Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wrangel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»förste amiral». 1784 kallades han till en af rikets
herrar för att soulageras derför att han ej,
efter Trolle, blef generalamiral. Han var
hertigen-storamiralens närmaste man i slaget
vid Hogland 1788, åtminstone till namnet (ty
den, som egentligen kommenderade flottan, var
öfverste-löjtnanten O. H. Nordenskiöld, hvilken var
flaggkapten, men W. kommenderade dock »corps de
bataille» i slaget). Efter Ehrensvärds afgång var
W. 1790–92 befälhafvare i Karlskrona. Han utnämndes
1794 till president i amiralitetsrätten och 1797
till ordförande i komitén för örlogsflottans
ärenden. Död d. 23 April 1799 i Karlskrona. –
Hans sonsons son, grefve Fredrik Ulrik W., född på
Salsta slott i Upland d. 3 Okt. 1853, har gjort sig
känd såsom topografisk och historisk skriftställare
(Anteckningar om Rytterns socken, 1887; Tullgarn,
1888; Från Jean Bernadottes ungdom, 1889; Liste
des diplomates français en Suède 1541–1891, 1891;
m. m.) samt förbereder utgifvandet af en omarbetad
upplaga af Anreps »Svenska adelns ättartaflor». Hans
fru, Maria, dotter af landshöfdingen i Jämtlands
län Asplund och född i Jönköping d. 18 Mars 1861,
målarinna, har utställt i »Salonen» i Paris (1889–91)
och i Sveriges Nationalmuseum (1891) samt hade
på hösten 1893 en separatutställning i Stockholm,
hvarvid hon exponerade landskap (med företrädesvis
jämtländska motiv), genrebilder och porträtt.
A. H–ld.
14. Wrangel, Anders Reinhold, grefve, riksråd,
den föregåendes kusin, son af den sp. 1423 nämnde
Otto Reinhold W., född d. 29 Juli 1722, bevistade
såsom fänrik vid Lifgardet 1741–43 års finska
krig, deltog såsom löjtnant i fransk tjenst
1744 i österrikiska tronföljdskriget och
utmärkte sig i Pommerska kriget (1757–62),
hvarunder han avancerade till öfverstelöjtnant
vid Vestmanlands regemente (1760). W., som
1762 utnämnts till öfverste i armén, befordrades
genom presteståndets ynnest vid 1765–66 års riksdag
1766 till generalfälttygmästare, upphöjdes 1771
i friherrligt stånd och valdes i Maj 1772 till
riksråd. Jämte de öfriga riksråden entledigades
W. d. 22 Aug. s.å. af Gustaf III, men
tillhörde dem, som konungen samma dag ånyo
inkallade i rådet. Han blef 1778 grefve och afled i
Stockholm d. 3 Sept. 1780. Till sina politiska
åsigter var W. mössa.
15. Wrangel, Eleonora Charlotta, författarinna,
den föregåendes dotter. Se d’Albedyhll, 2.
16. Wrangel, Fredrik Anton, friherre,
botanist, sonson af den sp. 1424 nämnde
generalmajoren friherre Fredrik Ulrik W.,
född på Nynäs, Ösmo socken, Södermanland, d. 13
Juli 1786, ingick 1804 i kansliet, vardt 1810
kopist vid Ecklesiastikexpeditionen och 1817
förste expeditionssekreterare derstädes samt tog
1837 afsked. Sedan 1816 var han kammarherre. Död
genom drunkning i Stadsgårdshamnen i Stockholm d. 2
Febr. 1842. W. var i bästa mening en dilettant med
varmaste intresse för natural-historien, särskildt
botaniken, men för vetenskapen var han egentligen
icke af någon
betydelse. Af hans uppsatser må nämnas Försök att närmare
utreda och bestämma Cardamine parviflora (1823;
omtr. i »Botan. zeit.», Regensb. 1827), Anmärkningar
rörande Byssus Iolithus L., Lepraria Kermesina Wrangel
(rec. i Vet, akad:s årsber. 1823), Förklaring i
afseende på de af herrar Agardh och Fries rörande
afhandlingen af Byssus Iolithus anförda anmärkningar
(dersammast.), Microscopiska och physiologiska
undersökningar rörande utvecklingen ar Lepraria
Kermesina och dess likhet med röda snön. W. skänkte
sitt herbarium till Linnéska samfundet, vid hvars
upplösning det såldes till rådman P. J. Beurling i
Stockholm. Agardh d. ä. uppkallade efter W. algslägtet
Wrangelia och algarten Calothrix Wrangelii.
O. T. S.
17. Wrangel, Karl Gustaf Otto Kristian, grefve
(af grefl. ätten W. n:o 99), hippolog,. den
föregåendes sysslings son, son af dåv. chargé
d’affaires i Hamburg, grefve Anton Reinhold
W., föddes i nämnda stad d. 4 April 1839,
tillhörde en kortare tid den militära banan,
men har sedermera egnat sig åt literatur och
journalistik, såsom redaktör af »Smålands Allehanda»,
medarbetare i »Dagens Nyheter» och derefter
mångårig korrespondent från Österrike-Ungern
till »Stockholms Dagblad». W. anses vara
en utmärkt hästkännare och har på det hippologiska
området förvärfvat ett namn såsom skriftställare
långt utom fäderneslandets gränser. Bland
hans arbeten af detta slag må nämnas Nordiska
stuteriboken (2 bd, 1872–76), Handbok för hästvänner
(I, II, 1887; tysk upplaga med titel Das buch
vom pferde 1887–88; 2:dra uppl. 1889). Der training
des pferdes zu verschiedenen gebrauchszwecken
(1889), Taschenbuch des kavalleristen (1890) och
Ungarns pferdezucht in wort und bild (under
utgifning sedan 1891). 1868–75 utgaf han »Tidning
för hästvänner».
b) W. af Sag och Waschel naturaliserades och
introducerades på svenska riddarhuset 1731 med Otto
Vilhelm W. (d. som öfverste och kommendant i Kalmar
1747). En af hans söner, Johan Wilhelm (d. 1786 såsom
f. d. öfverstelöjtnant vid Vestmanlands regemente),
erhöll 1754 efter sin mormors broder, frih. Johan von
Brehmer, såsom fideikommiss Skeinge (sedermera utbytt
mot Hyby i Bara härad, Malmöhus län) med vilkor att
W. och hans efterkommande skulle jämte eget namn och
sköldemärke bära von Brehmers. Han blef 1765 friherre
och är stamfader för den friherrliga ätten W. von
Brehmer. Den adliga ätten W. af Sag och Waschel
utgick på svärdssidan 1810.
18. Wrangel, Karl Magnus, af Sag och
Waschel, prest, son af den ofvannämnde Otto
Vilhelm, född d. 23 Aug. 1727 å kaptensbostället
Bennbäck i Möklinta, Vestmanland, blef 1749 student
i Upsala samt promoverades 1756 till filos. doktor i
Greifswald och 1757 till teol. doktor i Göttingen.
Hemkommen, prestvigdes han 1758 samt utnämndes
s. å. till ord. kungl. hofpredikant och erhöll
s. å. fullmakt att vara pastor i Wicacoa och
prost öfver samtliga svenska evang.-lutherska
församlingar i Norra Amerika. Han återvände
till fäderneslandet 1768 och utnämndes 1771 till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
