Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wat Tyler, d. v. s. Valter tegeltäckaren, var den förnämste ledaren för det stora bondeupproret i England under Richard II:s regering - Watzmann, alptopp i sydöstligaste Bajern - Vau. Se Reseda - Vauban, Sebastian le Prètre, markis de V. - Vaucanson, Jacques de - Vaucelles, fordom cisterciens-kloster i norra Frankrike (depart. Nord) - Vaucheriaceæ DC., bot., en nat. växtfamilj, hörande till gruppen Siphoneæ bland grönalgerna (Chlorophyceæ) - Vaucluse. 1. Departement i sydöstra Frankrike - Vaucluse. 2. (Lat. Vallis Clausa) By i ofvannämnda depart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mellan konungen och honom kom emellertid till stånd, och
under detta blef W. T., som red vid konungens sida,
nedhuggen af mayorn i London, Walworth. Ledarens
fall bröt fullkomligt upprorets styrka, och det
kufvades, utan att de utlofvade reformerna blefvo
genomförda. Southey har behandlat W. T. dramatiskt.
J. N.
Watzmann, alptopp i sydöstligaste Bajern, nära
Salzburgs gräns, med fyra spetsar af 2,404–2,740
m. höjd.
Vau. Se Reseda.
Vauban [våba’ng], Sebastian le Prètre, markis de V.,
fransk marskalk, f. 1633, d. 1707, ingick sjutton år
gammal i prinsens af Condé armé, som bekämpade hofvet,
blef fången af rojalisterna och fick af Mazarin
löjtnantsfullmakt. 1674 blef han general och fick
1677 såsom »commissaire general des fortifications»
ledningen af Frankrikes fortifikationsväsende. 1703
erhöll han marskalksstafven. V. var en synnerligen
framstående militäringeniör, som med teoretiska
kunskaper förenade en ovanligt rik erfarenhet inom
sitt yrke. Han nybyggde 33 och förbättrade mer än 300
äldre fästningar, förde 53 belägringar och deltog i
140 fältslag och träffningar. V. var icke anhängare
af något visst system inom befästningskonsten, utan
lämpade sina anläggningar efter markens beskaffenhet
och stridsmedlens fordringar. Genom denna praktiska
riktning afvek han väsentligen från många ingeniörer
före och efter honom, hvilka genom sträfvandet efter
likformighet i alla anläggningar bildat ensidiga och
svaga befästningssystem. Ehuru V. således icke sjelf
uppgjort något nytt fästningssystem, har man från
olika perioder af hans rika verksamhet sammanfattat
vissa regler, som man funnit hafva utgjort grunden
för hans konstruktioner, och uppställt dem i tre
system, som man uppkallat efter honom. Äfven för
kasernbyggnader har han framställt en särskild
typ, som fått namn af »Vaubans system» (jfr
Kasern). Fästningskriget ombildades af V. helt och
hållet och har sedan dess i sina hufvuddrag bibehållit
sig nästan oförändradt. Han införde paralleller,
ordnade sapparbetet, uppfann rikochettelden m. m. Hans
grundsats vid anfallet var att hällre taga en fästning
steg för steg »med spaden», än att med mycken
manspillan våga en oförberedd stormning. Under de
sista åren af sin lefnad nedskref han sina tankar
och grundsatser i ett arbete om 12 folioband, som han
kallade Mes oisivetés, hvaraf dock endast några delar
blefvo tryckta. Poncelet utgaf 1841–43 utdrag ur det
under titeln Mémoires inédits de Vauban, Favé 1847
V:s Mémoires militaires. O. A. B.
