Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tryckfrihet inbegriper rätt att med tryckpressens tillhjelp utbreda sina tankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af Finlands ställning med afseende å kejsaredömet
eller af »andra giltiga orsaker», ålägger redaktören
af periodisk skrift att känna författaren till
hvarje i skriften ingående artikel för att kunna
angifva honom vid anfordran af domstol eller
af generalguvernören och utsträcker censuren
jämväl till sådana tryckalster som officiella
akter, författningar, ständernas förhandlingar,
universitetspublikationer m. m.
Sedan man sålunda i allmänhet öfvergifvit tanken
på att genom pressen styra den allmänna meningen,
har man uppställt såsom ledande grundsats för
lagstiftningen att med skydd för tryckfriheten
tillse, att dess missbruk blifva straffade och att
såväl gerningsmännen som de, hvilka såsom delaktiga
medverkat vid den begångna förbrytelsen, träffas
af straffet, att lagligheten af tryckt skrifts
innehåll blifver opartiskt bedömd af laga domstol,
för hvilket ändamål man i allmänhet anser rättegång
med jury af nöden, samt att parterna må åtnjuta
laga rättegångsförmåner. Det, som vid stiftandet
af presslag möter största svårigheten, är att med
ansvar träffa rätta personer, till följd deraf att i
en skrifts utgifvande och offentliggörande i tryck
flere personer kunna deltaga, nämligen författare,
utgifvare af annans arbete, redaktör af periodisk
skrift eller samlingsverk, hvari såväl egna som andras
literära alster sammanföras, boktryckare, bokhandlare
och vid sina tillfällen särskild förläggare, som mot
eller utan ersättning åtager sig de med utgifningen
förenade ekonomiska bestyr och kostnader. Af dessa
böra hvarken ifrågavarande näringsidkare ej häller
förläggare såsom sådana stå ansvar, utan åligger
det, såsom gerningsman, den, som författat skriften
och tillika utgifver eller låter utgifva densamma
i tryck för att bland allmänheten spridas. Enär
den skadegörande verkan, som en skrifts utgifvande
medför, består i den sinnesstämning, som deraf
alstras hos allmänheten, faller ansvaret på den,
som offentliggör skriften, lika mycket som på den,
som författat den. I allmänhet gäller såsom regel, att
författaren äfven måste ansvara för offentliggörandet,
enär detta ej kan ske utan hans vetskap eller ock
åtminstone hans tysta samtycke. Fall kunna dock
inträffa, då gerningsmannens ansvar kan åligga annan
person än författaren, t. ex. om denne är död, eller
utgifningen skett utan hans vilja eller vetskap, eller
ock författaren vill vara anonym och ej på eget ansvar
utgifva skriften. I dessa fall är utgifvaren att anse
såsom gerningsmannen, likasom ock utgifvare eller
redaktör, som bestämmer innehållet af en periodisk
skrift eller ett samlingsverk. Såsom delaktig straffas
den, som med vetskap om skriftens brottsliga innehåll
medverkat till att frambringa den skadegörande verkan,
som kännetecknar förbrytelsen. Som emellertid med
tillämpning af denna princip tryckfrihetsförbrytelser
i en mängd fall och just i dem, der ansvars
utkräfvande vore af vigt för samhället, skulle
kunna blifva ostraffade, har man ansett sig böra
supplera dessa allmänna rättsregler i afseende på
ansvarsskyldigheten och rättsförfarandet med särskilda
bestämmelser derom. Med erkännande af
anonymitetsrätten och skyldigheten att freda densamma såsom
en rätt att i förtroende meddela sina tankar har man
vid rättigheten att utöfva de yrken, hvilka anlitas
för skrifters tryckning och spridning, bundit vissa
vilkor, hvilkas fullgörande tjenar till vägledning
för gerningsmannens upptäckande. Dessa äro, att
hvarje skrift skall vara försedd med boktryckarens
namn, tryckningsort och årtal samt i flere
tryckfrihetslagar, derest skriften är periodisk,
med redaktörens namn. Med denna påskrift är den,
som tryckt skriften, namngifven, och till honom bör
man kunna vända sig med ansvars yrkande, derför att
han offentliggjort skriften. Har han varit i god
tro, bör honom åläggas att bevisa detta, till följd
hvaraf honom står öppet att leda ansvaret från sig
genom att visa hvem som anlitat honom om skriftens
tryckning. Den, som detta gjort, kan i sin ordning
vara förläggare och sålunda jämväl vara i god tro,
hvarför han fredar sig för ansvar genom att visa hvem
som författat skriften eller under författareansvar
utgifvit densamma. Om denne befinner sig under statens
domvärjo, skall han stå ansvaret. Är skriften
periodisk, anses redaktören, som bestämt skriftens
innehåll och afgjort hvilka uppsatser eller artiklar
må i skriften inflyta, vara den, hvilken ansvaret
åligger, äfven om han icke författat den uppsats, som
är af brottsligt innehåll, såvida han uppfyller de
behörighetsvilkor i afseende på myndighet, frejd,
nationalitet, som kunna af lagstiftningen vara
bestämda. Om boktryckarens namn saknas på skriften,
är bokhandlaren den, som står ansvar, derest icke
han kan styrka hvem som med större ansvarsskyldighet
haft befattning med skriftens offentliggörande. Såsom
delaktiga i förbrytelsen straffas endast de, som
kunna öfverbevisas att hafva af argt uppsåt deltagit
i den brottsliga skriftens utgifvande och spridning,
hvadan boktryckare och försäljare samt förläggare
ej kunna såsom delaktiga straffas endast för sin
yrkesverksamhet. Med afseende på dessa förhållanden
har lagstiftningen angående pressen stadgat särskilda
regler om ansvarighet för offentliggörande af
tryckt skrift af brottsligt innehåll, der man icke,
såsom enligt det engelsk-amerikanska systemet, ansett
tillämpningen af allmän lag göra till fyllest, dervid
utgående från den grundsats att hvar och en, som
medverkat vid skriftens tryckning eller spridning,
kan tilltalas och straffas för innehållet, derest
han icke kan styrka, att han handlat i god tro. Två
system hafva annanstädes gjort sig gällande angående
gerningsmannaansvar. Det ena är den i belgiska
lagstiftningen antagna s. k. »responsabilité
des cascades», som utgår från successiv, eventuel
ansvarighet i nyss angifna ordning med uteslutande af
fjärmare ansvaring, när närmare kunnat öfvertygas,
så att man vid ansvarets utkräfvande vänder sig först
till boktryckare eller försäljare och derifrån ledes
till förläggare och sist till författare eller
utgifvare, medan vid fråga om ansvarsskyldigheten
författare eller utgifvare är den, som i första
rummet bör såsom ansvarig straffas. Detta system,
i sin strängaste följdriktighet först tillämpadt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
