Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Symbolik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Symphoricarpus l. Symphoria, bot. Se Snöbärsbusken.
Symphytum Tourn., vallört, bot. farmak., ett
slägte af i allmänhet storväxta örter, hörande
till nat. fam. Borragineae Adans., kl. Pentandria
L. De i Sverige tämligen sällsynt vid odlade
ställen växande arterna äro stora, greniga,
bredbladiga, mer eller mindre sträfhåriga örter
med vanligen violetta, bägarelika blomkronor,
hvilkas svalg är tillslutet af 5 lansettlika,
glandelkantade fjäll. Den ena arten, S. officinale
L., har stjelken vingad af de nedlöpande öfre
bladen, hvilka likasom de nedre hafva en äggrund
lansettlik form; den andra arten, S. orientale
L., har den skarpt sträfhåriga stjelken nästan
ovingad och de nedre bladen skaftade, hjertlika
eller äggrunda. Af den förstnämnda arten hafva
rot, örtstånd och blommor, Radix, herba et flores
consolidae majoris, förr varit använda såsom helande
sår och benbrott. En kaukasisk art, S. asperrimum
M. B., har anbefalts såsom en god foderväxt.
O. T. S.
Sympiezometer (af Grek. sympiezein, sammanpressa),
fys. och meteor., ett slags barometer, vid
hvilken lufttryckets variationer bedömas efter
den volymförändring en från den yttre luften genom
en vätskeindex afspärrad luftmassa undergår, när
yttre lufttrycket förändrar sig. Instrumentet är i
hög grad beroende af temperaturen och derför föga
pålitligt. Oaktadt det har flere företräden framför
den vanliga qvicksilfverbarometern, nämligen att
det fordrar mindre utrymme och följaktligen är
mindre bräckligt, har det på senare tider nästan
utträngts af aneroidbarometern (se Barometer 2),
hvilken, utan att vara behäftad med sympiezometerns
fel, är i besittning af alla dess företräden.
R. R.
Symplegader (Grek., »de sammanslående»),
Grek. mytol., två klippöar vid den trakiska Bosporens
utlopp ur Pontos, hvilka enligt sagan ständigt slogo
mot hvarandra och dervid krossade hvarje fartyg,
som försökte passera mellan dem. Vid argonavternas
färd blefvo de dock gjorda orörliga genom Orfevs’
strängaspel.
Symploce (Lat., Grek. symploke, af symplekein,
sammanfläta), sammanflätning, retorisk figur,
som består deri att samma svar följer på flere på
hvarandra följande frågor.
Sympodisk, adjektiv af Sympodium (se d. o.).
Sympodium, Lat. (af Grek. syn, tillsammans, och
Lat. podium, upphöjning), bot., betecknar en stam, som
ser ut som en oafbrutet sammanhängande stam (jfr
Monopodium), men i sjelfva verket består af stamleder,
tillhörande en följd af årsgenerationer. Om
hufvudaxelns ändknopp vid växtperiodens slut bortdör
och affaller, och den öfversta sidoknoppen intager
dess ställe samt utvecklas såsom en fortsättning
af hufvudaxeln, och om detta förhållande för hvarje
växtperiod regelbundet upprepas, uppkommer så att säga
en kedja af axlar, fortväxande i den ursprungliga
hufvudaxelns riktning och med utseendet af att vara
en enda fortlöpande hufvudstam. En sådan »kedjestam»
träffas hos åtskilliga af våra träd. Hvad grenarna
beträffar, lemna lind, alm, pil m. fl. exempel på sympodier.
O. T. S.
Symposiark (Grek. symposiarchos), ledare af ett
symposion. Se Arbiter bibendi och Symposion.
Symposion, Grek. (Lat. compotatio l. convivum),
benämning på det »dryckeslag», som hos forntidens
greker och romare brukade vidtaga efter slutet
af en festmåltid, sedan maträtterna blifvit
undanskaffade, borden aftorkade och bålar med
tillbehör framsatta. Vid dryckeslaget, hvilket
brukade inledas med ett åt »den gode genien» hemburet
dryckesoffer (Grek. sponde, Lat. libatio), intogo
deltagarna, liksom under måltiden, en halfliggande
ställning på ett slags hvilsoffor, stödjande sig på
armbågen. En »dryckesförman» eller »dryckeskonung»
(symposiarchos, basilevs l. rex bibendi), som vanligen
utsågs genom tärningskast, egde att bestämma reglerna
för dryckeslaget, d. v. s, i främsta rummet huru många
och huru stora bägare en hvar borde tömma, i hvilken
ordning detta borde ske, äfvensom de straff (vanligen
bestående i tömmandet af ett antal extra bägare),
hvilka drabbade dem, som förgingo sig mot de antagna
sällskapsreglerna. Drickandet antog under sådana
förhållanden ganska stora dimensioner, men de skadliga
verkningarna minskades genom vinets utspädning
med vatten. Att dricka oblandadt vin gällde såsom
barbariskt bruk och ansågs i hög grad skadligt. De
oftast förekommande blandningsförhållandena
mellan vinet och vattnet synas hafva varit 1: 3,
1: 2 och 2: 3. Den förstnämnda blandningen ansågs
dock väl mycket vattenhaltig och betecknades såsom
»groddryck». Blandningen verkställdes, med antingen
kallt eller varmt vatten, i ett stort blandningskärl
eller bål (krater), hvarifrån den med slefvar eller
tillbringare fylldes i bägarna. Till sällskapets
förlustande brukade man låta gycklare, danserskor
och flöjtspelerskor uppträda under symposiet,
och vid yppigare gästabud förekommo äfven hetärer
såsom deltagarinnor i laget. För öfrigt bidrogo
bordsgästerna sjelfva till stämningens höjande
genom hvarjehanda uppsluppet skämt, sällskapsspel,
i synnerhet kottabos, samt gåtor och prisuppgifter,
eller genom att hvar i sin tur, i riktning åt höger,
afsjunga muntra, oftast improviserade bordvisor,
skolier. Å andra sidan inträffade väl äfven, att
i samqväm af högt bildade och snillrika män ett
innehållsrikt, af skämt och qvickhet kryddadt samtal
gjorde andra förlustelsemedel umbärliga. Till
denna klass höra de båda dryckeslag, hvilka
Xenofon och Platon på ett synnerligen anslående
sätt skildrat. Vid båda dessa tillfällen var
Sokrates hufvudperson, och samtalet rörde sig kring
kärlekens väsende och egenskaper. Efter Xenofon och
Platon uppstod, enligt hvad det tyckes, en ganska
rikhaltig symposisk literatur, hvilken dock icke
kommit till vår tid. Under den yngre klassiska
forntiden blef det brukligt att inom ramen af ett
låtsadt bordssamtal hopföra massor af olikartadt
lärdomskram. Hit höra Plutarchos’ »Symposiaka» och »De
sju vises samqväm» samt Athenaios’ »Deipno Sofistai»
(se Athenaeus). A. M. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