Vaucanson [våkansså’ng], Jacques de, fransk mekaniker,
f. 1709, d. 1782, kom efter åtskilliga prof på
mekaniskt snille, hvilka han utförde med primitiva
verktyg, till Paris för att idka vetenskapliga studier
och skaffade sig snart europeiskt rykte genom en rad
af mekaniska mästerstycken, särskildt automater. Bland
dem må nämnas mässingsankorna, som snattrade, flaxade
med vingarna och togo samt digererade för dem framlagd
mat, och hans androider (se d. o.). Kardinal Fleury
utnämnde honom till
inspektör öfver sidenfabrikerna, och för
sidenindustrien uppfann V. flere maskiner. V. var
ledamot af vetenskapsakademien. Sina automater och
maskiner skänkte han drottningen.
Vaucelles [våsä’l], fordom cisterciens-kloster
i norra Frankrike (depart. Nord), vid Schelde,
8 km. s. om Cambrai. Der slöts d. 5 Febr. 1556 ett
femårigt stillestånd mellan Henrik II af Frankrike
och kejsar Karl V, enligt hvilket den förre kom i
besittning af Metz, Toul och Verdun.
Vaueheriaceae DC. [vå-], bot., en nat. växtfamilj,
hörande till gruppen Siphoneae bland grönalgerna
(Chlorophyceae). Bålen består under vegetationsstadiet
af en enda, oregelbunden eller gaffellikt förgrenad
cell utan all differentiering i stam eller blad,
hvaremot rotliknande utskjutningar förekomma, hvilka
göra tjenst som häftorgan. Neutral förökning sker
genom svärmsporer (zoosporer), hvilka bildas hvar för
sig i en genom en vägg afgränsad grenände, innehålla
många cellkärnor och äro försedda med små parvis
ställda cilier, som bilda likasom en fin pels på hela
eller största delen af ytan. Befruktning eger också
rum genom bildandet af antheridier, ur hvilka utkommer
en mängd med 2 cilier försedda spermatozoider. Dessa
uppfångas af en slemmassa, som hos åtminstone en del
af oogonierna utkommer ur ett hål i väggen. Genom den
befruktning, som slutligen sker i oogoniet, uppkommer
en med ett tjockt skal omgifven, oljerik zygote, hvars
ytterskal vid groningen spränges. En ny Vaucheria
växer då ut. Blott ett slägte finnes, med arter i både
sött och salt vatten. O. T. S.
Vaucluse [våklys]. 1. Departement i sydöstra
Frankrike, bildadt af grefskapet Venaissin,
furstendömet Orange och en del af Provence, begränsas
af Drôme i n., Basses-Alpes i ö., Bouches-du-Rhône
(från hvilket det skiljes genom Durance) i s. samt
Gard och Ardèche (gräns Rhône) i v., hvarjämte det
har en enklav, kant. Valréas, i depart. Drôme. Areal
3,578 qvkm. 241,787 innev. (1886), deraf omkr. 5,000
reformerta. Vestra tredjedelen tillhör Rhônedalen
och består af Oranges, Carpentras’ och Cavaillons
bördiga slätter. Östra delen är ett af Alpernas grenar
fyldt bergland, hvars högsta punkt, det majestätiska
Mont Ventoux (1,912 m.), är märklig genom den
storartade utsigten derifrån och sitt meteorologiska
observatorium. Rhônedalen lider af mistral, men i de
andra, af bergen skyddade dalarna växa vinrankan,
fikon, oliver och andra sydfrukter. Phylloxeran
har minskat vinplanteringarnas storlek från 32,000
till 5–6 tusen hektar, men numera har amerikanska
vinstocken införts, och skörden uppgick 1884 till
217,000 hl. Odlingen af kräpp och mulbärsträd är i
aftagande. Ur mineralriket hemtas stenkol, jernmalm,
svafvel samt flere slags sten. Industrien är mångsidig
och ganska liflig. Depart. indelas i 4 arrondissement:
Avignon, Apt, Carpentras och Orange. Hufvudstad:
Avignon. – 2. (Lat. Vallis Clausa) By i ofvannämnda
depart., åt hvilket den gifvit namn, i en vildt
romantisk klippdal, 24 km. ö. om Avignon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
