- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström /
1171-1172

(1891) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synkretistiska striden ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som finnas i den organiska naturen. På samma sätt
som Berthelot framställde benzol lyckades Ramsay
att af blåsyra och acetylen framställa pyridin,
C5H5N, i många afseenden öfverensstämmande med
benzol och modersubstansen till alkaloiderna. Under
de sista årtiondena hafva forskningarna på den
organiska syntesens område gjort otroliga framsteg,
uppammat en stor och vigtig kemisk industri samt
lemnat medicinen en ovärderlig hjelp. Till de i ett
eller annat afseende mera intressanta synteserna
höra Wanklyns 1858 gjorda upptäckt att kolsyra
genom direkt addition förenas med natriumetyl till
natriumsalt af propionsyra, Perkins och Duppas
s. å. utförda syntes af glykokoll genom inverkan af
ammoniak på monoklorättiksyra, Kolbes 1860 utförda
syntes af salicylsyra genom inverkan af kolsyra på
natriumsaltet af karbolsyra, Wurtz’ 1868 af kolin,
Perkins s. å. af kumarin, Graebes och Liebermanns
s. å. af alizarin, Volhards 1869 af kreatin,
Scheiblers 1870 af betain, Tiemans af vanillin 1875,
Baeyers 1878 af indigoblått, Ladenburgs 1879 af
atropin, Skraups af kinolin 1881, Horbaczewskis 1885
af urinsyra, Ladenburgs 1886 af koniin, Fischers 1887
af sockerarten akros.

De med konst erhållna organiska ämnena äro ofta
icke fullständigt identiska med de naturliga,
emedan de i regeln äro optiskt inaktiva, under det
att de naturliga föreningarna äro höger- eller
venstervridande. Så t. ex. var det af Ladenburg
framställda koniinet optiskt inaktivt, men man
lyckades dock slutligen att spjälka det konstgjorda
koniinet i ett höger vridande och ett venstervridande
koniin, af hvilka det förstnämnda befanns vara
fullständigt identiskt med det naturliga. Efter dessa
upptäckter ligger ingen öfverdrift i påståendet att
alla i organismen förekommande föreningar kunna med
konst erhållas af grundämnena, men deraf följer icke,
att lefvande organismer skola kunna frambringas genom
rent kemiska medel, ty de organiska föreningarna
hafva naturligtvis icke lif, ehuru de äro så att
säga det material, af hvilket organismerna äro
byggda. 2. P. T. C.

Syntetisk (af Syntes), sammanställande,
sammanbindande, motsats till analytisk, upplösande. Se
vidare Analys, Geometri, Homilie, Matematik och
Syntes.

Synthema, Grek., hvad som beror på aftal, särskildt
skrift, som beror på aftal, chifferskrift. –
Synthematografik, konsten att skrifva med chifferskrift.

Syntonin l. acidalbuminat benämnas modifierade
ägghviteämnen, som bildas vid inverkan af
utspädda syror, bäst saltsyra, på ägghvita
eller kött. Efter lösningens neutralisering
med ammoniumkarbonat erhålles syntoninet
som en geléartad fällning, som är löslig i
alkalier. Syntonin af olika ursprung synes vara olika.
P. T. C.

Syntoniska kommat, musikt. Se Komma 2.

Synvilla, det slags sinnesvilla, då man med synsinnet
oriktigt uppfattar ett föremål eller tycker sig se
hvad man icke ser. Jfr Hallucination, Illusion och
Psevdoskopisk.

Synvinkel, fys. När ögat är riktadt på ett
aflägset föremål och tydligt ser detsamma, skära
de ljusstrålar, som utgå från tvänne punkter på
föremålet, hvilka som hälst, följaktligen äfven de,
som utgå från föremålets ändpunkter, hvarandra i
en punkt inuti ögat, den s. k. korsningspunkten,
och formera med hvarandra en vinkel, som kallas
synvinkel. Efter korsningen träffa strålarna
näthinnan, och det är tydligt, att i den bild af
föremålet, som uppkommer på denna hinna, afståndet
mellan de bägge punkterna endast beror af synvinkeln,
emedan korsningspunktens afstånd från näthinnan
alltid är detsamma. Men af näthinnebildens storlek
bedöma vi den storlek, under hvilken det yttre
föremålet presenterar sig för ögat, eller hvad man
kallar kroppens skenbara storlek. Denna bestämmes
följaktligen af synvinkeln. Om en kropps absoluta
dimensioner, t. ex. dess verkliga längd, kan synsinnet
deremot icke gifva oss någon direkt kunskap. Det
är endast kroppens skenbara storlek, bedömd af
synvinkeln mellan dess yttersta punkter, som vi med
ögat uppfatta. Denna beror visserligen i sin ordning
af kroppens absoluta storlek, men äfven af dess
afstånd från ögat, så att ett och samma föremål har
större skenbar storlek, eller, hvilket är detsamma,
ses under en större synvinkel, ju närmare det ligger
ögat. Utan kännedom af dess afstånd kunna vi således
ej med blotta ögonen afgöra en kropps dimensioner. I
det dagliga lifvet tro vi oss visserligen ega en sådan
förmåga. Detta kommer sig emellertid deraf att vi i
allmänhet göra oss ett något så när riktigt begrepp
om afståndet. Redan på afstånd kunna vi afgöra om
den person vi möta på vägen är lång eller liten till
växten. Men att detta helt och hållet är beroende
deraf att vi genom de mellanliggande föremålen,
t. ex. husraderna vid en gata, träd, gärdesgårdar,
byggnader m. m. invid landsvägen, hvilkas ungefärliga
storlek vi känna, bilda oss ett omdöme om afståndet,
framgår deraf att, om vi få se en person eller ett
föremål under mera ovanliga yttre omständigheter,
såsom förhållandet är t. ex. då vi betrakta en
arbetare sysselsatt högt uppe på ett kyrktorn eller
en luftballong sväfvande högt uppe i skyn, vi icke
äro i stånd att ens tillnärmelsevis bestämma det
observerade föremålets storlek. Äfven seendet med
bägge ögonen bidrager att gifva oss en ungefärlig
föreställning om ett föremåls afstånd, särdeles då
detta afstånd är litet. När ett föremål aflägsnas
från ögat, blir den synvinkel, hvarunder det ses, allt
mindre, och när denna vinkel uppnått en nedre gräns,
hvilken dock är beroende af föremålets belysning,
färg och form, upphör detsamma att vara synligt.
R. R.

Synålar utgöras af trådsmala stålstänger, uddhvassa
i ena änden och i den andra försedda med ett hål
(nålens öga), hvarigenom en tråd trädes, då synålen
skall användas. Innan denna nu allmänt bekanta
synålsform uppnåddes, genomgick synålen en otalig
mängd utvecklingsformer. Dess nuvarande utseende och
framställningssätt härleder sig från 18:de årh., då
inom engelsk och tysk industri det fabriksmässiga
framställningssättet vann insteg. Som material

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:33:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfao/0592.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free