- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring /
1421-1422

(1893) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wrangel ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ledamot af Krigsvet. akad. och redigerade 1860–65
dennas »Handlingar och tidskrift», i hvilken han
skrifvit bl. a. Berättelse öfver krigskonstens
utveckling under åren 1853–1857
(1858). W. har
derjämte komponerat melodiösa sånger, som vunnit
popularitet inom den sjungande dilettantkretsen, såsom
solosången Får du en vän och duetten Hör hur stilla
vinden susar.
– Hans son Evert Henrik Gabriel W.,
född d. 20 Nov. 1863, sedan 1888 docent i estetik,
literatur- och konsthistoria vid Lunds universitet,
har utgifvit bl. a. Det Carolinska tidehvarfvets
komiska diktning
(1888; akad. afh.) och Eduard von
Hartmanns estetiska system i kritisk belysning
(1890).

c) W. af Adinal. Landtrådet Herman W. af Adinal
hade två söner. Den äldre, Didrik (so W. 8),
upphöjdes 1680 till friherre och 1693 till grefve
W. af Adinal,
men hans ätt utgick på svärdssidan
med hans son Karl Gustaf (född i Stockholm d. 30
Nov. 1667, död såsom kaptenlöjtnant vid Karl
XII:s drabanter och generalmajor af kavalleriet i
Altranstädt d. 29 Maj 1707). Den yngre,
Reinhold, blef 1680 jämte brodern friherre af Adinal;
hans ätt utgick på svärdssidan med hans sonsons
sonson, den excentriske Henning Gustaf (född 1780,
död såsom öfverstekammarjunkare på Sperlingsholm
d. 21 Okt. 1833).

8. Wrangel, Didrik, grefve, kungligt råd,
född d. 12 Mars 1637, blef vid 16 års ålder
underlöjtnant vid amiralitetet, deltog såsom kapten
i 1650-talets sjökrig med danskar och holländare
samt befordrades 1666 till major och 1670 till
amirallöjtnant. Han utnämndes till landshöfding
1674 i Österbotten och 1688 i Nerike och
Värmland samt kallades 1693 till kungligt råd och
president i Bergskollegium. Död d. 15 Febr.
(ej 17 Febr. eller 17 Dec.) 1706. Han upphöjdes
1680 i friherrligt och 1693 i grefligt stånd.
W. synes hafva varit en man af kraft och stort
inflytande.

9. Wrangel, Karl Henrik, friherre af Adinal,
krigare, den föregåendes brorson, son af den
ofvannämnde Reinhold W., föddes d. 28 Jan. 1681,
gick i krigstjenst vid 15 års ålder och deltog
med stor tapperhet i flere af Karl XII:s fälttåg,
hvarunder han befordrades till kapten vid Lifgardet
och öfverstelöjtnant vid Skånska ståndsdragonerna,
men blef 1709 fången efter slaget vid Poltava.
Vid hemkomsten, 1722, utnämndes han till öfverste
vid Nylands regemente till häst samt blef 1727
öfverste för Tavastehus regemente, 1729 för Nylands
dragonregemente, d. 4 Sept. 1732 generalmajor och 1739
öfverste för Skaraborgs regemente. S. å. fick han
plats på riksrådsförslag, men afsade sig densamma
»för att vid armeen och krigsväsendet få
förblifva». Vid utbrottet af ryska kriget 1741
förde W. under Buddenbrock (se denne) befälet öfver
den ena, omkr. 4,000 man starka afdelningen
af svenska armén i Finland. I spetsen för denna
inlät han sig d. 23 Aug. 1741, för att skydda
Villmanstrand, i strid med en mer än dubbelt så
talrik rysk armékår utan att invänta Buddenbrocks
afdelning, hvarom han dock fått dennes order.
Möjligen skulle han ändock segrat,
såvida ej hans finska trupper fegt eller förrädiskt
gripit till flykten och hans svenska i sin ifver
att anfalla lemnat sina fördelaktiga positioner,
hvarigenom de dukade under för öfvermakten. De
segrande ryssarna stormade derpå Villmanstrand,
hvarvid W., som i slaget fått sin högra
arm sönderskjuten, blef fången. Då slaget vid
Villmanstrand var det enda tillfälle under 1741–43
års bedröfliga krig, vid hvilket svenska armén lade
i dagen något mannamod, blef W. nationens hjelte,
under det att den olyckliga utgången helt och hållet
skylldes på Buddenbrock, hvartill W. äfven bidrog
genom sin berättelse om slaget. Vid sin hemkomst ur
fångenskapen. 1742, erhöll han dyrbara presenter
af konungen och Stockholms borgerskap. Dalin
strängade till hans ära sin lyra, och 1743 blef
han generallöjtnant, öfverste för Nerikes och
Värmlands regemente samt general. 1754 nämndes
han till fältmarskalk. Under dalupproret 1743 var
han en af de deputerade, som skulle söka afstyra
dalkarlarnas tåg mot Stockholm, men oaktadt sin
popularitet formadde han ej uträtta något. Till
sina politiska åsigter var W. en moderat mössa, men
deltog ej mycket i riksdagsstriderna. Han dog d. 23
Mars 1755 på Sperlingsholm. S. B.

10. Wrangel, Georg Gustaf, den
s. k. »Bränvins-Wrangel», friherre af Adinal, son af
den föregående, föddes d. 23 Mars 1728, inskrefs vid
armén 1737 och hade 1746 avancerat till fänrik vid
Lifgardet. Såsom sådan beordrades han att bevaka
Springer (se denne), vann på grund af faderns
mössgrundsatser Springers förtroende, men förrådde
honom, hvilket ledde till Springers fällande. Faderns
förbittring öfver förräderiet förmådde W. att 1747
gå i fransk krigstjenst, der han genom arfprinsen
Adolf Fredriks bemedling fick anställning
såsom kapten, Återkommen, blef han 1749
löjtnant vid Lifgardet, 1750 kapten vid
Cronhjortska regementet och 1752 öfveradjutant. 1756
utsågs han af ständerna att vara kavaljer hos
kronprinsen, men frånträdde befattningen s. å. 1757
blef han major vid Drottningens lifregemente och
deltog 1759 såsom generaladjutant på ett hedrande sätt
i Pommerska kriget. 1760–61 var han minister vid den
Nedersachsiska kretsen och resident i Hamburg. 1761
blef han öfverste för Gula husarerna, förflyttades
i samma egenskap 1763 till Bohus läns regemente och
1769 till Nylands dragoner samt erhöll
s. å. generalmajors afsked. Genom sin första hustru
arfvinge till betydliga gods i Mecklenburg,
uppehöll W. sig några år i Tyskland, der han
1770 blef domherre, d. v. s. förvärfvade ett
sekulariseradt domherreprebende i Havelsberg. Sedan
han 1773 afhändt sig detta och derpå äfven sålt
sina tyska gods, återkom han till Sverige vid
den tidpunkt, då Gustaf III var sysselsatt med
planerna på bränvinsregalets införande. Såsom
kännare af den preussiska bränvinslagstiftningen
lyckades W. blifva tagen till råds derom och
äfven vinna konungens förtroende, så att han 1775
utnämndes till landshöfding i Vesterbottens län
samt generallöjtnant. Det var på hans förslag,
som det af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:48 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfaq/0715.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free