Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull / 949-950 (1892) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Turban ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

direkt uppställning. Men stundom anordnas så,
att vattnet går i riktning nedifrån uppåt genom
drifhjulet, och sådana turbiner sägas hafva omvänd
uppställning. Vidare skiljer man mellan fullturbiner
och strålturbiner. Fullturbinerna, äfven kallade
reaktionsturbiner, gå ständigt fyllda med vatten,

Fig. 2.

och effekten meddelas till drifhjulet dels genom
den lefvande kraften hos vattenmassan, dels genom
det hydrauliska öfvertrycket. Vattnet erhåller vid
strömningen genom drifhjulet en växande hastighet,
och hjulet fylles fullkomligt. Reaktionsturbinerna
kunna derför arbeta, äfven då de äro nedsänkta under
vattenytan, och de lämpa sig väl vid föränderlig höjd
hos den lägre vattenytan. Vid strålturbinerna eller,
såsom de ock kallas, aktions- l. tryckturbinerna
har vattnet deremot öfverallt relativt samma
hastighet i drifhjulet, och strålens tvärskärning
i kanalen mellan två skoflar är derför äfvenledes
lika. Sådana turbiner behöfva derför icke vara
fyllda med vatten, och de böra icke häller nedsänkas
under vattenytan. Vattnet verkar här endast genom den
hastigheten motsvarande lefvande kraften, som afgifves
till skoflarna. Strålturbinerna äro bäst passande,
då vattenmängden är föränderlig. Vid vissa turbiner
inkommer vattnet icke, såsom eljest är vanligt, efter
hela omkretsen, utan endast efter en del deraf. Man
kallar sådana partialturbiner, och bland dem är
tangentialhjulet (fig. 3, Zuppingers turbin)

Fig. 3.

den mest bekanta konstruktionen. –
Flere anmärkningsvärda turbiner äro uppfunna af
bl. a. Girard, Hähnel, Francis, Nagel, V. Wenström
och C. A. Ångström, och numera höra turbinerna till
de mest fulländade motorerna. Deras verkningsgrad
kan under gynsamma omständigheter uppgå till 76–82
proc. af det använda vattenfallets naturkraft,
men vanligen uppgår den endast till 70–75 proc. Att
man i så hög grad kan tillgodogöra en vattenkraft
med turbiner beror på att man här kan få vattnet
att inkomma i hjulet utan stöt och lemna det med
ytterst ringa hastighet. Man kan äfven nyttja
turbiner, ehuru med förändrad anordning, för såväl
stora som små fallhöjder och vattenmängder. Deras
omloppshastighet är
stor, hvilket ofta är fördelaktigt. De hafva
ock vunnit en ofantligt vidsträckt användning
och kunna räknas bland 19:de århundradets
förnämsta uppfinningar. Se C. A. Ångström:
»Handbok för beräkning och byggnad af turbiner och
turbin-pumpar» (1880). Jfr Vattenhjul, Vindhjul
och Ångturbin. G. R. D.

Turbulent (Lat. turbulentus, af turba, oväsende),
bullersam, larmande, upprorisk, orolig.

Turchi [tu’rki], Alessandro, kallad l’Orbetto,
italiensk målare, f. i Verona 1582, d. i Rom 1648,
utbildade sig till eklektiker under studium af
Carracierna och slog sig till sist ned i Rom, der
han rönte inflytande af Michelangelos konst. Af
hans veronesiska karakter finnes ej mycket i
behåll; han liknar snarast en målare från slutet
af 1500-talet, med sorgfällig teckning och något
slickad penselföring. Han målade stora altartaflor,
ehuru mera sällan; för det mesta utförde han smärre
stafflibilder af religiöst innehåll. Bland de förra
må nämnas Fyratio martyrers passionshistoria (i
S. Stefano i Verona). Mest omtyckta äro hans mindre
taflor, vanligen målade på sten, mestadels skiffer,
ibland också på halfädla stenar. Stenens naturliga
färg bildar då utan vidare bakgrunden. Sådana äro en
skiffertafla med Herdarnas tillbedjan på ena sidan
och Nedtagningen från korset på den andra (i Wien),
Kristus främbäres i templet och Kristi födelse jämte
sju andra, bland dem Stefanus stenas (på en ametist,
i Dresden). I Kassel finnas 4 arbeten af honom, i
Louvre 5, bland hvilka Syndafloden är mest bekant.
C. R. N.

Turcoing. Se Tourcoing.

Turdidae. Se Trastfoglar.

Turdus. Se Trastslägtet.

Turdus Merula. 1. Zool. Se Koltrasten. –
2. Psevdonym för författarinnan A. M. von Qvanten.

Tureholm, gods i närheten af Trosafjärden, i Trosa
landsförsamling, Hölebo härad, Södermanlands län, med
underlydande i Trosa landsförsamling och Vagnhärads
socken af Hölebo härad samt Tystberga och Bälinge
socknar af Rönö härad, ofvannämnda län. Godset
består af 41 1/8 mtl och har en areal af 8,734 har;
dessutom finnas 1 såg och 2 qvarnar. Taxeringsvärdet
är 941,500 kr. (1889). Den i Dalbergs »Suecia»
aftecknade ståtliga åbyggnaden nedbrändes vid
ryssarnas härjningar 1719, då större delen af socknen
ödelades. Slottet återuppbyggdes på en höjd med en
ståtlig uppfartsväg och är omgifvet af trädgård
och park. Der förvaras ett godt bibliotek och en
rustkammare, slägtporträtt m. m. Det på T. förut
befintliga ganska rika arkivet är nu införlifvadt
med Riksarkivet. – T. kallades under medeltiden
Gäddeholm, kom genom arf till riksföreståndaren Sten
Svantesson (Sture) och öfvergick genom hans sondotter
Sigrid Stures giftermål med riksrådet Ture Pedersson
Bielke (d. 1577) till Bielke-slägten. Gäddeholm
uppkallades 1761 på k. Adolf Fredriks begäran, under
ett besök på stället, efter dåv. egaren, riksrådet
grefve Ture Bielke. Vid den store konstkännaren och
samlaren kammarherren grefve A. Bielkes död

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>