- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring /
795-796

(1893) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Veuve Cliquot ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eller i flere, hvilka då i texten innehålla
ordningsnummer (prima, sekunda, tertia
o. s. v.). Äfven kan afskrift tagas af vexel
(vexel-kopia) särskildt för det ändamål att
original-vexeln skickas till godkännande. Med
solavexel betecknas ibland äfven den egna vexeln,
hvilken får utfärdas i endast ett exemplar. –
Som en egendomlighet hos vexeln framhölls i äldre
tid städse det stränga ansvar, som var förbundet
med ingående af vexelförpligtelser. Dermed
syftades i synnerhet på lättare tillfälle att få
vexelgäldenärerna underkastade omedelbar utmätning
och bysättning. Numera är bysättningstvånget
i de flesta land upphäfdt, och vexelansvarets
stränghet visar sig nu dels i egendomliga regler för
vexelförbindelsens tillkomst och vexelgäldenärernås
ersättningspligt, dels i de föreskrifter,
som tilllämpas, då vexelförpligtelserna göras
gällande inför rätta (vexelprocessen). Dessa
föreskrifter åsyfta en snabb rättskipning i vexelmål
och tillåta vexelgäldenären att begagna endast
sådana invändningar, som stå i omedelbart samband
med vexelförhållandet. Ifrån att ursprungligen
afse öfverföring af penningar från en ort till
en annan har vexeln efter hand gått öfver till att
blifva en form för skuldförbindelser i allmänhet;
men om denna lätta form för ett kreditpapper icke
skall alstra missbruk, måste den grundas på verkliga
varu- eller penningeomsättningar, som haft till
följd att vexelgäldenärerna häfta i skuld till
vexelinnehafvaren. Om vexel utfärdas utan något
sådant skuldförhållande såsom ett medel att skaffa
vexelgäldenärerna penningar genom upplåning hos tredje
man, kallas den ackommodationsvexel (se d. o.). Ett
visst berättigande kunna sådana vexlar väl ega, om
de t. ex. hafva till ändamål att förse marknaden
med utländska betalningsmedel på tider, då den
lider brist derpå, och längre fram kunna betäckas
genom på naturlig väg tillkomna varuvexlar. Men
har utställaren icke utsigt att betäcka vexeln vid
förfall på annat sätt än genom ny vexel, t. ex. en
sådan, som af acceptanten drages på honom eller
annan af vexelgäldenärerna, urartar affären till
ett s. k. vexelrytteri (eller vingleri), ett
för parterna och för den allmänna krediten lika
farligt missbruk. – Avalist kallas borgesman för
någon af vexelgäldenärerna; sådan borgen (aval)
förbinder avalisten solidariskt efter vexelrätt med
hufvudgäldenären, men förekommer i Norden högst
sällan. – Presentant kallades före endossementets
införande den person, till hvilken enligt vexelns
lydelse betalning skulle erläggas; trassent, trassat
och remittent utgjorde jämte honom de fyra typiska
vexelgäldenärerna. Numera begagnas uttrycket i
betydelse af den vexelinnehafvare, som vid förfall
uppvisar vexel till betalning.

Postremiss-vexel är i Sverige och Norge namnet
på a-vista-vexel utfärdad af en bank antingen på
utställaren sjelf, på dess kontor å annan ort eller
på andra banker och afsedd att spara försändelser af
banksedlar. Till formen är den än trasserad vexel,
än egen vexel. I. Hkr.

Vexelbank. Se Bank.

Vexelbegrepp. Se Korrelat.

Vexelbord. Se Telefon.

Vexelbruk, landtbr., kallar man det brukningssätt af
den odlade jorden, då man besår fältet omvexlande
med sädesslag, foderväxter och rotfrukter
m. m. i en bestämd och systematisk följd efter
hvarandra. Vexelbruken äro af tvänne slag,
nämligen rena vexelbruk, då i fortgående vexling
följa på hvarandra sädes- och foderskördar samt
handelsväxter m. m., och koppelbruk (se d. o.), då
jorden tidtals igenlägges till mångårig vall, som
under de första åren skördas till hö eller grönfoder,
men begagnas under de sista åren till bete för
kreaturen. Man kallar derför ock koppelbruken
»vexelbruk med ängscirkulationer». Så länge naturliga
ängar funnos att tillgå, från hvilka foder till
kreaturens utfodring kunde erhållas, odlades vanligen
uteslutande säd på den s. k. öppna åkerjorden; men
sedan ängsmarkerna blefvo uppodlade, eller »lagda
under plogen», tvingades man af omständigheterna
att odla foderväxter, och man måste då förr eller
senare ifrån sädesbruk öfvergå till vexelbruk
l. »cirkulationsbruk». Dertill har ock väsentligen
bidragit förordningen om storskiftesdelningen,
eller de större byalagens skiftning i enstaka gårdar,
dervid några åboar erhöllo nästan uteslutande gammal
och öppen åker, under det andra fingo ängsmarker eller
förut ouppodlade fält. Sedan vexelbruket blifvit mera
allmänt infördt å såväl större som mindre gårdar, har
man kunnat inskränka bruket af trädan, som ej behöft
återkomma oftare än t. ex. hvart sjette eller sjunde
år. Man erhåller genom vexelbruket af jorden en större
och rikare afkastning, och genom foderväxtodlingen
har ladugårdsskötseln högst väsentligen kunnat
gå framåt. Men oaktadt denna inskränkning af
trädesbehandlingen behöfver dock jorden ej blifva
genom vexelbruket utsugen och försämrad, emedan man
blir i tillfälle att bättre gödsla den och derjämte
låter de olika växterna följa på hvarandra i sådan
ordning, som deras natur fordrar, utan att den ena
växtarten alltför mycket utmerglar jorden för en
efterföljande. De rena vexelbruken anordnas med ett
visst antal skiften, från fyra och ända till tolf,
d. v. s. att växtomloppet l. cirkulationsbruket
kan fortlöpa från fyra till och med tolf år, innan
samma serie i växtföljden åter tager sin början. Då
omloppstiden är utsträckt till ett större antal
år, behöfver dock vanligen trädan mer än en gång
återkomma. Före de år, då systemet fordrar, att
höstsäd skall odlas, behöfver man vanligen träda
jorden. I ett vexelbruk med tvänne skiften i träda
plägar man dock ställa så till, att endast den ena
trädan behöfver gödslas med ladugårdsspillning. Sedan
de konstgjorda gödningsämnena börjat mera användas,
har man äfven kunnat anordna vexelbruket mera fritt,
så att ordningen för växtföljden numera ej iakttages
så strängt, som förr varit händelsen. C. E. B.

Vexeldag. Se Vexelkurs.

Vexelfeber. Se Frossa.

Vexelkontor. 1. Affärsrum, der utbyte af olika
myntsorter (vexling) eger rum, vanligen i förbindelse
med annan bankirrörelse. – 2.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:35:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaq/0402.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free