Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde - Tiondebod l. kyrkoherberge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tröga att utgöra sin tionde, men fariséerna höllo
strängt på uppfyllandet af föreskrifterna derom. Från
synagogan gick tionde-prestationen öfver till den
kristna kyrkan, der man betraktade henne såsom en
alla kristna åliggande religiös pligt. Krafvet på
tionde godkändes dock till en början ej allmänt,
och den utgick länge endast på frivillighetens
väg. Men det andra konciliet i Måcon (585) belade
den, som undandrog sig tionde, med kyrkans bann,
och de frankiske herskarna inskärpte i bref och
kapitularer skyldigheten att utgöra tionde. Kejsar
Ludvig den fromme hotade i andra årtiondet af
800-talet den tredskande med konungsbann (böter af
60 solidi). Sedan den tiden blef tionden allmän i
Frankrike och Tyskland samt infördes i andra land
samtidigt med kristendomen, ofta dock först efter svår
strid. I nyare tider uppstod emellertid stor motvilja
mot tiondeskyldigheten dels af nationalekonomiska
skäl, dels af kyrkofientlighet. I Frankrike upphäfdes
tiondeafgifterna under revolutionen (1789), likaså
i ett och annat land, som under början af 1800-talet
lydde derunder. I andra land har tionden öfver hufvud
bibehållits, om ock vissa delar deraf afskaffats
och med afseende å andra aflösning medgifvits.
I Sverige förskrifver sig tionden egentligen från år
1164, ehuruväl den omtalas ännu tidigare. Den var af
ålder en afgift till kyrkans och de andliges behof
samt utgjordes af de vanliga sädesslagen, lin, hampa,
humle, kreatur, fisk och jagtens produkter. Derjämte
förekom till år 1527 äfven s. k. hufvudtionde,
en tiondeafgift af arffallet lösörebo. Tionden
var af gammalt delad i fyra delar, så att 1/3 af
sädestionden och hela den öfriga tionden tillföllo
sockenpresten och 2/3 af sädestionden fördelades
mellan biskopen, kyrkan och de fattige. Till följd
af Vesterås recess indrogos efter hand sistnämnda
2/3 af sädestionden till kronan och utgöra ännu en
i vissa sädesslag viss jord åsätt skatt, kallad
kronotionde (se d. o.). I de eröfrade landskapen
är fördelningen en annan, i det att å Gotland öfver
hufvud hela tionden är anslagen åt presterskapet,
i Jämtland kronotionden utgår med dels 1/2, dels
1/3 af tionden samt i Skåne. Halland, Blekinge och
Bohus län kronotionden utgör endast 1/3 af tionden,
hvaremot 1/3 antingen omedelbart bibehållits åt
kyrkorna eller anvisats åt enskilda mot skyldighet
att underhålla kyrka (se Kyrkotionde). Den åt
presterskapet förbehållna tionden, presttionden
l. tertialtionden (af Lat. tertia, näml. pars, en
tredjedel), skulle utgå af de vanliga sädesslagen
(skafttionde), ärter och bönor inberäknade, af
humle, hampa, lin, rofvor och kål (alltsammans
äfven kalladt åkertionde), af kreatursafveln
(qvicktionde; af Forns v. qvikker, lefvande),
af smör (smörtionde, med 1 mark af hvarje ko) samt
af fisk (se Fisktionde). Den tionde, som utgått af
andra produkter, har antingen endast gällt särskilda
landsdelar eller ock tidigt upphört, såsom tionde
af skinnvaror och jagtbyte. Sedan presterskapets
löner reglerats enl. k. förordn. d. 11 Juli 1862
(se Löneregleringsnämnd och Prestlön), har
äfven presttionden upphört att utgå in natura, i det
att tiondens föränderlighet upphört, tiondepersedlarna
beräknas efter lönens räntepersedlar och skola
lösas efter tioårig markegång. – Den till staten
utgående afgiften vid tillverkning af mineral o. d.,
bergverkstionde (se d. o.), upphörde i allmänhet redan
1878 (för några få verk, t. ex. Höganäs stenkolsverk,
består den ännu). Jfr Tackjernstionde. – I Norge
var tionden under katolska tiden mycket omfattande
och utgick ej blott af säd och jordfrukter, utan
äfven af fisk, fogel, skinn, metaller m. m.;
derjämte utgjordes s. k. hufvudtionde, som äfven
efter reformationen bibehölls i vissa distrikt
såsom en afgift af hvarje man, som första gången
trädde i gifte. För öfrigt inskränktes tionden
efter reformationen till sädestionde, småtionde
(af smör och ost) samt fisktionde. Af dessa
tiondeslag är fisktionden numera (enl. lag af
d. 20 Dec. 1845, d. 5 Aug. 1848 och d. 12 Maj 1851)
afskaffad. Den återstående tionden har enligt
förordn. af d. 31 Juli 1801 förvandlats till fast
afgift i säd eller penningar, som bestämts genom
öfverenskommelse eller taxation. Tionden har från
och med reformationen i Norge varit delad mellan
kronan (kongetiende), kyrkan och presten. Till
presttionden räknas alltid hufvudtionden, då den
utgår. – I Danmark infördes tionde först under loppet
af 1100-talet, sedan Knut den helige förgäfves sökt
förmå bönderna att utgöra den och dött martyrdöden
till följd af detta försök (1086). Ärkebiskop
Absalon lyckades endast genom öppet våld 1181–82
tvinga skåningarna. Men länge fortfor folket att hysa
ovilja, emot denna afgift, och först efter det stora
bondeupproret på Jylland 1443 tillerkände konungen
och riksrådet de andlige full tionde, så fördelad,
att en tredjedel tillföll biskopen, en presten och
en kyrkan. Vid reformationen indrogs biskopstionden,
som derefter kallades kongetiende och till stor
del användes till universitetets, skolornas,
hospitalens och andra stiftelsers bästa. Genom
en följd af författningar under loppet af åren
1810–61 har tionden upphört att utgå in natura;
den är numera bestämd till en viss årlig afgift,
som erlägges antingen i penningar eller efter
vexlande kapitelstaxt (se d. o.). – I Finland
har tionden erlagts på samma sätt som i Sverige
och utgöres, fortfarande efter tidigare bestämda
grunder, dels enligt de under 1700-talet utfärdade
föreskrifterna beträffande tiondesättning, dels
(såsom i Österbotten) enligt socknevis fastställda
överenskommelser, dels åter (såsom i Savolaks och
Karelen) med visst belopp for mantal. I allmänhet
åtnjuter kronan 3/3 af tionden, presterskapet 1/3;
men på Åland tillgodonjuter presterskapet hälften, och
i Lappmarken uppbäres ingen tionde. Presttionden är på
grund af k. förordn. d. 5 Aug. 1886 f. n. underkastad
reglering, som afser att efter uppskattning af det
nuvarande förhållandet fastställa tiondespanmålen
till visst belopp för hvarje lägenhet samt utbyta
största delen af öfrig tionde till bestämd årlig
afgift. K. H. B. L. Pf.
Tiondebod l. kyrkoherberge (Lat. granarium), kamer.,
förvaringsrum för kyrkans andel i tionden (ej att
förvexla med tiondelada,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
