- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring /
205-206

(1893) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Valloner, befolkningen i sydöstra delen af Belgien - Vallonering, trädgårdsk. - Vallonsmide, metallurg., är en smidesmetod - Wallot, Paul - Walloth, Wilhelm - Wallpays. Se Hualapais - 1. Wallquist, Olof

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åtföljdes af en läkare, en skollärare och en
reformert prest (vallonerna voro nämligen i allmänhet
protestanter; nu äro de i sitt hemland katoliker) och
fördelades af De Geer på hans många egendomar, hvarvid
Dannemoraverken mottogo den drygaste delen. Ehuru
De Geer 1627 skaffat sig konungens förbud för andra
bruksegare att draga till sig dessa valloner, kunde
han ej hindra, att de spredo sig äfven till andra
bruk. Nu träffas deras ättlingar såväl i Upland
och Gestrikland som i allmänhet i mellersta Sverige
vid bruk, som aldrig tillhört De Geer eller hans
arfvingar. Öfverallt öppnade deras kända duglighet i
jernhandtering ett stort fält för verksamhet, och vida
omkring omskapade de denna näring genom införandet af
vallonsmidet, hvilket innebar en för den tiden i hög
grad vigtig och nyttig reform. Mellersta Sverige är
rikt på familjer, hvilkas namn häntyda på vallonsk
härkomst. Inalles torde antalet personer i Sverige,
hvilka härstamma från dessa invandrade valloner, kunna
anslås till 5,000. Lektor C. F. Wiberg antecknade
ur kyrkoböcker och arkiv i Upland, Östergötland,
Värmland och Nerike 231 namn, hvilka syntes honom
hafva vallonskt ursprung; en bland slägten De
Geers familjepapper befintlig samtida förteckning
på vallonska arbetare, som till 1633 kommit till
Norrköping, innehåller 134 namn, af hvilka endast 8
finnas bland de af Wiberg upptecknade. Från början
af och t. o. m. långt efter sin inflyttning ville
vallonerna gifta sig endast inbördes, men småningom
hafva de uppgifvit denna sed och blandat sig med
svenskarna. Till en början hade de religionsfrihet,
men Kristinas öfvergång till katolicismen (1654)
hade hos svenskarna framkallat en misstämning,
som betydligt inskränkte religionsfriheten för
såväl katoliker som främmande protestanter, och
denna intolerans torde hafva gifvit anledning
till någon utflyttning af vallonerna; åtminstone
omtalas ingen inflyttning af sådana efter denna
tid. Der vallonerna förblifvit tämligen oblandade,
kunna de i det yttre ganska lätt skiljas från den
öfriga landtbefolkningen. Merendels äro de, säger en
tecknare (kyrkoherden C. G. Rollin, predikant vid
Österby bruk) om vallonerna i Upland, »mörkletta,
med bruna ögon, något uppböjd näsa och svart hår. I
umgänget äro de öppna och fritaliga, känsliga vid
de minsta förolämpningar, skarpsinniga i omdöme och
mycket läraktiga. Man förebrår dem en viss sträfhet
och envishet, som de hafva svårt att öfvervinna. I
själsodling och belefvenhet stå de bestämdt öfver
uplandsallmogen i allmänhet. I deras boningar råder
mycken snygghet och ordning, och sjelfva, när de äro
iklädda sina helgdagsdrägter, äro de ofta med verklig
elegans utstyrda». Vid sitt arbete begagna de
ännu flere tekniska termer, hemtade från sitt
hemlands språk, bl. a. orden gujar, handtlangare, gös
(Fr. gueuse), jerntacka, lupp (loupe), liten smälta,
turnej (tournée), smedernas arbets- och hvilotider,
men eljest förekomma bland dem knappt några ord af
franskt ursprung. Jfr C. F. Wiberg: »Louis De Geer
et la colonisation wallonne en Suède» (»Bulletin
de l’Institut archéol. liégeois», bd 12, 1876). Jfr ock samma
tidskrift, bd 21, 1889, der en af förre statsministern
frih. L. De Geer meddelad namnlista finnes intagen.

Vallonering (af Fr. vallonné, småkullig, af vallon,
liten dal), trädgärdsk., markens planering på
det sätt att gräsplanerna blifva försedda med
lägre upphöjningar för hvarje träd, buskparti och
blomstergrupp samt deremellan med grunda, dallika
fördjupningar.

Vallonsmide, metallurg., är en smidesmetod, som på
1640-talet på föranstaltande af den om den svenska
industriens utveckling så högt förtjente Louis de
Geer infördes vid jernbruken i Dannemora bergslag
och der fortfarande bibehålles. Han införskref
nämligen valloner (se d. o.) såsom smeder, och
den af dem införda smidesmetoden karakteriseras
derigenom att färskningen och räckningen förrättas i
olika härdar samt att, ehuru härdarna äro stora och
öppna, endast helt små qvantiteter jern på en gång
bearbetas. Tackjernet, som kommer från masugnen
i 3,5 à 4 m. långa s. k. »gösar» (se d. o.),
införes bakom härden öfver askväggen (jfr Härd)
och frammakas för forman i mån af behof, så att
för hvarje smälta, eller s. k. »lupp» (Fr. loupe),
endast omkr. 25 kg. nedsmältas, hvilka derefter
genom ständiga brytningar bearbetas, tills luppen
är färdig att uppbrytas ur härden och hopslås under
hammaren. Den öfverlemnas derefter till räckarehärden
för att vällas och uträckas. På ett skift, eller
s. k. »turnej», om 3 à 3 1/2 timmar erhållas 6 sådana
lupper, hvarjämte äfven från räckarehärden erhålles
en s. k. »räckare-lupp». Från ett par vallonhärdar
erhålles på detta sätt mer än 10 ton uträckt stångjern
i veckan. Smidet bedrifves sålunda ganska fort,
men kolåtgången är stor, och mycket folk användes,
hvarför denna metod ej kan räknas till de mest
ekonomiska. Då emellertid de förnämste afnämarna
af Dannemorajernet, de engelske stålfabrikanterna,
på det högsta frukta hvarje förändring i jernets
natur, har denna smidesmetod bibehållits i nästan
samma skick, som då den först infördes i vårt land.
C. A. D.

Wallot, Paul, tysk arkitekt, f. 1842, studerade
i Berlin, Italien och England, bosatte sig 1869 i
Frankfurt samt har der byggt en mängd privathus i en
blandstil af romanska och renaissance-former. 1882
vann han första priset i täflingen för uppförandet
af den nya riksdagsbyggnaden i Berlin.

Walloth, Wilhelm, tysk romanförfattare, f. i
Darmstadt 1856, tillhör den nyare, realistiska
diktaregruppen. Han har utmärkt sig i den historiska
romanen (Im schatzhaus des königs, 1883,
öfvers. under titeln »Faraonernas skattkammare», 1890;
Oktavia, 1885; Der gladiator, 1888; Tiberius, 1889,
m. fl.) och än mera i den psykologiska med modernt
ämne (Der dämon des neids, 1888, hvilken påminner om
Dostojevskis »Raskolnikov»), hvarjämte han uppträdt
såsom lyriker och tragediförfattare.

Wallpays. Se Hualapais.

1. Wallquist, Olof, biskop, statsman, föddes d. 6
Juni 1755 i Edsbergs socken, Nerike, der

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:26:32 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfaq/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free