Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uleå elf ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid stadigt arbete fästa befolkningen, omkr. 40
proc. af folkmängden. – Åkerbruket hämmas i
hög grad af nattfroster, som årligen inträffa i
någon del af länet. Förnämsta sädesslaget är korn,
hvaraf 1889 utsåddes 87,000 och skördades 450,000
hl. Af råg utsåddes 31,000 och skördades 210,000
hl., af hafre respektive 9,000 och 50,000 hl.;
af potates skördades 422,000 hl. Det bristande
spanmålsbeloppet ersattes genom import från sydligare
län eller från utlandet. Säkrare ekonomisk vinst
lemnar boskapsskötseln, åt hvars utveckling äfven
större omsorg egnats under senare tid. 1889 utgjorde
antalet vinterfödda nötkreatur 134,000, hästar och
föl 23,000, får 114,000, svin 3,000 och renar, de
vanligaste husdjuren i nordligare delen, 73,000. Af
stor ekonomisk betydelse äro jagten och fisket;
särskildt laxfisket utgör en indrägtig näring. De
förnämsta laxelfvarna äro Tornio, Kemi, Simo, Ijo och
Ule. Värdefulla fiskslag äro äfven taimen och sik,
forell, harr och muikka (siklöja). Strömmingsfiske
och själfångst bedrifvas ganska mycket i Bottniska
viken. Bland rofdjur dödades 1889 36 björnar,
16 vargar, 14 lodjur, 20 järfvar, 55 uttrar, 540
räfvar m. m. Tjärbränningen är en af allmogens
förnämsta inkomstkällor. Af skogarna äro inemot
13 mill. har kronoskogar. Afkastningen från dem
är dock jämförelsevis liten till följd af de svåra
kommunikationerna. De enskildes skogar äro särskildt
vid kusten och elfvarna mycket förstörda, dels till
följd af tjärtillverkningen, dels genom planlös
afverkning. Länets större industriella inrättningar
utgjordes 1889 af ett 40-tal sågar, en större
läderfabrik och en mekanisk verkstad i Uleåborg,
tvänne i gång varande bränvinsbrännerier och 6
ölbryggerier. Handlandenas antal var i städerna 178
och på landsbygden 159. – Länet omfattar 6 härad,
nämligen Ule, Salo, Haapajärvi, Kajana, Kemi och
Lappmarkens. Länets samtliga kyrkosocknar lyda
under Kuopio stift. Judicielt är länet fördeladt
på 7 domsagor, alla lydande under Vasa hofrätt. Se
vidare Österbotten. A. G. F.
Uleå elf. Se Ule elf.
Uleåsalö (F. Oulun salo), kapell under
Uleå-borgs pastorat, Finland. Befolkningen,
finsktalande, 1,078 personer (1890). Areal 57 qvkm.
A. G. F.
Uleå träsk. Se Ule träsk.
Ulf. Se Varg.
Ulf af Lauvnes, en man af ringa härkomst, var en
af de förnämste bland »birkebenarnas» höfdingar och
intog redan under de första åren efter konung Sverres
framträdande en af de första platserna bland hans
män samt blef snart konungens »lendermand». År 1191
deltog han tillsammans med åtskilliga danska höfdingar
i ett korståg till Heliga landet och synes derunder
hafva omkommit. Y. N.
Ulf Bjalfessön, norsk viking, härstammade från
Hrafnistaätten och var en mycket ansedd man i
Firdafylke på Harald Hårfagres tid. Han var stor
och stark och låg länge i vikingafärd tillsammans
med Kåre Vemundssön från Berdla (»Berdlukåre»),
hvars dotter Salbjörg han äktade. U. B. var herse
och rik på gods. Mot
qvällen blef han vanligen vresig och fick deraf
namnet Kveld-ulf. Han ville icke strida mot
konung Harald och höll sig derför hemma, när konung
Audbjörn i Firdafylke kämpade mot denne i Hafrsfjord
(872). Men han hade ej häller lust att gå i Haralds
tjenst, hvaremot hans son Thorolf Kveldulfsson
såsom konungens hirdman stred på dennes skepp i
Hafrsfjord. Genom konungens ynnest erhöll Thorolf
förläningar och ett rikt gifte, men föll snart i
onåd och blef 877, just som han stod i begrepp att
lemna Norge, öfverfallen och dräpt. U. B. och hans
andre son, Skallagrim, beslöto då att utvandra. De
dräpte två af konungens fränder och drogo derpå
till Island. U. B. afled emellertid på öfverresan.
Y. N.
Ulfdalarna, Nord. mytol., belägna vid Ulfsjön,
omtalas i myten om Valund (se denne) såsom jagtmark
för honom och hans bröder, Slagfinn och Egil.
Th. W.
Ulfeld, gammal dansk adlig ätt, som omtalas redan
i slutet af 14:de årh. – 1. Jakob U. blef riksråd
1565 och afgick 1578 i en diplomatisk beskickning
till Ryssland, men bröt mot sin instruktion, då han
till följd af tsar Ivan IV:s hotelser slöt fred på
15 år, i stället för en ständig, och förlorade på
denna grund sin plats i riksrådet. Död 1593. Hans
»Moskovitiske sendelse» trycktes i utlandet på
latin 1608 och 1627. – Af hans söner blef Mogens
U., d. 1616, riksamiral 1610, och Jakob U.,
f. 1567, d. 1630, riksråd 1607 och rikskansler
1609. I sin ungdom vistades han 12 år utomlands,
bl. a. i Konstantinopel, Palestina och Egypten, och
skref senare ett litet Compendium historiae regum
Daniae 1333–1559. – 2. Korfitz U., son till
rikskansleren Jakob U., född d. 10 Juli 1606, sändes
redan 1621 utomlands och blef vid sin hemkomst, 1629,
hofjunkare och 1630 kammar]unkare hos konung Kristian
IV samt förlofvad med hans nioåriga dotter,
Leonore Kristine, grefvinna af Slesvig-Holstein. Utnämnd
till riksråd 1636, firade han sitt bröllop s. å. och
blef ståthållare i Köpenhamn 1637. Han användes vid
flere diplomatiska uppdrag; bl. a. var han sändebud
vid tyska riksdagen i Regensburg 1641, hvarest
han upphöjdes till tysk riksgrefve. 1643 utnämndes
han till rikshofmästare, det förnämsta ämbetet i
riket. Ehuru i många hänseenden rikt utrustad af
naturen och i besittning af en sällspord förmåga att
vinna menniskor, blef han dock aldrig någon stor
statsman. Han var hänsynslös och stormodig, men
saknade fasthet i karakteren; driffjädrarna i hans
handlingar voro en ytterlig egoism samt omättlig
makt- och vinningslystnad. Han understödde ifrigt
Kristian IV:s kortsynta tullpolitik, hvarigenom det
goda förhållandet till Nederländerna led afbräck,
och hade väsentlig skuld till kriget mot Sverige
1643 genom att uppträda på ett utmanande sätt och
lemna danska sändebudet P. Vibes varningar utan
afseende. Sin ställning missbrukade han för att skaffa
sig stora rikedomar, under det flottan genom hans
försumlighet och underslef led brist. U. deltog i
afslutandet af freden vid Brömsebro 1645 och uppehöll
sig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
