Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vierwaldstättersjön ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stod W. fullständigt på religionsfrihetens och de
kyrkligt frisinnades sida. Hans predikningar hade
merendels en praktisk riktning, i det de vände sig
mot laster, lagbrott, villomeningar o. s. v.; gerna
voro de äfven systematiskt undervisande. W. fick
teol. doktors titel 1844, utnämndes 1847 till
kyrkoherde i Helsingborg och kallades 1857 till
domprost i Göteborg. Den nitiska och oaflåtliga
verksamhet han äfven der i många riktningar utöfvade
var för samhället af djupt ingripande betydelse. Han
dog i Göteborg d. 10 Okt. 1877. Till minne af den
väldige talaren och i högsta måtto uppoffrande
själasörjaren restes 1880 på hans graf en genom
sammanskott åstadkommen vård (med porträttmedaljong,
utförd af Fr. Kjellberg). En annan minnesvård, rest
invid Vislanda–Bolmens jernväg, der denna passerar
hans födelsegård, invigdes s. å. med minnestal af
dåv. landshöfdingen G. Wennerberg.
Vid sidan af sitt historiska utgifvarevärf försökte
W. sig på diktens område med Minnessånger
ur Wärend (1824), Starkodds sånger (s. å.)
m. fl. Efter hand utgaf han ett icke ringa antal
akademiska disputationer, bland dem en vidlyftig
svensk klosterhistoria, De claustris svio-gothicis
(1832–33). Det förnämsta vedermälet af hans eldiga
nitälskan för Sveriges literära och historiska minnen
är hans i ovanlig grad sakrika verk Sveriges sköna
litteratur, en öfverblick vid akademiska föreläsningar
(del. 1–3 1833–35, del. 4–5 1847–49; 3:dje uppl. af
del 1. om svenska kyrkans sköna literatur, 1866),
en grundritning i stor skala, som går från äldsta
tider fram till 1844. W. talar der oftare som
skald och fosterlandsvän än som lugnt ransakande
häfdaforskare. Planen är bristfällig, öfverskådlighet
saknas, hugskott och felaktiga detaljer är det godt om
i arbetet, men man möter der städse en sjelfständigt
och originelt dömande, demokratiskt klarsynt
kritiker med skatter af lärdom och nya, snillrika
idéer, uttryckta i en stil, hvars bildrikedom är af
upplifvande art. Gifvet var, att W:s nykterhetsifran
skulle hindra honom att trots erkännande af den
poetiska halten i t. ex. Bellmans skaldskap åt denna
riktning inom poesien egna rättvis uppskattning. Af
Svenska akad. erhöll W. 1863 Karl Johans pris
för sina literärhistoriska förtjenster. Ett annat
storverk var hans medarbetareskap i »Biographiskt
lexicon öfver namnkunnige svenske män» (23 bd,
1835–57), utg. af Sondén (t. o. m. bd 2), Palmblad
och W. Den sistnämnde har deri (under signaturen
-n) författat nära hälften, i det att hans bidrag
utgöra 778 biografier, sammanlagdt 10 1/2 bd. Äfven
till samma arbetes nya följd, »Svenskt biografiskt
lexikon» (6 bd, 1857–68), lemnade han en mängd
bidrag. Vidare märkas Ny Smålands beskrifning
inskränkt till Vexiö stift (3 bd, 1844–46, med
Bihang 1847; ett topografiskt och arkeologiskt
arbete) samt Sydskandinavernas förstfödslorätt,
ett bidrag till kritik af Skandinaviens urhäfder
(1846). I handskrift utarbetade han »Bidrag till en
svensk vapentolkning och ättlära för äldre tider»
(till 1625), hvaraf största delen ingått i artiklar
i »Biogr. lex.» – För Sveriges räddning undan
dryckenskapslastens ekonomiska och moraliska förderf
verkade W. icke blott med talarens tunga, utan
äfven i en mängd skrifter, bl. a. Hvad skall man
säga om detta nykterhetsväsen, i fall man annars
tror Guds ord? (1837) och Historik öfver svenska
bränvinslagstiftningen under 200 år (1840). Han
redigerade 1838–47 tidtals »Nykterhetsvännernas
tidning». Vidare finnas af honom minnessånger
öfver aflidna samt predikningar, tidnings- och
tidskriftsuppsatser m. m. till ganska stort antal.
2. Wieselgren [vis-], Harald Ossian, biblioteksman,
biografisk skriftställare och publicist, den
föregåendes son, föddes i Vesterstads församling i
Skåne d. 2 Nov. 1835. Han blef student i Lund 1852
och ingick efter aflagd kansliexamen 1854 såsom
e. o. amanuens vid k. biblioteket i Stockholm, men
återvände till Lund och promoverades der till filos.
doktor 1856. Detta och följande år tjenstgjorde
han vid läroverk i Helsingborg och Stockholm, såsom
t. f. konsistorienotarie under biskopsvisitationer i
Lunds stift och såsom t. f. kanslerssekreterare för
Lunds universitet. Under ett halft års vistelse i
Paris (1856–57) egnade han arbete åt arkivforskning
och åt franska tidningspressen i skandinavistisk
riktning. Efter återtagen tjenstgöring vid
k. biblioteket förordnades han till andre amanuens
1858, utnämndes till andre aman. 1861 och till förste
aman. s. å. samt till bibliotekarie 1877. Under
13 år var han dessutom bibliotekarie hos hertig
August af Dalarna. 1864 företog W. en utländsk resa
med offentligt uppdrag beträffande den blifvande
nybyggnaden för k. biblioteket. Han redigerade
1857–65 »Svenskt biografiskt lexikon. Ny följd»
(bokstäfverna A–K) och 1866–79 »Ny illustrerad
tidning» (se d. o.), om hvars utveckling han inlade
stor förtjenst, och bland hvars medarbetare han
ännu qvarstår. Af de hundratals biografier och
porträtt-texter han författat i nämnda tidning utgaf
han 1880 ett urval af femtio nekrologer under titeln
Ur vår samtid. Hans Bilder och minnen (1889) innehålla
bl. a. »riksdagsgalleri» (ur »Stockholms Dagblad»)
och »dödsrunor» (ur »Ny illustr. tidn.» och kalendern
»Svea»). I den biografiska konsten torde W. vara den
främste bland samtida svenskar. Hans kringsynthet
på politikens, lärdomens och publicitetens områden
i förening med sympatisk uppfattning samt ett
klart, smidigt och omvexlande framställningssätt
gör honom särdeles egnad för lefnadstecknarens
värf. Omfångsrikare biografiska arbeten af honom äro
Lars Johan Hierta (1881) och Cavour, Italiens befriare
(1884). W. har äfven skrifvit artiklar i »Historisk
tidskrift», i Sv. Landsmålsföreningarnas tidskrift,
i »Ymer», i »Antiqvarisk tidskrift för Sverige»,
i »Samlaren», i »Nordisk Familjebok», i »Ord och
bild». Han har i »Aftonbladet» och »Stockholms
Dagblad» flere år meddelat resebilder från fordom
svenska besittningar (Finland, Östersjöprovinserna,
Pommern). I bokform utgåfvos hans resebref Öfver
Atlanten (1876). I Svenska fornskriftssällskapets
styrelse har W. varit medlem under en följd af år
och i dess »Samlingar» utgifvit »Helige Bernhards
skrifter» (1865–66). I folkskriftsserierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
