Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tychonius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa dagar faller sjuk, får bot antingen snart eller
aldrig; den, som då födes, lefver icke länge eller
råkar i stort armod; den, som trolofvar sig eller
håller bröllop, får inga barn; de, som gifva sig ut på
resor, komma sällan åter, o. s. v. – Numera brukar man
uttrycket »tychobrahe-dag» halft skämtsamt om en dag,
under hvilken man är synnerligen utsatt för motigheter
och förtret.
Tychonius, Kristen Lassen, dansk prest och lärd,
f. 1680, blef prest i Skive 1702 och stiftsprost
i Viborg 1727 samt dog 1740. T. åtnjöt på sin tid
stort anseende både som teolog och predikant. Han
skref bl. a. Den hel-lige Augsburgiske bekiendelses
historie (1730) och Tolv Elims bilder, en samling
tröstetal efter ett dödsfall, hvilka utgöra en
underlig blandning af tankedjup och pedanteri, svulst
och platthet. Efter hans död utkommo åtskilliga
af hans smärre skrifter under titeln Tychoniana
(2 bd, 1770–72) och en Samling af vers og indfald
(1776). T. arbetade ifrigt att få ett universitet
till stånd i Viborg (1729). E. Ebg.
Tychsen, Olaus Gerhard, dansk orientalist,
grundläggare af den arabiska numisinatiken, född
1734 i Töndern (Slesvig), studerade i Halle teologi
och orientaliska språk, i synnerhet talmud och
rabbinsk literatur, och arbetade derefter någon tid
som judemissionär i Danmark och Tyskland, men utan
ringaste framgång. 1763 utnämndes han till professor i
orientaliska språk vid det nyinrättade universitetet i
Bützow (se d. o.), förflyttades 1789 med detta till
Rostock samt blef der s. å. öfverbibliotekarie och
1813 universitetets vice-kansler. Död 1815. Genom en
mångsidig, men ofta sällsam literär verksamhet spred
han sitt rykte öfver hela Europa. Hans efterlemnade
rika samlingar af orientaliska antiqviteter, kuriosa
och handskrifter inköptes af Rostocks universitet. Af
hans många skrifter äro följande de förnämsta:
Bützowische nebenstunden (6 bd. 1766–69), ett ännu
värderikt arbete för judisk historia och literatur,
textkritiska studier till Gamla test. (1765–72),
Arabische grammatik (1792), Syrische grammatik
(1793), Die unechtheit der jüdischen münzen (1779),
Introductio in rem nummariam muhamed. (1794, med
Additamenta 1796), Al-Macrizi, historia monetae
arab. (1797). – Jfr Hartmann: »O. G. Tychsen»
(2 bd, 1818–20). H. A.
Tychtau. Se Dychtau.
Tydalen, öfre delen af Nidelfvens dalgång i Söndre
Trondhjems amt, Norge, ligger mycket afsides
och är bekant från Armfelts återtåg 1718. Dess
öfversta del, Stuedalen, kring Stuesjön, ligger
nära Syltopparna, och derifrån leder en lågt
liggande väg öfver till Rörostrakten. Vägarna
längre nedåt dalen äro ännu mycket bristfälliga,
så att samfärdseln måste ske öfver de med namnet
Kubjörgen betecknade höjderna. Fordomdags var det
derför vanligt att taga fjällvägen öfver Bukhammeren
till Guldalen, hvilken väg, ännu stundom anlitad,
valdes af Armfelt. T. är annex till Selbu pastorat.
Y. N.
Tydevs (Lat. Tydeus) Grek. hjeltes., en son af
Oinevs, konungen i Kalydon. måste med
anledning af ett begånget mord fly till Argos, der
konung Adrastos gaf honom sin dotter Deipyle
till maka. Med sin svärfader deltog han i »de
sju furstarnas» härnadståg mot Thebe, der han
fann sin bane efter att hafva utmärkt sig genom
öfverlägsen tapperhet, men äfven genom sin råhet
och sitt vilda trots. Med Deipyle hade han
den vida berömdare sonen Diomedes (se denne).
A. M. A.
Tydie, kommun och f. d. socken i Elfsborgs län,
är förenadt med Tössö till en församling. Se Tössö
med Tydie.
Tyflit. Se Typhlitis.
Tyfoevs, mytol. Se Tyfon.
Tyfoidfeber. Se Tyfus.
Tyfon, äfven Tyfaon, Tyfos och Tyfoevs
(Lat. Typhon, Typhoeus), Grek. mytol., son af
Tartaros och Gaia, var ett af urtidens ohyggliga
vidunder, med 100 hufvud, eldsprutande ögon
och en väldig, rytande stämma. Han representerar
vissa af naturens förstörande krafter, såsom den
glödheta öckenstormen och de i jordens innandöme
innestängda bränbara gaserna, hvilka ansågos framkalla
vulkaniska utbrott. Den hos Hesiodos förekommande
beskrifningen af T:s strid med Zevs är tydligen
en allegorisk skildring af ett eldsprutande berg
i full verksamhet. Först efter hårdnackad strid
lyckades Zevs med sin åskvigg besegra och till
Tartaros nedstörta T. Enligt Homeros ligger han under
jorden i arimernas land, geografiskt ej bestämbart
(möjligen Cilicien), enligt Pindaros och Aischylos
under Etna. Äfven till andra vulkaniska trakter
(Lydien, Frygien m. fl.) har sagan förlagt denne
representant för den underjordiska elden. Enligt
en yngre saga vågade gudarna vid T:s angrepp icke
hålla stånd, utan flydde till Egypten och dolde sig
i djurskepnader, hvarför de sedan derstädes dyrkades
under sådana gestalter. – Jämväl i den egyptiska
mytologiens yngre tid spelar T. en betydelsefull
rol såsom representant för mörkret, öcknen och
det onda. Han uppträder då jämsides med ormen
Apofis. Namnet T. är hemtadt från grekiskan liksom
många andra i det yngre egyptiska språket förekommande
lånord. I det äldre språket har T. sin föregångare
och urbild i Set, Osiris’ broder och mördare, och i
den af Plutarchos meddelade Osirissagan återgifves
också Sets namn med T. (jfr Egypten, sp. 220). –
Tyfonstypen är tydligen beslägtad med den inom vissa
österländska religioner mötande föreställningen om
ett ursprungligt ondt andeväsende (se Djefvul).
A. M. A. K. P.
Tyfon, Grek., hvirfvelstorm; skydrag; åskväder. –
Tyfoner eller, skrifvet enligt det engelska
uttalet, »taifuner», »teifuner» kallas särskildt
de våldsamma cykloner (se d. o.), som i synnerhet i
Juli–Sept. pläga hemsöka de kinesiska farvattnen.
Tyfta. Se Tofta.
Tyfus (typhus, gammalt namn på åtskilliga sjukdomar,
som ej hade något annat gemensamt kännetecken än ett
tillstånd af bedöfning, slöhet och dåsighet, Grek.
tyfos), med. 1. Typhus abdominalis, abdominaltyfus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
