Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull / 291-292 (1892) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tidseqvation - Tidsform, gramm. Se Tempus - Tidsignaler - Tidsjaret - Tidskrift

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

obliqvitet. Den ändrar sig från dag till dag, men är
för samma dag (mycket nära) lika olika år. Tiderna
för dess största och minsta värden samt då den är
noll äro angifna i nedanstående tabell:

dag		tidseqvation
Febr.	12	+	15m
April	15		0
Maj	14	–	4
Juni	14		0
Juli	26	+	6
Aug.	31		0
Nov.	3	–	16
Dec.	24		0.

K. B.

Tidsform, gramm. Se Tempus.

Tidsignaler kallas
tecken, som angifva en viss tid vid ett bestämdt
ögonblick, enligt förut gjorda bestämmelser. Dessa
signaler kunna utföras med en kula (tidkula), som
upphissas på toppen af en stång och faller i det
bestämda ögonblicket, eller med en kon, hvilken
ihopslås som ett paraply, eller genom en flaggs
nedhalande, en kanons affyrande o. s. v. I vissa
land stå tidsignalerna å resp. orter i elektrisk
förbindelse med något af landets förnämsta
observatorier och afgifvas alltså samtidigt. I
Sverige gifvas tidsignaler med tidkula i Stockholm
(å Mosebacke), Göteborg, Malmö och Karlskrona,
då Greenwichs medeltid är 0^t. 0^m. 0^s. (= Sveriges
medeltid 1^t. 0^m. 14^s.«). Signalerna gifvas flere
dagar i veckan från tornen å navigationsskolornas
lokaler, i Karlskrona från ett torn på
örlogsvarfvet. I Norge finnas tidkulor i Kristiania, Bergen
och Trondhjem, hvilka falla kl. 12 middagen. Sådana
tidsignaler äro företrädesvis afsedda för sjöfarande,
som önska genom dem reglera sina kronometrar,
medelst hvilka longituden ute på hafvet bestämmes.
R. N.

Tidsjaret, Turk. (af Arab. tidsjâre, framför en
genetiv tidsjâret), handel. – Tidsjaret-nasiri
(jfr Nasir), handelsminister. – Tidsjaret-mehkemesi,
t.-chane, handelsdomstol, »tribunal de commerce». –
T.-medsjlisi, handelskammare.

Tidskrift, »periodisk skrift» (se d. o.), som utkommer
med längre mellanrum, än som är vanligt bland
tidningar, och i ett format, som mera närmar sig
bokens, samt afhandlar samtidens betydelsefullare,
händelser och andliga rörelser på ett grundligare
sätt, än dagspressen förmår, eller ock har till syfte
att underhålla den stora allmänheten med skönliterär,
populärvetenskaplig, religiös etc. läsning eller att
utgöra ett föreningsband och språkrör för fackmän
inom en vetenskap eller ett yrke. Sådana periodiska
skrifter, som utkomma en eller två gånger i veckan,
äro svåra att skilja från tidningar och kunna i
regeln lämpligast räknas till dessas antal. Lärda
samfunds utg. handlingar kunna icke innefattas bland
tidskrifter i egentlig mening. Tidskrifter pläga
utkomma med 2 eller (vanligast) 1 n:r i månaden,
somliga qvartalsvis o. s. v. I det nyare Europas
andliga odling har tidskriftsliteraturen hos de
flesta folk ingripit på ett betydelsefullt sätt. De
tre stora kulturlanden hafva dervid gått i
spetsen. I nedanstående öfversigt öfver olika lands
tidskriftsväsende förbigås mestadels facktidskrifterna
och fästes uppmärksamhet förnämligast vid framstående
publikationer af allmänbildande art.

Frankrike framträdde tidigast på detta nya fält, i en
tid, då den franska bildningen redan börjat beherska
Europa. Den än i dag fortlefvande tidskriften
»Journal des savants» (se d. o.) uppsattes 1665 och
fick så framstående efterföljare som bl. a. Bayles
»Nouvelles de la république des lettres» (1684–1718)
och Le Clercs »Bibliothèque» etc. (under olika titlar,
1686–1727). »Mercure» (se d. o.) var hållen i lättare
ton (utg. 1672–1820). Frankrike fick sin första
juridiska tidskrift 1672, den första medicinska 1679,
religiösa 1680, landtbruks- 1751, kommersiella 1759,
uppfostrings- 1768, teater- 1770 och den första
militära s. å. Ett innehåll af allmänt intresse
möter först i den djerft oppositionella »Minerve
française» (1818–20), den mångsidiga »Revue
encyclopédique» (1819–33), »Revue britannique»
(sedan 1825, sammansatt af utdrag ur engelska och
amerikanska tidskrifter) och »Revue française»
(1828–30, redigerad i liberal riktning af Guizot,
Rémusat och Broglie). Framgångsrikare blefvo »Revue
de Paris» (1829–45, utg. af Véron, som införde
romanföljetongen, och Buloz; återupplifvad 1851–58
såsom demokratisk), ett vittert organ, ungdomligt
och aggressivt i tonen, med en glänsande stab af
medarbetare, samt den jämnåriga, öfver hela verlden
kända, moderat-liberala halfmånadstidskriften »Revue
des deux mondes» (se d. o.), hvars hållning alltifrån
början var allvarsammare och mer professorlig, och
i hvilken erkända förmågor afhandla äfven politik
och nationalekonomi. Den ultrademokratiska »Revue
indépendante» utgafs 1841–48 af George Sand, P. Leroux
och L. Viardot. I literärt hänseende förtjenstfull var
den kejserliga styrelsens organ »Revue contemporaine»
(1852), som 1868 antog en sjelfständig hållning
och ännu fortgår. »Revue politique et littéraire»
(sedan 1863) har ett rikt och omvexlande innehåll, och
en svår medtäflare till »Revue des deux mondes» har
uppstått i M:me Adams afgjordt republikanska »Nouvelle
revue» (1879). – De illustrerade tidskrifternas
rad öppnades af »Magasin pittoresque» (1833,
veckoskrift). Slutligen må nämnas konsttidskrifterna
»Gazette des beaux-arts» (1859; 1 gg i månaden) och
»Art» (1875, veckoskrift) samt den åt reseskildringar
egnade »Tour du monde» (1860). Bland de franska
tidskrifter, som utgåfvos 1886, voro 69 egnade åt
literatur och politik, 139 innehöllo belletristisk
förströelseläsning, 134 afhandlade teknologi,
112 juridik, 90 literatur-historia, filologi och
bibliografi, 117 medicin, 85 religion (deribland 18
protestantiska), 105 olika grenar af skön konst, 41
landtbruk, 58 undervisningsväsende, 24 idrott samt
31 militära och marina ämnen.

I England gjordes de första försöken till tidskrifter
i början af 1680-talet, men de blefvo mestadels
kortlifvade. Bland kritiska organ var »History of
the works of the learned»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>