Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Wachtmeister, Axel - 5. Wachtmeister, Karl Hans - 6. Wachtmeister, Karl Hans - 7. Wachtmeister, Karl Adam - 8. Wachtmeister, sedan 1808 Trolle-Wachtmeister, Karl Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans von Fersen grundlade familjen Fersens
rikedom. A. H-ld.
5. Wachtmeister, Karl Hans, friherre, amiral,
den föregåendes brorson, son af Bleckert W. (se
W. 2), född d. 15 Juni 1682, blef underlöjtnant
vid Amiralitetet 1697 och öfverlöjtnant 1698 samt
utnämndes 1702 till drabant, men synes det oaktadt
hafva tjenat qvar vid flottan, ty s. å. förordnades
han till kapten vid Amiralitetet, i hvilken
ställning han med rätt till tur från nyssnämnda år
bekräftades af konungen 1707. 1704 var W. sekond
på skeppet »Öland», som under G. Psilanders (se denne)
befäl hade en så ärorik strid med en engelsk
eskader. Schoutbynacht vardt han 1712, Viceamiral
1715, och fick s. å. befälet öfver en eskader
af 4 rangskepp, 3 fregatter, 1 skottpråm.
1 brigantin och 50 skärbåtar för att med den betäcka
östra skärgården och kryssa i Bottniska viken.
I slutet af sommaren s. å. blef han amiral och
amiralitetsråd. Han föreslog s. å. inrättandet af en
docka, hvartill konungen anslog 60,000 dlr s. m.
Polhem skulle biträda vid detta företag. Den
14 Aug. 1727 (ej 1720, såsom stundom uppgifves)
blef W. president i Amiralitetskollegium.
Han afled i Stockholm d. 31 Jan. 1731.
A. H-ld.
6. Wachtmeister, Karl Hans, grefve, amiral, son
till W. 3, född d. 2 April 1689, förordnades redan
1711 till schoutbynacht. I April 1715 fick han
befallning att med sin eskader af 4 rangskepp och
2 fregatter kryssa mellan Pommern och Danmark,
hvarjämte han skulle förena sig med en eskader
från Göteborg, som skulle gå genom Stora Belt.
Innan denna förening hann ske, vardt W. (d. 24
April, n. st.) straxt utanför Femern, som han en
tid förut plundrat, anfallen af 7 danska rangskepp och
2 fregatter under schoutbynachten Gabell. Efter en
hårdnackad strid (»slaget på Kolberger heide»),
på hvilken först mörkret gjorde slut, ville W.,
hvars eskader blifvit mycket illa tilltygad,
begagna natten för att reparera sina skepp i
afsigt att dagen derpå försöka komma undan åt n.
genom Stora Belt. Detta lyckades dock ej, utan
hans fartyg råkade på bankarna vid Bülck.
Som W. led brist på krut och derför ej kunde
återupptaga den väntande striden, beslöt han att
förstöra sina fartyg, men hann ej utföra denna
plan till följd af Peder Wessels (Tordenskjolds)
vaksamhet, hvarefter W. öfverlemnade sig och sina
fartyg åt Gabell. W. blef Viceamiral 1716 och
amiral 1719. Under loppet af 1720 (sedan d. 9
Juni) befälhafvare öfver hufvudflottan, som kryssade
i Finska viken, gjorde han sitt fädernesland en icke
ringa tjenst derigenom att han lyckades fördröja
engelske amiralen Norris afsegling. Några år
derefter blef W. amiralitetsråd. Han dog d.
7 Mars 1736. Han brukar ofta förvexlas med sin
ofvannämnde kusin (se W. 5). A. H-ld.
7. Wachtmeister, Karl Adam, grefve, politiker,
den föregåendes kusins son, sonson af Bleckert W.
(se under W. 2), född på Rotenberg, Östergötland,
d. 27 Maj 1740, började sin militära bana 1756
såsom fänrik vid Skaraborgs regemente. 1776 hade
han avancerat till
öfverste för Jämtlands regemente och utnämndes 1785 till
öfverste för ett värfvadt regemente i Göteborg och
kommendant derstädes. 1787 utnämndes han till vice
guvernör för kronprinsen, hos hvilken han sedan 1781
varit anställd såsom kavaljer, och förordnades 1788
till öfverbefälhafvare i hufvudstaden, uppdrag, som
bevisade Gustaf III:s förtroende till honom. Men
vid 1789 års riksdag slöt han sig till dennes
motståndare. Han afsade sig sin hofcharge och sitt
regemente efter konungens hårda tal till adeln på
rikssalen d. 17 Febr. samt trädde efter de gamle
partiledarnas häktande jämte frih. Duwall i spetsen
för oppositionen på riddarhuset »för att med knappa
vilkor förfäkta frihetens och sitt stånds sak och
göra den vackraste rol svenska riksdagshistorien
framvisar» (Adlerbeth). Det var bl. a. han, som,
jämte Bielke, d. 7 April föreslog, att adeln skulle
protestera mot landtmarskalkens underskrift af
Förenings- och säkerhetsakten, en protest, som adeln
genast lät uppsätta, utan att vice landtmarskalken
framställde proposition derom. Då Gustaf III vid sitt
personliga besök på riddarhuset d. 27 April genomdref
ett slags bifall till bevillningens utgående på
obestämd tid, ropade W.: »Makten kan tvinga mig till
bifall, men frivilligt gifver jag det aldrig». Efter
riksdagens slut drog han sig till sitt och broderns
innehafvande länsgods Deyelsdorff i Pommern. Under
förmyndarestyrelsen utnämndes han till en af rikets
herrar och öfverstemarskalk hos enkedrottningen
(1792) samt till kansler för Åbo universitet
(1793). Han blef 1799 led. af Serafimerordensgillet
och s. å. upphöjd i grefligt stånd. Död ogift i
Stockholm d. 29 Juni 1820.
8. Wachtmeister, sedan 1808 Trolle-Wachtmeister (se
slägtöfversigten), Karl Axel, grefve, riksdrots,
sonson till W. 6, föddes d. 9 Maj 1754, blef student
i Lund 1768 och började, såsom e. o. kanslist, 1771
tjenstgöra i Justitierevisionen, der han, efter en
tillfällig adjunktion (1777) i Göta hofrätt, 1777
utnämndes till revisionssekreterare. Han utnämndes
1779 till justitiekansler och blef, vid 28 års
ålder, 1782 en af rikets herrar. 1787 kallades han
till riksråd och innehafvare af det af Gustaf III
återupprättade riksdrotsämbetet, hvarmed följde
högsta uppsigten öfver lagskipningen i hela riket
och presidentskapet i Svea hofrätt »samt jämväl uti
de öfriga hofrätterna, när omständigheterna sådant
medgåfve». Såsom riksdrots skulle han tillsvidare
förvalta äfven justitiekanslersämbetet utom de delar
af detsamma, som uppdrogos åt revisionssekreteraren
H. af Låstbom. W. bibehöll dock ordförandeskapet i
kanslirätten, emedan detta var alldeles oskiljaktigt
ifrån justitiekanslersämbetet. Konungen hade
i W:s person »velat återupplifva» det gamla
riksdrotsämbetet, och af den tidens svenskar fanns
ingen, som hade så många förutsättningar för att på
ett värdigt sätt fylla detta ämbete, hvilket var det
högsta i riket. Då konungen 1789 upplöste riksrådet
och uppdrog dess dömande myndighet åt en Högsta
domstol, förordnades W. till medlem af denna domstol,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
