Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Wadström, Karl Bernhard Filonegros - Vadsö, stad i Finmarkens amt, Norge - Vaduz, hufvudstad i furstendömet Liechtenstein - Wæchter. Se Wächter - Wael, Cornelis de - Vænius. Se Veen - Wærn, en ifrån Norge härstammande slägt - 1. Wærn, Karl Fredrik - 2. Wærn, Karl Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var sommaren 1864 brunnspredikant i Karlstad och
1878–82 sommarpredikant hos prinsessan Eugenie
på Gotland samt utnämndes 1881 till komminister
i Klara församling i Stockholm. W. har gjort
sig känd hufvudsakligen såsom utgifvare af
periodiska uppbyggelseskrifter. Bland dessa
märkas månadstidningen »Budbäraren» (se d. o.),
som han utgaf 1857–75, folkkalendern »Frideborg»
(1867–91) och tidningen »Hemåt» (1877–80). En i
viss mån religiös prägel bär äfven den illustrerade
tidskriften »Förr och Nu» (se d. o.), hvilken
W. utgaf och redigerade 1870–77 och 1886–91. Bland
hans publikationer må vidare nämnas samlingsverken
»Evangelisk skattkammare» (1858; 3:dje uppl. 1865),
»Pilgrimsharpan» (andliga sånger, 1861; 15
uppl.) och »Nytt bibliotek för berättelser, kultur-
och reseskildringar» (1890 o. följ.), förutom smärre
religiösa ströskrifter. W. har hopbragt den antagligen
största enskilda samling af porträttgravyrer, som
finnes i Sverige (öfver 40,000 blad).
Vadsö, stad i Finmarkens amt, Norge,
vid Varangerfjord, på 70° 4’ n. br.,
räknar 1,762 innev. (1890), hvartill
kommer det s k. landdistriktet med 1,295
innev. V. blef stad 1833 och har liflig handel på
Ryssland. Till den egentliga staden sluta sig tvänne
s. k. »kvaenbyer», hvilka bebos af inflyttade finnar
(N. kvæner). Vid staden har Svend Foyn en stor
anläggning för tillgodogörandet af hvalfångstens
produkter. V. är sedan 1886 säte för amtmannen i
Finmarkens amt. Såsom magistrat och polismästare i
V. fungera sorenskriveren och fogden i Varanger. I
V. finnes en »middelskole» (se Norge, sp. 1372).
E. H.
Vaduz, hufvudstad i furstendömet Liechtenstein,
på högra sidan af Rhendalen och nära
Arlbergbanan. Omkr. 1,000 innev. Bredvid staden ligger
den gamla borgen Vaduz l. Hohenliechtenstein.
Waechter. Se Wächter.
Wael [val], Cornelis de, flamsk målare, f. 1592 i
Antwerpen, d. i Genua 1661 eller 1662, har först i
nyaste tid blifvit erkänd. Han följde 1620 sin broder
Lucas de W., landskapsmålare, till Genua, der han slog
sig ned. Han målade först bataljer och lägerscener,
men i Italien mest genrebilder ur folklifvet och
scener ur bibliska historien. I de förra är han kylig
och klar; i Italien blef han mera kraftig och varm i
färgen. Hans arbeten hafva hittills i många samlingar
gått under falska namn. Bland dem märkas från
den förra perioden Vandringen genom Röda hafvet (i
Wiens kejs. museum), Krigsläger (i Braunschweig) och
Lägerscen (i Neapels museum), från den italienska
tiden 6 folkscener i Venezias akademi, 6 bilder från
italienskt bondlif (i Pal. Pallavicini, Genua), och
Italiensk charlatan (i Kassels galleri). Af honom
finnas äfven 8 raderingar, som skildra italienskt
folklif. C. R. N.
Vaenius. Se Veen.
Waern, en ifrån Norge härstammande slägt, som med
köpmannen Mattias W., delegare i firman Anker &
Waern, 1767 öfverflyttade till
Sverige. En af Mattias’ sonsöner, Jonas (se W. 3),
blef 1857 adlad.
1. Waern, Karl Fredrik, bruksegare, riksdagsman,
född på Högens säteri på Dal d. 28 Maj 1787,
blef student i Upsala 1803 och öfvertog 1806
skötseln af Billingsfors’ jernbruk. Efter dess
försäljning 1813 flyttade han till Göteborg och
grundlade der den firma, som ännu bär hans namn.
Sedan han 1827 återflyttat till Dal, inköpte han
Baldersnäs egendom och Bäckefors bruk, förskönade
den förra och uppdref i högsta grad dess jordbruk
samt införde vid det senare först i Sverige
det s. k. Lancashire-smidet (1829). För sina
förtjenster om den svenska jernhandteringen
erhöll han Jernkontorets stora medalj. W.,
som 1839 var statsrevisor, representerade 1840–41
och 1844–45 staden Göteborg i borgareståndet, der
han jämte T. Petré var de liberales ledare.
Vid båda de ofvannämnda riksdagarna satt han
i konstitutionsutskottet, och det sades om honom,
«att han der hade sju röster», emedan de sex
bönderna i utskottet alltid instämde i hans yrkanden.
Död på Baldersnäs d. 18 Juli 1858.
2. Waern, Karl Fredrik, riksdagsman, ämbetsman, den
föregåendes son, föddes i Göteborg d. 15 Jan. 1819.
Efter att hafva genomgått den s. k. Hillska
skolan å Barnängen invid Stockholm och studerat
vid sachsiska bergsakademien i Freiberg (1836–38)
ingick W. 1840 på sin faders kontor, förvärfvade 1844
borgarerätt i Göteborg och blef efter faderns död
(1858) chef för firman C. F. Waern. Bland hans
affärsföretag må anmärkas, att han var Sveriges
förste importör i stort af konstgjorda gödningsämnen
(1853) och att han anlade den första svenska fabrik
för tillverkning af sådana (1857). 1847 hade han
efterträdt sin fader i borgareståndet, då denne
nedlagt riksdagsmannaskapet. W., som bevistade
ståndsriksdagarna 1847–48, 1850–51, 1853–54,
1859–60, 1865–66, utmärkte sig som en ifrig förkämpe
för en representationsförändring och jernvägars
anläggande samt var för öfrigt en nitisk deltagare
i riksdagsarbetet. Bland af honom väckta
motioner, som bifallits, må nämnas förslag om
utvidgade medborgerliga rättigheter för judarna och
om tackjernstiondens och hammarskattens upphörande
samt om en ny mellanrikslag (1868). Under samma
tid togos hans krafter starkt i anspråk för kommunala
och andra värf. Så var han 1852–58 ordf. i styrelsen
för Köping-Hults jernvägsbolag, 1862 Sveriges
kommissarie vid verldsutställningen i London,
1864–68 verkställande direktör i styrelsen för Dalslands
kanalaktiebolag (ordförande i styrelsen sedan 1876),
1858–62 en af Göteborgs stads äldste och 1863–70
ordförande bland stadsfullmäktige. 1867 valde
Göteborg honom till en af sina representanter i
Andra kammaren, men han antog i stället val till
riksdagens Första kammare, hvilken han, återvald
1875 och 1884, ännu tillhör. Den 3 Juni 1870
inkallades W. i statsrådet såsom chef för Finansdepartementet
i Adlercreutz’ ministèr. Bland de författningar,
hvilka han såsom finansminister kontrasignerade, må
nämnas ny mellanrikslag (1874), ny myntlag (1873),
förändrad författning för enskilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
