- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring /
83-84

(1893) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wahlqvist, Ehrnfried - Wahlstatt, by i preussiska prov. Schlesien - Wahlström, Jonas Gustaf - Wahren, Adolf Vilhelm - Wahrendorff, Martin von - Wahrmund, Adolf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

verldsexpositioner, der de i allmänhet vunnit publikens
bifall och äfven funnit köpare.

Wahlstatt, by i preussiska prov. Schlesien,
9 km. s. ö. om Liegnitz, ligger på den plats,
der Neder-Schlesiens hertig Henrik II i spetsen för
tyska riddare och polacker d. 9 April 1241 levererade
mongolerna (tatarerna) ett blodigt slag, i hvilket
hertigen stupade. Mongolerna segrade, men deras seger
var så dyrköpt, att de ej vågade fortsätta sitt tåg
vesterut. Till minne af slaget byggdes ett kapell,
omkring hvilket byn W. uppstått, och der firas årligen
en minnesfest (»tatarfest»). Vester om byn ligger
det slagfält, der Blücher d. 26 Aug. 1813 vann sin
stora seger öfver fransmännen (se Katzbach), hvilken
förskaffade honom titeln furste af W.

Wahlström, Jonas Gustaf, författare, publicist,
född i Värmland d. 15 Dec. 1814, student i Upsala
1831, filos. magister 1839, blef 1840 e. o. amanuens
vid universitetsbiblioteket och tjenstgjorde der
1847–50 såsom förste amanuens, hvarefter han bosatte
sig i Stockholm. 1839–52 var han (under sign. –
AÖ – och – aö –) medarbetare i »Biographiskt
lexicon», i hvars redaktion han en tid intog
en ledande ställning. Under sin tjenstgöring vid
biblioteket hade han egnat uppmärksamhet åt Nordens
fornhäfder, och för att i Sverige sprida kännedom om
den utomskandinaviska granskningen af dessa utgaf
han 1847–48 Fornnordiskt bibliotek. Hans sista
arbete på det historiska området var Den nyaste
forskningen angående Nordens äldsta bebyggare
och deras efterlemnade minnen
(1852). Derefter
egnade han sig nästan uteslutande åt politiskt
skriftställeri, mest i egenskap af publicist. 1839
hade W. i Upsala blifvit delegare i ett boktryckeri
(»Wahlström & Låstbom» till 1845, »J. Wahlström &
C:o» till 1859, då tryckeriet såldes), och s. å. blef
han ansvarig utgifvare af »Upsala tidningar», som
upphörde med Juni 1842. Under sin Upsala-tid var han
derjämte medarbetare i åtskilliga andra tidningar och
tidskrifter samt medutgifvare af tidskriften »Frey»,
och 1841 utgaf han (tills. med K. O. Angeldorff)
»Belysningar», en politisk revy, kritiskt berörande
den samtida oppositionspressen och dess män. Sedan
han flyttat till hufvudstaden, blef han 1852 delegare
i »Aftonbladet» och tillhörde dettas redaktion till
1853, från hvilket år till 1860 han såsom bruksegare
var representant i borgareståndet vid tre riksdagar
och såsom moderat-liberal förfäktade åsigter,
hvilka numera äro till stor del förverkligade. Han
framlade dessa delvis inför allmänheten i skriften
1854 års riksmöte (tills, med P. R. Tersmeden,
1854; ny uppl. 1855), och mot ståndsintressena,
särskildt mot adelns, är hans skrift Från riksdagen
(I, 1857) riktad. Efter att hafva varit medarbetare
(1857–58) i »Örebro tidning» och (1863) i »Nerikes Nya
allahanda» anlade han 1865 ett tryckeri i Vesterås
och blef s. å. ansvarig utgifvare af tidningen
»Aros», men frånträdde såväl denna befattning som
tryckeriet 1868, hvarefter han till 1878 å nyo var
medarbetare i »Aftonbladet». 1868 var han medlem af
kyrkomötet. Ekonomiska motgångar tvungo emellertid
W. att åter syssla
med tidningsutgifvande, och under åren 1870–74 var
han redaktör af några landsortsblad. Till sist bosatte
han sig i Upsala och afled der d. 28 Okt. 1885.
K. F. W.

Wahren, Adolf Vilhelm, industriidkare, född d. 10
Dec. 1814 i Stockholm, utbildade sig vid väfnads-
och färgeriinrättningar i Stockholm och Tyskland samt
flyttade 1838 till Finland, till hvars industris
lyftning han kraftigt bidrog. Han arrenderade
Jokkis klädesfabrik i Tammela socken, grundlade
1847 i närheten af Jokkis Forssa bomullsspinneri
(se d. o.) och förenade några år senare dermed
ett bomullsväfveri å det tätt intill belägna
Viksberg. Äfven i andra industriella och kommersiella
företag var han intresserad och arbetade derjämte på
jordbrukets förbättring. W. adlades 1883 och dog d. 28
Aug. 1885. M. G. S.

Wahrendorff, Martin von, friherre, bruksegare,
född d. 26 Nov. 1789, tillhörde en tysk ätt,
som inkom till Sverige med hans farfader, Joachim
Daniel W
. (f. 1726, d. 1803), hvilken egnade sig åt
handel och bruksrörelse och samlade en betydande
förmögenhet. Han egde bl. a. Åkers styckebruk
samt Länna och Skeppsta jernbruk i Södermanland,
Aspa bruk i Nerike och Siljansfors i Dalarna. Han
hugnades med kommerseråds titel. Hans tre söner
upphöjdes 1805 i tyskt riksfriherrligt stånd och
blefvo s. å. naturaliserade svenska adelsmän med
namnet von W. Martin von W., som studerade i Upsala,
egnade sig en tid åt den diplomatiska banan (han
var legationssekreterare och chargé d’affaires i
London) och hofvägen, der han 1831 avancerade till
hofmarskalk. Men med största ifver omfattade han
sedermera en tid kanontillverkningen vid Åker
och lyckades framställa den första användbara
bakladdningsmekanismen (se Kanon, sp. 170), på
hvilken patent uttogs 1837. Den första kanon med
sådan mekanism tillverkades 1840. Under närmast
följande år utförde W. försök med refflade lopp
till dessa pjeser och kan sägas hafva gifvit idén
till spetsprojektilernas styrning i refflorna
medelst en mantel af mjukare metall än projektilen,
derigenom att han omslöt sina spetsprojektiler med
en mantel af bly. Med anledning af sina förtjenster
på kanontillverkningens område kallades han
1851 till led. af Krigsvetenskapsakademien. Han
afled i Stockholm d. 20 Jan. 1861. Med hans kusin
hofmarskalken Henrik Gustaf v. W. (f. 1806), egare
till Skeppsta bruk, utslocknade ätten v. W. d. 17
Febr. 1881. H. W. W.

Wahrmund [-munt], Adolf, tysk orientalist, f. 1827 i
Wiesbaden, studerade filologi i Göttingen samt blef
1862 docent i arabiska språket vid universitetet i
Wien och 1870 derjämte docent vid »den orientaliska
akademien» derstädes. Hans förnämsta arbeten äro
Praktisches handbuch der neuarabischen sprache
(med »Lesebuch» och »Schlüssel», 1861–66; 3:dje
uppl. 1886), Prakt. handb. der osmanischen sprache
(med »Lesestücke» och »Schlüssel», 1869; 2:dra
uppl. 1884), Prakt. handb. der neupersischen sprache
(med »Lesestücke» och »Schlüssel», 1875; 2:dra
uppl. 1884), Handwörterbuch der neuarabischen und
deutschen sprachen
(2 bd,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:44 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfaq/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free