Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wernher der Gartener ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den andra sidan mellan de båda utvecklade
ståndarna. Ståndaresträngarna äro
framskjutande. Undantagsvis finnas 3 eller 4
ståndare. Stiftet är ensamt, utdraget, med rundadt,
helt märke. Kapseln är plattad på sidorna, urnupen,
med smal skiljevägg, öppnande sig med 2 eller 4
springor, genom hvilka de många fröna uttränga. Till
den svenska floran höra 19 arter, hvilka hafva
gruppvis olika anordning af blomställningarna, i form
af antingen ax eller klasar i toppen af stjelken
och grenarna eller ock från vinklarna af bladen,
hvilka äro motsatta eller kransställda. Flere arter
hafva ensamma, skaftade eller oskaftade blommor i
bladvecken. Slägtet har representanter på de flesta
slags lokaler, på torra backar, odlade ställen, i
bäckar och rännilar, vid sjö- och hafsstränder ända
till högt upp på fjällen. De flesta hafva vackert
blå blommor, och såsom mest bekanta kunna nämnas
V. chamaedrys L., te-ärenpris, som har 2-sidigt hårig
stjelk och vackra, klart blåblommiga klasar ur vecken
af de aflångt hjertlika bladen, hvilka användas
såsom ersättningsmedel för kinesiskt te eller till
förfalskning af dylikt, samt V. offtcinalis L., äkta
ärenpris, som är öfverallt finluden och har klasar
med blekblå blommor ur de ovala bladens veck. Denna
art har förr varit officinel i Sverige och begagnas
ännu i andra land i medicinen. Många andra arter
äro allmänna och växa såsom ogräs i köksväxtland.
O. T. S.
Veronica, den heliga, och Veronicaduken. Se
Kristusbilder, sp. 73-74. Jfr K. Pearson:
»Die Fronica, ein beitrag zur geschichte des
Christusbildes» etc. (1887).
Werra, en af Wesers källfloder, förr betraktad som
dess öfre lopp, har sina källor på Thüringerwald
på 812 m. höjd i Sachsen-Meiningen. Floden
flyter mot v. och n. v. längs Thüringerwalds
sydvestra gräns genom Sachsen-Meiningen och
Sachsen-Weimar-Eisenach, upptager inom Hessen-Nassaus
gräns Ulster fr. v., får derefter en nordöstlig
riktning till Sachsen-Weimar-Eisenachs norra gräns,
återtager der nordvestlig riktning och förenar sig
vid Münden med Fulda, hvarefter den förenade floden
antager namnet Weser. Längden utgör 280 km., deraf
57 km. äro segelbara för mindre fartyg.
Werre (Westfaliska l. Lippiska Werra), biflod
fr. v. till Weser, uppstår i furstendömet Lippe
ö. om Teutoburgerwald, flyter mot n. v. förbi Detmold
och Herford, derefter mot n. ö. och, förenar sig vid
Rehme med Weser. Längd 90 km. En af dess bifloder,
Else, står jämväl i förbindelse med Ems’ biflod Haase
(bifurkation).
Verres, Cajus, romare, bekant för sin godtyckliga och
hänsynslösa framfart på Sicilien. Om hans lefnad ega
vi kännedom nästan uteslutande genom hans anklagare
M. Ciceros – väl något färglagda – framställningar. I
det medborgerliga kriget öfvergick han till Sullas
parti. Åren 80 och 79 f. Kr. var han legat och
sedermera questor hos Cn. Dolabella å Cicilien och
gjorde sig illa känd genom utpressningar. År 74
var han stadspretor i Rom och 73–71 propretor på
Sicilien. Denna ställning begagnade han till att på allt sätt utplundra
provinsen och misshandla dess innebyggare för att
tillfredsställa sitt maktbegär, sin njutningslystnad
och sin rofgirighet. Särskildt bekant var hans ifver
att samla konstskatter, hvilka oftast åtkommos på
orättfärdigt sätt. Sedan V. kommit tillbaka till Rom,
förmådde sicilianerna M. Cicero, hvilken gjort sig
fördelaktigt känd såsom qvestor på ön, att åtaga sig
deras sak och anklaga V. för hans utpressningar. Trots
starka bemödanden från V:s förnäma slägtingars och
gynnares sida och ehuru han till försvarare fick
den store talaren Hortensius, bragte Cicero genom
sin ihärdighet och skicklighet saken derhän att
V. redan efter de första rättegångsförhandlingarna
gick i frivillig landsflykt, hvilken sedan stadfästes
af domstolen, som tillika dömde honom att utgifva
skadeersättning. Af talen mot V. hölls blott ett
förberedande och en första actio; den senare, till
hvilken Cicero på Sicilien samlat ett rikt material,
utarbetades efter rättegången och har särskildt värde
genom sitt kulturhistoriska och antiqvariska innehåll.
R. Tdh.
Verria l. Veria (Turk. Karaferja), stad i turkiska
vilajetet Saloniki, vid foten af det 1,600 m. höga
Doxa, forngrekernas sagoberömda Bermios. Omkr. 10,000
innev. V. är forntidens Beroea (se d. o.).
Verrier, Le. Se Leverrier.
Verrius Flaccus, Marcus, romersk frigifven, lärare
för kejsar Augustus’ dottersöner, dog vid hög ålder
under Tiberius, hvarefter en bildstod upprestes
till hans ära på torget i Praeneste, der han låtit
uppställa af honom ordnade fasti (se d. o.). Han
var en ifrig fornforskare och författade, utom Res
memoria dignae (Minnesvärda saker) och De ortographia,
ett vidlyftigt lexikon De verborum significatu (Om
ordens betydelse), hvari han i alfabetisk uppställning
meddelade ordförklaringar och uppgifter af språkligt
och historisk-antiqvariskt innehåll. Författarens
vidtomfattande insigter och bekantskap med den äldre
literaturen, särskildt Varros skrifter, förlänade utan
tvifvel högt värde åt hans verk, hvilket måste hafva
innehållit ett synnerligen rikt material. Tyvärr
har arbetet gått förloradt, och utom några
lösryckta bitar finnes af detsamma qvar endast det
sedermera af Festus (se denne) författade utdraget.
R. Tdh.
Verro (Estn. Vörro), stad i ryska guvern. Livland,
på norra stranden af Tamula-sjön, som genom Voo har
aflopp till Pleskovska sjön. Omkr. 2,700 innev. Staden
anlades 1784 på Katarina II:s befallning vid det
gamla tyska biskopssätet Kirrumpä. V. är hufvudort
i Verrokretsen, som omfattar 9 socknar, och hvars
landtbefolkning är estnisk-talande.
Verrocchio [-å’ckiå], Andrea, italiensk bildhuggare
och målare, f. i Florens 1435, d. i Venezia 1488,
var Donatellos mest betydande efterföljare och
utmärkte sig för öfrigt som guldsmed, musiker och
matematiker. Inom bildhuggeriet, som var hans
förnämsta konstart, arbetade han dessutom i alla
material, i silfver och guld, brons och marmor,
terracotta och trä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
