande omöjliga att få till
stånd. Särskildt skulle England och Amerika på grund
af såväl handelsintressen som sociala förhållanden
icke vara med derom. Men äfven om man frånser ett
gemensamt internationelt uppträdande emot sjukdomen,
hvilket dock säkerligen en gång skall komma till
stånd, kan inom hvarje land såväl från statens och
kommunens som den enskildes sida mycket göras till
dess förminskande. Dit höra alla de åtgärder, som
afse sjukdomens uppsökande, förhindrande af dess
spridning och de sjukes vård. Då prostitutionen är
sjukdomens hufvudkälla, måste i första rummet alla
de, som drifva otukt såsom yrke, detta må nu vara
öppet eller under någon täckmantel, underkastas
regelbundna besigtningar af läkare och de med
syfilis behäftade intagas till vård å sjukhus. För
detta ändamål äro bestämda lagstadganden af nöden,
men sådana saknas tyvärr nästan fullständigt i
Sverige liksom i åtskilliga andra land, hvaraf
följden är att prostitutionens öfvervakande, såsom
endast beroende af ordningspolisens föreskrifter
och saknande tillräckligt stöd i allmän lag, icke
kan blifva fullständigt eller få den utsträckning,
som vederborde. Af största vigt är en noggrann och
på bestämda tider återkommande undersökning af de
värfvade soldaterna, hvilken hos oss kan anses vara
nöjaktigt anordnad; äfven soldaterna vid indelta
armén och beväringsynglingarna underkastas i detta
afseende besigtning vid mötenas början och slut. En
sådan tillsyn borde utsträckas till en del andra
samhällsgrupper, såsom vissa kategorier af sjömän,
arbetare i vissa yrken, t. ex. glasblåsare m. fl. Den
enskilde, som med vett och vilja utbreder sjukdomen,
bör kunna dragas till ansvar. Ingen med syfilis
behäftad person bör ingå äktenskap, förrän så lång
tid förflutit, att han kan antagas som frisk eller
åtminstone oskadlig för familjen. Ingen bör taga en
främmande amma åt sitt barn, utan att låta undersöka
henne, ej häller bör någon qvinna lägga främmande
barn till sitt bröst, utan att vara trygg i fråga
om dess helsotillstånd. I afseende å ordnandet af
sjukvård åt dem, som lida af syfilis eller andra
veneriska sjukdomar, framstår vårt land utan tvifvel
som ett bland de bästa, då å hvarje länslasarett
dylika patienter emottagas och vårdas kostnadsfritt
och de två största städerna för detta ändamål hafva
särskilda sjukhus.
Man kan aldrig med visshet säga, att en person, som
en gång företett otvifvelaktiga symtom af syfilis,
är fri från sjukdomen, men måste dock antaga, att
sjukdomen kan botas, då man ser en mängd personer,
som en gång haft syfilis, lefva länge vid ostörd helsa
och utan minsta symtom af sjukdomen samt utan att
deras död kan dermed sättas i något sammanhang. Såsom
bevis på sjukdomens botlighet kan man äfven hänvisa
på de om också föga talrika fall,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
