Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ulspegel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Frankrike (1815–30) försvarade konungamaktens
gudomliga rätt.
Ultraism. Se Ultra.
Ultrajectum. Se Utrecht.
Ultramarin (azur, lasurblått), kem. teknol. Sedan
det 15:de årh. användes pulveriserad och slammad
lapis lazuli (se under Lapis) såsom en särdeles
dyrbar och varaktig blå målarefärg under namn af
ultramarin. Numera, sedan man lärt sig med konst
eftergöra detta mineral, är allt ultramarin i
handeln en konstprodukt. Konstgjord ultramarin
framställdes i liten skala först af Gmelin 1822,
och den första ultramarinfabriken anlades 1834
af Leverkus i Wermelskirchen. För närvarande är
Nürnberg den förnämsta produktionsorten. Råämnena
för tillverkningen utgöras af renaste porslinslera,
glaubersalt och kol, hvartill komma i vissa fabriker
soda, svafvel och kiselsyra. De fint pulveriserade
och noga blandade ingredienserna glödgas,
hvarefter massan pulveriseras och uttvättas. Man
erhåller då ett grönt pulver, kalladt grönt
ultramarin, som blandas med svafvel och glödgas vid
lufttillträde, hvarvid massan antager en intensiv
och ren blå färg. Efter afsvalning pulveriseras,
tvättas och slammas produkten. Ultramarin är ett
himmelsblått, i vatten olösligt pulver, som icke
angripes af alkalier, men förstöres af syror
eller surt reagerande salter, hvarvid svafvelväte
utvecklas. Det med kiselsyra beredda ultramarinet
angripes mindre af sura vätskor. Ultramarin nyttjas
till tapettryck och tygtryck, till blåning af
väfnader, pappersmassa, stearinmassa, socker
o. s. v. – Den kemiska naturen af ultramarin har
varit mycket omtvistad, och man har för detsamma
uppställt flere, mer eller mindre sannolika kemiska
formler. På grund af de nyaste undersökningarna
öfver lapis lazuli, utförda af Brögger och
Bäckström, är det sannolikt, att ultramarinets
blåa färgämne är ett natrium-aluminium-silikat med
natrium-aluminum-polysulfuret, af formeln Na . S
. S . S . Al. O2 . Si O2 (Al. O2. SiO2 Na2)2.
P. T. C.
Ultramontanism kallas inom den romersk-katolska
kyrkan den reaktionära riktning, som, med
fasthållande af påfvens ofelbarhet, ytterst åsyftar
återupprättandet af medeltidens papalsystem i hela
dess utsträckning och således vill förlägga hela
den kyrkliga maktens tyngdpunkt till Rom (Lat. ultra
montes, »på andra sidan bergen», d. v. s. Alperna,
från Frankrike och Tyskland räknadt). Gent emot
denna riktning står episkopalismen, som, med
förkastande af de påfliga öfvergreppen på såväl
kyrkans som statens område, anser ofelbarhet i
trossaker icke tillkomma påfven ensam, utan kyrkan
i hennes helhet. Ultramontanismen har sina främsta
anhängare liksom sitt förnämsta stöd i jesuitorden.
J. H. B.
Ultra posse nemo obligatur, Lat., »utöfver sin förmåga
har ingen någon förpligtelse» (Digesta, I, 185).
Ultraröda strålar, fys. Se Spektrum.
Ultravioletta strålar, fys. Se Spektrum.
Ultuna lantbruksinstitut är en till den svenska
jordbruksnäringens främjande inrättad
undervisningsanstalt, som är belägen inom Heliga
Trefaldighets församling l., såsom den vanligen
kallas, Bondkyrka socken, i Ulleråkers härad
af Upsala län, omkr. 5 km. s. om Upsala. För
institutets ändamål har staten upplåtit egendomen
Ultuna kungsladugård (se nästa art.) samt tillika
tid efter annan beviljat nödiga anslag för byggnaders
uppförande och derjämte årligen anvisat penningemedel
till lärares aflöning eller för undervisningens
upprätthållande i allmänhet. Redan före institutet å
Ultuna fanns en högre läroanstalt för undervisning
i landthushållning med dertill hörande binäringar
anordnad vid Degeberg (se d. o.) i Vestergötland. Men
som denna läroinrättning var förlagd på enskild
mans egendom och dess bestånd således beroende af
egarens eller föreståndarens personlighet, beslöt
riksdagen 1840, på derom af landshöfdingen i Upsala
län frih. R. F. von Kraemer väckt förslag, att staten
skulle sjelf upprätta ett högre landtbruksläroverk
af mera varaktig beskaffenhet. Emellertid egde man
ej fri dispositionsrätt öfver Ultuna kungsladugård
förrän d. 14 Mars 1848, då arrendetiden utgick
och egendomen således skulle komma att återlemnas
till statsverket. Riksdagen beslöt derför jämväl,
att fr. o. m. år 1841 det för Ultuna utgående
arrendebeloppet, 6,000 kr. pr år, skulle reserveras
och sedermera användas för anordningen af det
blifvande institutet. Sålunda erhöllos medel för
uppförande af nödiga byggnader samt anskaffande
af undervisningsmateriel och inventarier, så
att kort efter det Ultuna öfvertogs af staten,
1848, undervisningen vid institutet kunde taga sin
början. Enligt stadgarna skall denna undervisning
omfatta tvänne lärokurser: den ena for ynglingar,
som skola bildas till ledare af landtbruket i dess
helhet, och den andra för dem, som blifva verkställare
af dervid förefallande arbeten. Lärjungarna i den
förra, eller den s. k. högre lärokursen, kallas
landtbrukselever, och sådana emottogos vid institutet
första gången hösten 1849. Undervisningskursen för
desse är tvåårig, och ombyte af nya elever skedde
endast hvartannat år under den första tiden,
eller till 1868, då institutet erhöll förnyade
stadgar. Efter denna tid hafva funnits tvänne
årsklasser af elever, derigenom att nya elever,
som bilda den yngre årsklassen, erhålla inträde
d. 1 Nov. hvarje år, då föregående läsårs äldre
årsklass kort förut afslutat sin tvååriga kurs och
lemnat institutet efter aflagd examen. I den lägre
lärokursen, som likaledes är tvåårig, sker inträde vid
institutet med halfva antalet för hvarje år. Denna
lärokurs motsvarar undervisningen vid de s. k. lägre
landtbruksskolorna i riket, och lärjungarna inom
denna afdelning kallas landtbrukslärlingar. – Rörande
undervisningen är i allmänhet stadgadt, att man
hufvudsakligen skall lägga vigt på jordbruket och
husdjursskötseln, så att binäringarna dervid ej må
uttränga modernäringen, ej häller hjelpvetenskaperna
uppdrifvas på landtbruksvetenskapens bekostnad. Till
den högre kursen höra följande läroämnen: a)
landthushållningens naturvetenskapliga grunder
(fysik, kemi, geognosi,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
