Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wahlenberg, Georg (Göran) - Wahlenberg, Anna Maria Lovisa - Wahlgren, Fredrik August - Wahlin, Olof Fredrik - Vahlodea Fr., fjälltåtel, bot., ett lågväxt, glatt och mjukt, i fjälltrakter växande gräs - Wahlqvist, Ehrnfried
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tabell öfver särskilda orters jordtemperatur och öfver
växternas gränser i de af honom under denna resa
besökta trakterna. Sedan han 1810 och 1811 äfven i
rikets södra provinser undersökt jordtemperaturen
och växternas geografiska förhållanden, anträdde han
1811 en resa till kontinenten i samma syfte. Såsom
bysantinsk stipendiat reste han först till Berlin,
der han fullbordade och utgaf Flora lapponica (1812,
af Vet.-akad. belönt med linnéska priset), besökte
sedan Harz och norra Schweiz, hvarunder han hade sitt
hufvudqvarter i Zürich, der han lät trycka sitt
bekanta verk De vegetatione et climate in Helvetia
septentrionali tentamen (1813), samt sommaren 1813
Karpaterna, öfver hvilkas vegetation han utgaf sin
äfven i utlandet högt värderade Flora Carpatorum
principalium (Göttingen 1814). Efter sin återkomst
till Sverige började W. studera äfven landets geologi
och gjorde under flere somrar resor för att undersöka
svenska petrifikat. Arbeten af honom på detta
område äro afhandlingarna Svenska jordens bildning
(i tidskriften »Svea» 1818; , ny uppl. derst. 1824;
äfven särskildt utgifven s. å.), för hvilken han
af Svenska akad. erhöll Lundbladska priset, samt
Petrificata telluris suecanae examinata (i »Nova acta
societ. scient. ups.» VIII, 1821). Bland hans öfriga
arbeten må nämnas Flora upsaliensis (1820), Flora
svecica (1824–26; 2:dra uppl. 1831–33), ett verk af det
högsta värde för kännedomen om Nordens vegetation,
för hvilket han af Vet.-akad. 1827 erhöll den öfver
Linné slagna minnespenningen i guld, samt texten
till fig. 595–738 i 9:de–11:te bandet af »Svensk
botanik» (1823–30). Konservativ i allt, var han det
äfven i vetenskapen, utom i ett fall, nämligen i den
terapevtiska delen af medicinen, der han omfattade
Priessnitz’ och Hahnemanns åsigter. Derigenom kom han
såsom universitetslärare i ett afsöndradt, stundom
t. o. m. spändt förhållande till både ämbetsbröder
och lärjungar. Hans vetenskapliga författareskap var
ock i det närmaste afslutadt med hans tillträde till
professuren. – Redan 1808 hade W. blifvit kallad till
ledamot af Vet.-akad., hvarefter hans alltmer stigande
rykte såsom grundlig vetenskapsman förskaffade
honom ledamotskap i en mängd lärda sällskap i och
utom landet. Efter honom äro uppkallade växtslägtet
Wahlenbergia samt flere växtarter. W:s vetenskapliga
skrifter vittna om hans skarpa observationsförmåga
och grundliga lärdom; flere af dem ega klassicitetens
insegel. Hans floror äro mästerstycken, hvilkas
likar knappast någon författare i andra land dittills
förmått åstadkomma. Växtgeografien erhöll genom honom
vigtiga bidrag till sin utveckling, t. ex. genom läran
om jordtemperaturens inflytande på vegetationen och
om dennas förhållanden i olika klimat, och äfven i
växtanatomien och växtfysiologien voro hans åsigter
för sin tid af högt värde.
Wahlenberg, Anna Maria Lovisa, författarinna, född i
Stockholm d. 23 Maj 1858, utgaf 1882 under signaturen
Rien de täcka skisserna Teckningar i sanden. Hon har
sedermera författat romanerna Små själar (1886)
och Underliga vägar (1887), skiss-samlingarna
Hos grannas (s. å.), I hvardagslag (1889) och
Stora barn och små (1891) samt komedien På vakt
(uppf. 1890), hvilket efterföljts af några andra. Hon
eger sin styrka i en skarpsynt iakttagelse af
hvardagsmenniskors väsende, ett godlynt gäckeri och
samtalstonens osökta naturlighet. Hon är sedan 1888
gift med tidningsmannen F. Kjerrman, men författar
fortfarande under sitt flicknamn.
Wahlgren, Fredrik August, anatom, född i Lund d. 26
Aug. 1819, inskrefs som student i Lund 1835 samt
blef med. licentiat 1847 och kirurgie magister
1848. Han disputerade 1849 för med. doktorsgraden
(Bidrag till generationsorganernas anatomi och
fysiologi hos menniskan och däggdjuren) och företog
derefter en utländsk studieresa, hvarunder han
studerade företrädesvis i Utrecht under Schröder van
der Kolk och Donders. 1850 erhöll han diplom såsom
med. doktor, och 1868 promoverades han till filos.
hedersdoktor. Efter att hafva förestått anatomie
adjunktstjensten vid Karolinska institutet utnämndes
han 1850 till dess ordinarie innehafvare och fick 1852
enahanda befattning vid Lunds universitet. År 1857
befordrades han till zoologie professor derstädes. Död
i Lund 1877. Utom smärre afhandlingar i tidskrifter
utgaf W. Kort framställning af vensystemets allmänna
anatomi hos menniskan (1851) samt Öfversigt af
matsmältningsorganerna hos irregulärdjur och
coelenterater (1857). R. T-dt.
Wahlin, Olof Fredrik, prest, vitterlekare, född i
Falun d. 22 April 1805, blef student i Upsala 1826,
prestvigdes 1828 och anställdes s. å. såsom slotts-
och hospitalspredikant i Vesterås. Han utnämndes 1842
till kyrkoherde i Möklinta (Vestmanland), hvilket
pastorat han 1854 utbytte mot Gagnefs och Mockfjerds i
Dalarna. Död i Gagnef d. 12 Jan. 1862. På det vittra
området uppträdde W. 1832 med ett häfte Sånger i
Dalarne, utmärkande sig för fulltonig diktion och
en viss poetisk mognad. Svenska akademiens 2:dra
pris tillerkändes 1835 W:s skaldestycke Bröllopet
på Gulleråsen. Han offentliggjorde dessutom dikter
i tidskrifter, var flere år trägen medarbetare
i »Westmanlands läns tidning» och utgaf 1840
ecklesiastiktidningen »Aros».
Vahlodea Fr., fjälltåtel, bot., ett lågväxt
glatt och mjukt, i fjälltrakter växande gräs
(nat. fam. Gramineae Juss., kl. Triandria L.),
som har korta, platta blad och omkr. 4 mm. långa
2–3-blommiga småax, hvilka, till antalet få,
sitta i en gles vippa. Den skandinaviska arten
V. atropurpurea Fr. växer å fuktiga ställen i
Torne lappmark ned till Herjedalen samt å Norges
fjäll från östfinmarken ned till Kristiania stift.
O. T. S.
Wahlqvist, Ehrnfried, landskapsmålare,
född i Ystad d. 26 Mars 1815, studerade 1850–55 i
Düsseldorf och Köpenhamn samt har för det mesta
målat månskensstycken och landskap i lätt höstdimma
(ofta med motiv från Djurgården vid Stockholm),
vanligen kännetecknade af en grönaktig ton. W. har
utställt sina arbeten dels i konstföreningarna,
dels på flere
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
