Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wedel-Jarlsberg. 1. Johan Caspar Herman W.-J. - Wedel-Jarlsberg. 2. Ferdinand Carl Maria W.-J. - Wedellsborg, danskt grefskap i nordvestra delen af Fyen - Vedel-Simonsen. Se Simonsen, L. - Vedens härad i Elfsborgs län - Vederdöpare (T. wiedertäufer, af wieder, om igen). Se Anabaptister - Vedergällningsteori. Se Retribution och Straffteori - Vederhäftighet, en förmögenhetsställning af sådan beskaffenhet att personen är i stånd att uppfylla henne åliggande förbindelser - Vederlag, byggnadsk. Se Hvalf och Mur, sp. 478
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Köpenhamn och genom Sverige, der han i Vänersborg besökte
grefve Essen i dennes hufvudqvarter. Han förbehöll
sig vid detta tillfälle full handlingsfrihet och
aflade ingen ed till svenske konungen. Vid hans
hemkomst hade Kristian Fredrik låtit proklamera
Norges sjelfständighet och utskrifvit val till
en riksförsamling. W. aflade sin ed åt den nye
regenten under förbehåll att riksförsamlingen skulle
ega att besluta om landets framtid. Regenten hade
emellertid anordnat valen så, att dessa begränsade
församlingens myndighet blott till att bestämma den
blifvande författningen, och derigenom gjort dem till
ett plebiscit för sig sjelf; endast fullmakterna
för representanterna för Jarlsbergs grefskap och
Bratsbergs amt innehöllo ett förbehåll såsom det nyss
nämnda. W. infann sig d. 10 April i riksförsamlingen
på Eidsvold med det program att hon skulle erkännas
såsom uttryck för den oinskränkta folksuveräniteten
för att derefter låta regenten framlägga fullständig
redogörelse för förhållandet till andra makter; först
derefter ansåg han tiden vara inne för underhandlingar
med Sverige angående en på frivillighetens väg gjord
förening med detta land. Detta lyckades dock ej,
och då församlingen d. 19 April beslutit, att den
skulle upplösas, sedan författning utarbetats och
konung (Kristian Fredrik) valts, var vägen stängd
för att fortsätta i den riktning han önskade. W. tog
emellertid mycket verksam del i författningsarbetet,
dels i konstitutionskomitén, dels i församlingen. Han
invaldes på sommaren s. å. i det urtima storting,
som beslöt föreningen med Sverige. Han var sedermera
Karl Johans förnämste rådgifvare vid valet af den nya
regeringen, hvars medlemmar han gaf sitt förord utan
hänsyn till deras föregående partiståndpunkt. Sjelf
öfvertog han finansdepartementet och lyckades
genom ett ofantligt arbete, ofta under förtviflade
förhållanden, att upprätthålla och trygga landets nya
statshushållning. Detta kräfde emellertid åtgärder,
som ibland kunde synas hårda nog och derför väckte
missnöje. Då Karl Johan å andra sidan ville
ingripa i finansförvaltningen på ett sätt, som
W. ej kunde gilla, blef denne utan stöd hos såväl
konung som folk. 1821 års storting väckte åtal mot
honom för riksrätten, hvilken fullständigt frikände
honom. W. tog nu afsked och lefde en lång följd af år
hufvudsakligen för förvaltningen af sina gods, men var
medlem af stortingen 1824, 1827, 1828 och 1830. Han
ledde dessutom underhandlingarna i England om
nedsättning af den höga trävarutullen och var medlem
af flere kungl. kommissioner. Småningom återvann han
sin popularitet, och då Karl Johan under krisen 1836
beslöt sig för att åter besätta ståthållareposten,
var W. närmast att komma i fråga, och han utnämndes
till riksståthållare d. 19 Sept. 1836, under det
han vistades i Tyskland. Regeringens sammansättning
blef delvis förändrad, i det att särskildt dess
chef, statsrådet Collett, anmodades att taga
afsked. Med stortingets mera betydande medlemmar
trädde ståthållaren i personlig förbindelse och
utöfvade derigenom inflytande på dess förhandlingar,
men lyckades att undvika hvad som kunde hafva inverkat
störande på förhållandet till konungen och utjämna alla
börjande dissonanser. I och för sig sjelf var
ståthållareämbetet ingalunda gerna sedt, men allmänt
erkändes, att W. var den lämpligaste mannen på
denna plats, och han åtnjöt också stort anseende
och förtroende. Hans stora förmögenhet tillät honom
att lefva på stor fot, hvilket gaf glans åt hans
ställning; hans ämbetstid förflöt i det hela taget
lugnt i politiskt hänseende, och han arbetade derunder
oförtrutet både inåt och i de unionella förhållandena
på att gifva stadga åt en gång vunna resultat. Under
en badsejour i Wiesbaden afled W. d. 27
Aug. 1840. Hans lik fördes hem på en örlogsångare
och bisattes i familjegrafven. på Jarlsberg. Konung
Oskar II utfäste på 100-årsdagen af W:s födelse
ett pris af 1,000 kr. för den bästa lefnadsteckning
öfver W. – 2. Ferdinand Carl Maria M.-J., baron,
den förres broder, föddes i Neapel d. 1 Dec. 1781
och bestämdes tidigt för den militära banan. Då
han med brodern 1799 kom till Köpenhamn, gick han
in vid hästgardet och gjorde tjenst under stadens
bombardement 1807. År 1814 lemnade han danska tjensten
och for till Norge, der han på hösten s. å. blef
major vid kavalleriet och adjutant hos Karl Johan.
Han avancerade derpå till generallöjtnant (1833),
kommenderande general öfver norska hären (1836)
och general (1839) samt tog afsked 1850. W. blef
tidigt anställd vid hofvet såsom hofmarskalk och var
från 1844 till sin död, d. 16 April 1857, hofchef.
Y. N.
Wedellsborg, danskt grefskap i nord vestra delen
af Fyen, Odense amt, omfattar sex hufvudgårdar
med betydliga underlydande bondhemman samt öarna
Bågö och Brandsö i Lilla Belt, tills. 2,442 t:r
hartkorn. Grefskapets hufvudgård W. hette förut
Iversnäs och ligger på en skogig halfö, som skjuter
ut i Lilla Belt. Den tillhörde på 1600-talet Hans
Lindenov d. ä. och d. y. samt Hannibal Sehested,
hvars måg general V. F. v. Wedell fick grefskapet
upprättadt 1672. E. Ebg.
Vedel-Simonsen. Se Simonsen, L.
Vedens härad i Elfsborgs län, ingår i Marks,
Vedens och Bollebygds domsaga och i Marks fögderi
samt omfattar socknarna Fristad, Borgstena, Torpa,
Bredared, Tämta, Vänga, Sandhult. Areal 42,878
har. 8,460 innev. (1891).
Vederdöpare (T. wiedertäufer, af wieder, om igen). Se
Anabaptister.
Vedergällningsteori. Se Retribution och Straffteori.
Vederhäftighet, en förmögenhetsställning af sådan
beskaffenhet att personen är i stånd att uppfylla
henne åliggande förbindelser. I lagspråket begagnas
uttrycket särskildt med afseende å förmågan att
fullgöra en viss eventuel förpligtelse, företrädesvis
borgen i rättegång – nämligen för kostnad och skada,
som part må kunna blifva ålagd att ersätta sin
vederpart, för ådömda böter, för doms fullgörande i
allmänhet o. s. v. Särskilda föreskrifter hafva för
de olika fallen gifvits i fråga om de myndigheter,
som hafva att lemna intyg om vederhäftighet,
s. k. vederhäftighetsbevis. A. W.
Vederlag, byggnadsk. Se Hvalf och Mur, sp. 478.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
